Press "Enter" to skip to content

Månad: november 2009

Ta upp en pensel och rätta…

Jag lärde mig många år sedan att det är lätt att kritisera, men svårt att rätta. Jag är tacksam för en kurs i ekonomi på universitet i Växjö, där jag såg en bild av en person som försökte rädda ett hus som översvämmades av vatten, men han gjorde inget åt problemet, det enda han gjorde var att ta ut vattnet i hinkar. Hade han löst problemet ordentligt, så hade han först och främst täppt till hålet där vattnet kom in igenom. På samma sätt är det med kritik, vi är duktiga på att kritisera, men hur ska vi rätta och förbättra?

Lämna en kommentar

Hur kan man ha fred med sådana här människor?

Läste denna text och kan bara säga, hemskt. Med sådana här människor går det inte att leva, inte att ha fred, inte att ha dialog. Mannen ifråga var militär i den israeliska armén och hans händer dryper av blod. Olika uttalanden i texten visar att han avskyr araberna och inte har några som helst skrupler, denna representant för den “enda demokratin i mellanöstern” förespråkar mord, fördrivning och urskiljningslöst våld. Jag önskar ni tar er lite tid att läsa texten för att se vilka människor palestinierna står emot.

In February 1988, Defense Minister Yitzhak Rabin discreetly told the Israeli army to break the bones of Palestinians rising up during the first Palestinian intifada. According to the testimony of Israeli soldiers, Colonel Eitam relayed the message to his Givati Brigade, then occupying Gaza. On 7 February, he ordered four of them to break the bones of two brothers from al-Bureij refugee camp. They cuffed and blindfolded them, beat them for a while in their own home, then took them to a secluded olive grove, where they kicked and beat them for 20 minutes. Khalid Aqel survived; his 21-year-old brother Ayyad died. In 1990, an Israeli court martial convicted these soldiers of assault, reduced their ranks, gave suspended sentences to three, and sentenced the fourth to two months (`Soldier jailed for intifada killing will sue Rabin,` Guardian, 2 November 1990).

Frågan är varför denna person inte nämns i media? Varför nämns det när en Imam yttrar sig negativt om judar eller om homosexuella, men denna person, som sitter i Israels riksdag, denna person som uppmanar till massmord, fördrivning och tortyr, hur kan detta undgå media? Tittar man på olika nyhetsmedier, så ser man hela tiden artiklar om muslimska dumheter som att mans straffas för att ha klätt sig med byxor eller att man inte hade tillräckligt bra slöja, men att en ledamot i riksdagen kräver det här som han krävt, det är ingen nyhet?

Comments closed