Graven

Om Barzakh och vad man får uppleva i Graven, läs Barzakh – Världen mellan världarna.

Utfrågningen i graven

Muslimer anser att efter att den döde begravts, så kommer av Gud utvalda änglar att fråga ut den döde om dennes tro och övertygelse. Har den döde varit en troende, då öppnas en dörr till Paradiset och personen kommer njuta av Paradisets belöningar ända fram till Domedagen. Ifall han varit en icketroende eller en förtryckare, då öppnas en dörr till Helvetet och personen kommer straffas där med Helvetets straff fram till Domedagen.
Vi har många traditioner om dessa saker.

Imam al Sadiq (a.s) sade:

“En som förnekar tre saker är inte bland våra shias (anhängare eller följare): Profetens (saw) upphöjning, utfrågningen i graven och förbönen.”(1)

Imam Musa al Kadhim (a.s) har återberättat från sin far, Imam Jafar al Sadiq (a.s) att han sagt:

“När en troende dör, deltar 70 000 änglar i hans begravning; när han går in i graven, kommer Munkar och Nakir till honom och frågar ut honom; de frågar honom: Vem är din Gud? Vad är din religion? Vem är din Profet?, den troende svarar: Min Gud är Allah, min Profet är Muhammed och min religion är Islam. I det ögonblicket utvidgas graven så långt som ögat når och Paradisets mat kommer erbjudas honom och Paradisets lukt välkomnar honom. Detta är vad som nämns i Koranen 56:88-89:

Om [den döende] hör till dem som skall vara i Guds närhet, [skall han få] vila och ro och [välkomnas] med myrtendoft i lycksalighetens lustgård.

När en icketroende dör, så följer 70 000 änglar från helvetet honom till graven. I denna situation kommer den döde att böna dem i en röst som hörs av alla förutom människorna och djinnerna, “Om jag bara hade möjlighet att gå tillbaka till världen och varit en av de troende. Skicka mig tillbaka till världen så jag kan göra gott i den. Helvetets änglar kommer då svara: Nej aldrig! Det är bara tomma ord du säger och en av änglarna kommer då säga, om du skickas tillbaka till världen då kommer du göra om samma saker.”

När hans kropp är begraven och folket lämnar honom då kommer Munkar och Nakir i den mest förskräckliga av former och de kommer resa honom för utfrågningen. De kommer fråga honom, vem är din Gud? Vad är din religion? Vem är din Profet? Då den icke troende inte hade sann tro i dem, då kommer han stamma och inte kunna svara. Då slår änglarna honom med ett straff som skrämmer de modigaste. De skulle fråga honom, vem är din Gud? Vad är din religion? vem är din Profet? Han skulle då svara, jag vet inte så de skulle säga till honom: “Du vet ej och du leddes inte till den rätta vägen.” Då öppnas en dörr till Helvetet och de kokande vätskorna från Helvetet skulle komma ner mot honom. Efter detta kommer helvetet vänta honom (2). Om detta säger Koranen 56:92-94:

Men om han är en av dem som förnekade sanningen och övergav [den raka] vägen [väntar] honom en välkomstdryck av kokande vatten och helveteseldens flammor.

Imam Ali (a.s) har sagt:

“När kroppen begravs, kommer två änglar, Munkar och Nakir att anlända. Deras första fråga till den döde är om Gud, Profeten och Kaliferna. Ifall den döde svarar rätt, räddar det och ifall han inte kan svara rätt, straffar de honom.”(3)

Trycket i graven

Trycket i graven är ett smärtsamt lidande. Imam Ali (a.s) skrev till Muhammed bin Abu Bakr om det här:

“Åh folk, händelserna efter döden är hemskare än döden själv. Ta i akt gravens tryck och mörkret i graven och ensamheten i graven. Graven kallar ut varje dag: Jag är konstigheternas hus, ett hus av damm, ett hem av ensamhet och ett hus av plågande varelser. Graven är en av Paradisets gårdar eller en grop av Helvetets gropar. När en troende är begraven, säger graven: Välkommen, tidigare var jag angelägen om att du skulle gå till mig, nu när du är anförtrott mig, ska du se hur jag beter mig mot dig. Det ögonblicket kommer graven att vidgas ut så långt ögat ser.

Men när en icke troende begravs, säger jorden: Du är inte välkommen. Innan detta så avskydde jag att du skulle komma till mig. Nu när du är i mitt förvar, ska du se hur jag beter mig mot dig. Det ögonblicket kommer han tryckas på ett sådant sätt, att hans ben kommer gå in i varandra. Ett liv av strapatser som den Allsmäktige Allah lovat de icketroende i graven inkluderar 99 stora ormar, som kommer äta hans kött och knäcka hans ben. Detta kommer fortå till Domedagen. Om en av dessa stora ormar skulle blåsa på jorden, så skulle inget någonsin kunna växa på det igen. Åh Folk, skydda era svaga jag, och kroppar som levt ömtåliga liv. Skydda era kroppar från hårda strapatser som de inte kan bära. Gör det som Allah den Allsmäktige gillar och håll er borta från saker som Han förbjudit er.”(4)

Profeten (saw) har sagt om Saads straff i graven som han fick utstå:

“Han var hård och ilsken mot sin fru.”(5)

Allahs Budbärare har sagt:

“Trycket i graven är på grund av att man slösat bort belöningarna.”(6)

Det är på grund av dessa olika hadither att de lärda kommit till slutsatsen att tron är av yttersta vikt och att utfrågningen i graven är en del av trossatserna. Så du måste tro på detta.

Mulla Mohsin Faiz Kashani skriver:

“Utfrågningen och straffet och belöningen i graven är en av de viktiga trossatserna i den muslimska tron då det finns en stor andel hadither i både shiitiska och sunnitiska källor, som belägger detta.”(7)

Sheikh Tusi skriver i Tajreedul Itiqad:

“Straff i graven är bestämd och förestående och ett stort antal hadither från Ahlul Bayt (a.s) talar om detta.” (8)

Muslimerna, både shias och sunnis, är överens om straffet och om vad som sker i Barzakh. Vad som försiggår är dock något som de lärda i olika grupper, skiljer sig åt. Hur hör man Änglarnas utfrågning? Är det med samma öron vi har här i denna värld? Skulle vi då svara med vår världsliga tunga? Eller är det på ett annat sätt vi frågas ut och svarar?

Man antar att straffet i graven är ett straff som drabbar själen, eftersom ju kroppen inte kan känna något? Graven är då alltså huset för själen, inte för kroppen. Så Barzakh är inträdet för själen till belöningarnas och straffets värld. Så den som drunknar, den vars kropp skärs i bitar eller som brinner ihjäl, han kommer också att straffas i graven, även om han inte har en grav i vanlig förståelse. Denna tolkning får stöd av Allahs budbärares ord:

“Graven är det första stadiet i nästa liv. Ifall en person får räddning här, kommer nästa etapper bli lättare för honom, men ifall han inte får räddning i denna etapp, då kommer han med stor säkerhet inte få räddning efter detta heller.”(10)

Imam al Sajjad (a.s) sade, efter att ha reciterat:

Koranen 23:100

så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!” Ack nej! Vad han säger är ord [utan mening]. Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv.

“Barzakh är graven. Sannerligen är det ett hårt liv för dem där. Vid Gud, graven är en av Paradisets gårdar eller en grop från Helvetets gropar.”(11)

Allamah Majlisi skriver:

“Graven i de flesta haditherna antyder Barzakh, dit människans själ är flyttad.”(12)

I Biharul Anwars marginal skrev Allamah Tabatabai:

“Kanske det betyder att efter döden, så kommer människan inte att förstöras fullständigt. Tvärtom, det innebär ett annat liv än det liv han förlorat. Såsom Allahs Budbärare (saw) sagt: “Och sannerligen kommer de flyttas från vistelse till en annan. Men de hadither som talar om att själen går in i kroppen igen, i graven, talar symboliskt. (13)

Imam Khomeini skriver:

“Detta betyder dock inte att alla gravar skulle vara hemvistelse för utfrågning och bekvämlighet för den troende. Graven, där det finns frågor och svar, eller smärtor och sorg eller glädje och lycka; har inte den naturliga formen; tvärtom det har formen av Barzakh och en exakt kopia av världen. Hängivenhet och uppmärksamhet till naturens hemvistelse existerar så länge som jaget är i Barzakh och gravarnas värld.

Utvidgning och tryck i denna värld beror på utvidgningen och trycket av bröstet och människans jag. En grav som är en och en halv meter i längd och en halv meter i bredd är inte samma slags grav, om vars det sägs att det är mellan öst och väst eller som till exempel, hur mycket vi än letar i dessa gravar, hittar vi inga ormar i dem.”(14)

Källor:

1. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 223.
2. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 222.
3. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 233.
4. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 218.
5. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 217.
6. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 221.
7. Mulla Mohsin Kashani, Ilmul Yaqeen, Vol. 2, Pg. 873.
8. Allamah Hilli, Kashful Murad Fee Sharhe Tajreedul Itiqaad, Pg. 424.
9. Haqqul Yaqeen, Vol. 2, Pg. 68.
10. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 242.
11. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 214.
12. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 271.
13. Biharul Anwar, Vol. 6, Pg. 280.
14. Maad az Deedgah Imam Khomeini, Pg. 171.

2 kommentarer