Del 2/5 i serien om att lära känna Gud
Hemligheterna med förälskelsen i Gud (SWT) (Del 2/5)
Vi ska nu börja med att besvara dessa frågor:
1. Är kännedomen och förälskelsen i Gud (swt) verkligen så värdefull att det är lönt att skapas för den?
2. Vad är det unika med denna förälskelse, vad är hemligheten bakom den att Gud (swt) skapar människan för den?
Det finns en relation som människan aldrig kan ha med en annan människa, hur nära de än är varandra, hur mycket de än älskar varandra, hur många hemligheter de än delar med varandra. Det kommer alltid att finnas något utrymme, någon tomhet som behöver fyllas. Beviset är följande logiska slutsatser som ingen förnuftig människa inte kan hålla med om:
1. Alla sorters förbindelser med denna värld kommer någon dag att ta slut. Älskar man en människa kommer den förr eller senare att dö, om inte den personen förändras med tiden, blir otrogen och kärleken tar slut på det sättet. Älskar man pengar kommer man antingen att bli fattig någon dag och förlora sin förmögenhet, eller kanske förlora det på grund av döden, som vi alla möter. Vilken sorts relation, vilken sorts förbindelse som helst, kommer utan tvivel att ta slut, vare sig vi vill det eller inte.
2. Man ser bland världens människor ett faktum som är alldeles säkert:
Ingen kan leva utan att fästa sitt hjärta vid något/någon.
Antingen är hjärtat fyllt med kärlek för en människa, för ett visst fritidsintresse eller något annat som man tillbringar sin tid med. Man märker även att de avvikande personerna som inte lyckats på något sätt hitta något/någon att fästa sitt hjärta vid, kommer att bete sig onormalt, vara mycket ostabila eller begå handlingar som är snarast omänskliga. Vi människor har skapats med en själ och ett hjärta som MÅSTE älska/fästa sig vid något, annars kommer vi att känna en tomhet som vi i allra värsta fall tvingas fylla med ondska och onormala känslor och beteenden (pedofili, psykopati, alkoholism etc.)
Då vi är överens om att all sorts kärlek och förbindelse vi kan uppleva med hjärtat och själen någon dag kommer att upphöra, antingen för att de tar slut eller för att vi dör, då måste det finnas något annat, något utomordentligt, som är det allra mest perfekta man kan binda sitt hjärta vid och som ger en styrka livet ut? Något som man inte behöver vara rädd för att den tar slut eller blir otrogen eller upphör att existera? En människa som älskar en annan riskerar alltid att sin älskade kan bli otrogen någon dag. En som älskar en annan riskerar att döden skiljer de från varandra någon dag. En som älskar pengar riskerar att förlora dem och bli fattig någon dag. En som älskar en hobby riskerar att få allvarliga skador som hindrar honom från att praktisera hobbyn någon dag. Behöver man inte något som man älskar, som man kan känna absolut och total kärlek och lojalitet till, utan att vara rädd att inte kunna fortsätta med den kärleken någon dag?
Vad är det högsta man kan uppnå när man älskar en människa? Vad är den allra största euforiska känslan man kan uppleva? Efter att ha tittat varandra i ögonen? Tillbringat en kärleksfull tid tillsammans? Vad är den högsta lyckliga känslan, upprymdheten man kan uppleva av att praktisera en hobby man älskar? Att göra ett mål, vinna en pokal och bli världskänd? Detta är alltså bland de högsta nivåerna av kärlek man kan uppleva.
Men vad ska man fylla sitt hjärta med för kärlek då ifall man inte kan spendera en kärleksfull natt med sin älskade för man blivit gammal eller drabbats av någon sjukdom? Vilken kärlek ska man fylla sitt hjärta med om man skadas och inte kan utöva sin hobby längre? I sådana fall borde meningen med livet ta slut, för det som hjärtat hade fyllts med är inte möjligt att utföra längre, så varför leva mer? Är det verkligen värt att leva för endast denna begränsade relation och inget förnämligare och meningsfullare? En förälskelse som aldrig har en gräns, som man bara kan uppleva djupare och djupare och aldrig, aldrig någonsin kan begränsas eller nå någon höjdpunkt?
Det måste därför finnas någon sorts relation, som övergår alla dessa sinnen och euforiska, lyckliga känslorna, som inte har en gräns eller kan begränsas med hur gammal eller stark man är, vare sig man är man eller kvinna, förlamad eller frisk. Något som man känner ständig glädje av att tänka på och älska djupare, utan att ens behöva uttrycka ett kärleksord. Den kan bara vara till Gud, för Gud, och med endast Gud, ingen annan.
De lärda som nått höga spiritualistiska nivåer och fått uppleva denna förälskelse och kännedom av Gud och alla hemligheter som medföljer den har förklarat att när man når dessa nivåer kommer man (även i livet efter detta) att njuta av att dyrka Gud, och inte bara av de vanliga livsnjutningarna som vi vanliga människor känner till (mat, giftermål, etc.). De har även sagt att de upplever högre njutningar av att utföra de dagliga bönerna, än av att tillbringa nätter med sina fruar. [1]
I en hadith Qudsi säger Allah (swt): ”I (God) was a hidden treasure, and I desired to be known. I, therefore, resorted to the act of creation, so that I may be known.” [2]
Något som man alltid bör ha i åtanke är att när vi talar om att vara förälskad i Gud (swt), så talar vi om något som vi inte ens har upplevt. Det räcker med att föreställa sig hur svårt det är att beskriva för en man som är blind sen födseln, hur en vacker kvinna ser ut. Kommer mannen någonsin att förstå hur vacker hon är, när han aldrig har sett någon kvinna tidigare i sitt liv?
Vi är som den blinda mannen. Vi har inte lärt känna vår Skapare, för att inse hur vacker Han (swt) är, för att falla i Hans (swt) förälskelse. Vi har ingen aning om vilka behag som medföljer denna kärlek som vi inte fått känna. Det är inte först förrän man börjar uppleva den som man verkligen inser hur det inte är värt att man existerar för någonting annat än för just detta ändamål. Bland de största mysterierna med att få ”se” Guds (swt) skönhet är att det inte är något man ser med ögonen, utan med hjärtat, som Koranen säger om Profeten (S): {The heart lied not (in seeing) what it saw} [3]
Profeten (S) fick se mycket under sin himmelsfärd (Miraaj) när han (S) fick äran att tala med Gud (swt), men versen tillkännager tydligt att det fanns något som Profeten (S) såg med sitt hjärta, inte med ögonen. För oss kan det vara svårt att inse hur något kan ses med hjärtat istället för ögonen, så för att förtydliga kan man säga: Det är ett sinne som vi inte har lyckats utveckla än, därför kan vi inte veta hur det känns. Likt den blinda mannen som inte förstår hur en vacker kvinna ser ut, för han har aldrig fått möjligheten att använda synen som sinne.
Den kända hadithen där en person frågar Imam Ali (A) om han (A) sett sin Gud eller inte, svarar Imam Ali (A) på:
– Eyes do not see Him [Allah] with direct witnessing, but hearts perceive Him [Allah] through the realities of authentic belief. [4]
Vi behöver ett hjärta som har nått den sanna tron, för att förtjäna att få uppleva detta sinne i hjärtat.
Avslutar med några ord från en sann dyrkare, en sann älskare av Gud (swt), en uppriktigt troende man som nått de högsta nivåerna av kännedom om sin Gud:
”O my God, please grant me absolute devotion to You
and illuminate the sights of our hearts with the light of observing of You
so that the sights of the hearts will penetrate the Screens of Light
and arrive at the Core of Magnificence
and that our souls hang to the majesty of Your Holiness.” [5]
– Imam Ali (A)
1. Hur når vi denna sanna tro för att kunna se vår Gud med hjärtat och uppleva denna förälskelse?
2. Vad har de religiösa plikterna med allt detta att göra?
3. Vilka fördelar har man i sitt vardagliga liv av att vara förälskad i Gud?
Dessa frågor besvaras inshaAllah i del 3.
[1] Ayatullah Bahjat (ra)
[2] Hadith Qudsi
[3] Koranen 53:11
[4] Al-Kafi v.1, s.98; Bihar Al-Anwaar v.4, s.44
[5] Munajaat Shabaaniya – Mafatih Al-Jinan
