Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Är Gud ens barmhärtig?

Salam,
Jag har noterat att idag så handlar Islam för unga muslimer endast om haram, Helvetet, Elden och Guds vrede. 

Det finns tydligen någon rappare som i dagarna har kommit ut med att han valt att lämna musikkarriären för att fokusera på Islam. Den här rapparen har tagit bort sin musik från internet, men tydligen har folk sparat musiken offline och sprider den på nytt. I samband med detta har jag sett en bild på sociala medier florera om att rapparens beslut ska respekteras, och att vi inte bör fortsätta lyssna på hans låtar för att han får synder för det.

Självfallet håller jag med om att rapparens beslut ska respekteras, oavsett själ. Jag tycker även att vi muslimer ska hålla oss borta från det otillåtna så gott vi kan, oavsett om någon annan tillgängliggör synder (musik exempelvis) och genom den fria viljan bär vi ett eget ansvar. Absolut, rapparen som gör musik både tillgängliggör och offentliggör en synd, han underlättar för folk att synda, men människor som väljer att lyssna på musiken bär någonstans ett eget ansvar för sina handlingar och aktivt väljer att synda genom att lyssna på musiken. 

Mitt problem med den här bilden som sprids med informationen om att han får synder när folket fortsätter lyssna på musiken är, stämmer det verkligen. Kan det verkligen vara så att rapparen, som gjort allt i sin makt för att ta bort musiken från internet, och försöker leva ett rättskaffens liv numera, att han kommer fortsätta få synder för varje gång hans musik sprids och spelas mot hans vilja? Jag kan inte säga 100% att han inte kommer få synder för det, eller stå till svars för det, men jag kan inte heller säga att han 100% kommer stå till svars för det. Ingen av oss kan säga något eftersom ingen av oss vet hur Gud dömer. Här kan vi endast diskutera och reflektera. Hur tror vi Gud dömer, vi säger att Gud är barmhärtig, Den mest barmhärtige och att Gud är ständigt förlåtande. Så hur kan en Gud som vi påstår är ständigt förlåtande barmhärtig hålla en människa till svars för något den inte har gjort? I detta fall så sprids och spelas musiken emot rapparens vilja, och utanför hans kontroll. 

Vi tar ett annat konkret exempel. En känd icke-beslöjad tjej som blir beslöjad. År 2022, alla har sociala medier och alla postar bilder / filmer på sig själva. På sina egna sociala medier, hon plockar bort alla bilder och ber alla sin anhöriga och vänner att även ta bort bilder de har på henne utan slöja. Dock är det många som har bilder på henne sparade och nu när hon kommit ut med att hon ska praktisera sin tro så finns det fåntrattar, Pelle och Omar, som vill jävlas. De sprider tjejens bilder, och de har dåliga avsikter, eller de respekterar inte bara henne. I och med att hon varit känd så kan det finnas spår av hennes bilder lite överallt, på platser som är utom hennes kontroll. Bilderna sprids utom hennes kontroll. Tror vi nu på fullaste allvar, att efter hon bett om förlåtelse till Gud, hon ångrar sina synder och lever ett rättskaffens liv, att hon på Domedagen ändå kommer stå till svars för det någon annan gjorde mot henne? Tror vi Gud kommer säga “Du ångrade dina synder, du gjorde rätt för dig och du levde ett rättskaffens liv, men tyvärr det fanns tre stycken bilder kvar av dig på nätet som florera bland killar och män, utom din kontroll, och du ska straffas för det.”

Syskon, om det är såhär vi tror att Gud resonerar och dömer, vad är då syftet med att ångra sina synder (tawbah) och göra rätt för sig? Hur mycket jag än ångrar mig, hur mycket jag än försöker göra rätt för mig så ska jag straffas för mitt förflutna. Låter det rimligt? Hur kan vi samtidigt säga att Gud då är “ständigt förlåtande barmhärtig” eller “Den mest barmhärtige.” Var är barmhärtigheten i detta, var är förlåtandet i detta? 

Det är som att jag ska bryta mot svensk lag, ställas inför rätta, och dömas till två års fängelse. Efter några år ska jag ännu en gång ställas inför rätta och dömas till ytterligare två år, för ett brott jag redan sonat, och ett straff jag redan suttit av. Det hade aldrig gått till såhär i något land på denna jord, så vad får oss att tro att vår Herre, Världarnas Herre, Den allsmäktige, Den allvetande, Den ständigt förlåtande barmhärtig ska resonera såhär. 

Jag märker att muslimer idag delar allt online så länge bilden eller citatet innehåller något med “Allah, Islam, Profeten Muhammad och Ahlulbayt.” Vi skänker inte en extra tanke, vad för budskap sprider jag, hur kan det uppfattas / tolkas, är informationen korrekt, står jag 100% bakom detta, vi bara trycker delar och tycker att vi gjort en extremt bra gärning. Vi tror vi kommer få välsignelser för dessa delningar “jag har gjort min plikt som muslim att upplysa mina andra muslimska syskon.” Vad har vi upplyst dem om eller om informationen stämmer har vi ingen aning, men vi tror oss ha gjort rätt.

Min enda tanke när jag ser sådana bilder / texter spridas är, vad för hemsk bild är det vi porträtterar av Gud och Islam. Allting handlar hela tiden om haram, gör inte si för det är haram, gör inte så för det är haram, akta er för Guds vrede, om du gör så Gud kommer straffa dig, om du tänker så Gud ska kasta dig i Helvetets Eld där du ska förbli i evig tid. Vid detta skede, dyrkar man ens Gud för Gud är värdig dyrkan eller för att man är rädd att hamna i helvetet. Dem här tillåtna (halal) och haram (förbjudna) handlingarna som Gud har bestämt, det är inte för att begränsa våra liv och försvåra våra liv, det är för att skydda oss. Dock, såsom vi applicerar dem i dagens samhälle och försöker efterleva dem, vi själva försvårar det för oss och vi har gjort det till något hemskt. Inte Gud, utan, vi. Gud har inte gjort vissa handlingar förbjudna för muslimer för att ha det som en hållhake, och hela tiden skrämma oss med straffet genom att hålla det över våra huvuden “akta dig för haram för annars hamnar du i Helvete.” Gud flåsar inte oss i nacken med “haram, haram, haram” hela tiden, så varför gör vi det själva på varandra? 

Helt plötsligt Islam har blivit “golvet är lava”, vi tippar på våra tår i hopp om att inte trampa i lavan, utav rädsla. Helt plötsligt Gud har blivit den här mobbaren från högstadiet. Ni vet den där som vi hela tiden försöker ducka, inte för att vi har något osagt mellan oss, utan för att jag är rädd att mobbaren ska få för sig att göra narr av mig inför hela skolan eller klassen, och att alla ska skratta. Så utav rädsla jag respekterar mobbaren, utav rädsla jag tippar på mina tår runt mobbaren för att inte dra till mig uppmärksamhet och riskera att bli mobbad (straffad). 

Syskon, är Islam verkligen “golvet är lava” och är Gud verkligen den där mobbaren från högstadiet? Jag har ställt denna frågan innan i ett annat sammanhang, och jag ställer den igen. När vi delar sånt här utan en enda eftertanke, är våra uppsåt ärliga, har vi rena avsikter, är vår handling genuina? Eller kan det vara så att vi gör detta för att tillfredsställa oss själva och lura oss själva om att vi gör något jättebra. Kan det till och med vara så att den bilden / texten vi precis har delat, istället har fått oss att begå en synd eftersom att informationen inte stämmer. Jag har lagt ord i Guds mun och jag har låtit alla på mina sociala medier tro att detta är från Gud. Är inte detta om något en förbjuden handling? Tänk om denna rapparen nu ger upp hoppet om Gud och Islam, för att vi sprider någon text skriven av en okunnig 15 åring, om att han kommer fortsätta synda för något han inte kan rå för. 

Imam Ali (as) säger: Åh’ Gud, jag dyrkar inte dig för rädslan för straff eller i hopp om belöning, snarare vet jag ditt värde att dyrkas, så jag dyrkar dig.” 

[Bihar Al Anwar, vol. 41, s.14]

Det är inte jättekonstigt att icke-muslimer ifrågasätter Islam och Gud när detta är den bilden vi muslimer själva sprider. Om jag som muslim, och någorlunda påläst, själv ifrågasätter innehållet i dessa bilder, vad ska då en icke-muslim tänka? 

Syskon snälla, det är i Guds namn och i Islams namn vi sprider dessa saker. Låt oss därför vara 100% säker på informationen vi sprider, och hellre dela inte än att dela.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.