När Imam Hassan (as) och Imam Hussain (as) gick till Imam Ali (as), som var i moskén och informerade om deras moders, Fatima (as), martyrskap så föll han ihop och svimmade. Det stänktes vatten på honom tills han återfick sitt medvetande. Han tog sina söner och gick hem. När han avtäckte hennes ansikte så fann han ett lakan under hennes huvud med följande text:
“I Guds namn. Detta är Fatimas vilja, Profetens dotter. Jag skriver detta testamente medan jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Gud och att Profeten Muhammad är Hans tjänare och sändebud, och att Paradiset är sant och att elden är sann och det finns ingen tvekan om att Domedagen kommer inträffa och Gud kommer upphöja de som är i gravarna. Oh’ Ali! Jag är Fatima, dotter till Muhammad, Guds sändebud. Han gav dig min hand i äktenskap, så att jag ska vara din både i denna värld och i det Härefter. Du förtjänar mig mer än andra. Ge mig hunut, tvätta och svep in mig, utför begravningsbönen för mig, och begrav mig under natten. Informera inte någon. Jag anförtror mig dig till Gud, och framför mina hälsningar till mina söner fram tills Domedagen”.
När natten föll, tvättade han henne och lade henne på sängramen, och bad Hassan (as) hämta Abu Dharr. De bar sedan henne till platsen för bön och han utförde en begravningsbön för henne, han utförde sedan två rak’aa. Han höjde sedan sina händer till himlen och sade: “Detta är dottern till din Profet, Fatima. Du har tagit henne från mörker till ljus.” När de sedan skulle begrava henne så lyste jorden upp, mil efter mil och de blev tilltalade från en plats i Al-Baqi ‘Kom till mig, hennes jord är upphöjd av mig.’ De kollade ditåt och såg att en grav redan var grävd, de bar kistan till kanten av graven och begravde henne. Han satte sig på kanten av graven och sade: ‘Åh’ Jord! Jag anförtror mig dig med min tillit, detta är dottern till Guds sändebud.’ Ett tilltalande kom: ‘Åh’ Ali! Jag är mer vänlig gentemot henne än du, gå tillbaka utan någon oro.’
Han återvände sedan och graven sänktes till marken. Ingen kommer någonsin få veta var hon är tills Domens Dag.
[Bihar Al Anwar, vol.43, k.7, h.44]