Salam w aleikom.
Det finns ett inlägg där vi bevisade Imam Alis (as) och Ahlulbayts (as) status i Islam genom de mest autentiska sunniböckerna. Denna gång kommer vi genom de mest autentiska sunniböckerna bevisa hur bland annat Abu Bakr, Umar, Uthman och Aisha många gånger inte lydde Profeten (saw), inte betedde sig respektabelt i hans (saw) närvaro och efter hans (saw) död gjorde innovationer (bid’ah). Man valde att ändra på Profetens (saw) ord och handlingar, samt förnekade saker som klart och tydligt står i Koranen.
Efter dessa två inlägg bör icke-shias frivilligt vilja sätta sig ner och reda ut vad det är de har trott på hela livet, men väljer man att förneka dessa uppenbara bevis då betyder det att man frivilligt valt att vara blind och förneka en eventuell sanning.
Raziyat Yawm Al Khamis – Torsdagens katastrof.
Tre dagar innan profetens (as) bortgång, så var han (saw) hemma och mycket sjuk. Det var en torsdag och följeslagarna hade samlats i hans (saw) hem, och han (saw) begärde att de skulle hämta papper och bläck så att han (saw) skulle kunna skriva ner en redogörelse. Denna redogörelse skulle enligt profeten (saw) innehålla sådan information som skulle hindra muslimerna att gå fel väg. Här valde dock Umar att stoppa profeten (saw) från att skriva detta dokument med ursäkten att profeten (saw) var i ett sådant tillstånd av smärta att han (saw) inte visste vad han (saw) talade om. Umar menade även på att Koranen fanns och var tillräcklig, så några redogörelser skulle inte behövas. Vissa höll med Umar medan andra i hushållet tyckte att profeten (saw) visst skulle få skriva ner denna redogörelse, och detta ledde till sådana högljudda diskussioner och argumentationer att profeten (saw) slutligen inte skrev ner redogörelsen och istället bad alla, väldigt argt, att lämna hans hus.
Ibn Abbas said: “The disaster was that the disagreement among the Companions prevented the Messenger from writing that document for them.”
Ibn Abbas sade: “Katastrofen var sådan att oenigheten mellan kompanjonerna hindrade Budbäraren från att skriva dokumentet till dem.”
[Sahih, Bukhari, Chapter: About the saying of the sick, vol.2. Sahih,
Muslim, End of the book of al Wasiyyah, vol.5 p.75.
Musnad, Ahmed, vol.1 p.335, vol.5 p.116.
Tarikh, Tabari, vol.3 p.193.
Tarikh, Ibn al Athir, vol.2.p.320]
Här kan man undra, varför var Umar så mån om att profeten (saw) inte skulle skriva ner denna redogörelse. Fruktade Umar möjligen att han (saw) skulle skriva ner det han (saw) tidigare sagt vid Ghadir Khumm? Om att man skulle hålla fast vid Koranen, Guds bok och profetens hushåll (as).
”O’ people! Behold! It seems the time approached when I shall be called away (by Allah) and I shall answer that call. Behold! I am leaving for you two precious things. First of them is the book of Allah in which there is light and guidance…The other one is my Ahlul-Bayt. I remind you in the name of Allah about my Ahlul-Bayt. I remind you in the name of Allah about my Ahlul-Bayt. I remind you in the name of Allah about my Ahlul-Bayt. (three times).””Åh folk! Var uppmärksamma! Det verka som att tiden närmar sig för att jag skall kallas iväg (av Allah) och att jag kommer besvara denna uppmaning. Var uppmärksamma! Jag efterlämnar åt er två värdefulla saker. Första av dem är Allahs bok, i vars det finns ljus och vägledning…Den andre är mina Ahlul Bayt (min familj a.s). Jag påminner er i Allahs namn om mina Ahlul bayt (a.s). Jag påminner er i Allahs namn om mina Ahlul Bayt (a.s). Jag påminner er i Allahs namn om mina Ahlul Bayt (a.s). (tre gånger).
[Sahih Muslim, Chapter of the virtues of the companions, section of the virtues of ‘Ali, 1980 Edition Pub. in Saudi Arabia, Arabic version, v 4, p1873, Tradition #36.]
Oavsett så var Umar och resten av följeslagarnas beteende mycket oacceptabelt då Koranen i 49:2 säger:
“Troende! Dränk inte med era röster Profetens ord och höj inte rösten när ni talar till honom, som ni gör sinsemellan; annars kan det [goda] ni gör gå om intet utan att ni förstår [vad som sker]!”.
Två dagar före sin död så organiserade profeten (saw) en armé som skulle till Det mindre Asien. Armén bestod av många olika män, däribland Abu Bakr, Umar, Abu Ubaydah och andra välkända kompanjoner. Som befälhavare för armén utsåg profeten (saw), den unge 18-årige Usamah ibn Zayd ibn Haritha. För detta val fick profeten (saw) mycket kritik. Man ifrågasatte och kritiserade profeten (saw) så pass att profeten (saw) slutligen trots sitt kritiska tillstånd med hög feber, smärta och bandagerade huvud fick ta sig ut till folket, med hjälp av två män, upp till predikarstolen och säga följande:
“O People! I have been informed that some of you object to my appointing Usamah as commander of the detachment. You now object to my appointing Usamah as commander in chief as you objected to me appointing his father commander in chief before him. By Allah, his father was certainly competent for his appointment as commander in chief and his son is also competent for the appointment.”
”Åh Folk! Jag har informerats om att några av er är kritiska till att jag utnämnt Osama, till ledare över avdelningen. Ni är nu kritiska till att jag utnämnt Osama till högsta befäl såsom ni tidigare var kritiska till att jag utnämnde hans far till högsta befäl. Vid Allah, hans far var med all säkerhet kompetent för denna utnämning som högsta befäl såsom hans son är kompetent till denna utnämning.”
[Tarikh Ibn al-Athir Vol.2 page.317.
Al-Sirah al-Halabiyah Vol.3 page.207.
Tarikh al-Tabari Vol.3 page.226]
Profeten (saw) fortsatte utan något dröjsmål med att säga:
“Send the detachment of Usamah; deploy the detachment of Usamah, send forward the detachment of Usamah.” He kept repeating the exhortations but the Companions were still sluggish, and camped by al-Jurf.”Skicka Osamas avdelning; sprid ut Osamas avdelning, skicka fram Osamas avdelning.” Han fortsatte upprepa uppmaningen men följeslagarna var fortfarande tröga och hade slagit läger vid al Jurf.”
I Sunniislam så talar man gärna och mycket om Umars rättvisa. I Sunniislam ska Umar vara känd för sitt rättvisa beteende, men å andra sidan har vi historiker som säger annat.
20 år efter Hijrah när Umar skulle dela ut bidrag till folket så valde han att göra på sitt egna vis och inte följa profetens (saw) sunnah (traditioner). Profeten (saw) brukade dela bidraget lika bland alla muslimer medan Umar föredrog de som konverterat till Islam vid ett tidigare skede än dem som konverterat vid ett senare tillfälle. Han föredrag t.ex. Quraysh istället för andra mohajireen, och han föredrog alla mohajireen framför Al Ansar. Han föredrog araber framför icke-araber, fria framför förslavade osv.
[Sharh Ibn Abi al-Hadid Vol. 8 page 111.
Tarikh al-Ya’qubi Vol.2 page 106.
Futuh al-Buldan page 437.]
Säg mig, är detta ett rättvisst beteende?
I Sunniislam talar man även om Umars kunskap, han påstås vara den kunnigaste följeslagaren till profeten (saw). Hur förklarar man då följande hadith:
“When one of the Companions asked him one day during his caliphate, ”O Commander of the Believers, I am unclean, but I cannot find water to wash.” Umar answered, ”Do not pray.” Then Ammar ibn Yasir had to remind him about Tayammum (ritual cleaning with earth), but Umar was not convinced, and said to Ammar, ”You are responsible only for the duties which have been assigned to you.”
“När en av kompanjonerna frågade honom en dag under hans kalifat, “O Ledare av de troende, jag är oren men jag kan inte finna vatten att tvätta.” Umar svarade, “Be inte.”
Då påminde Ammar ibn Yasir honom om Tayammum (rituell rengöring med jord), men Umar var inte övertygad och sade till Ammar, “Du är endast ansvarig för de plikter som har tilldelats dig”
[Sahih al-Bukhari Vol. 1 page 52.]
Abdullah said, ‘For that reason Umar was not satisfied with (that).’ Abu Musa said, ‘Forget about what Ammar said, but what do you say about the Qur’anic verse?’ Abdullah did not know what to say, but he justified his stance by saying, ‘If we let them do that, then whenever the water becomes cold, they avoid using it to clean themselves, and instead they use sand.’ I said to Shaqiq, ‘Abdullah is most certainly hated for that.’ He said, ‘Yes.’”
Abdullah sade. “Umar var inte tillfredsställd av den anledning med det. Abu Musa sade, “Glöm det Ammar har sagt, men vad säger du om Koranversen?”. Abdullah visste inte vad han skulle säga, men han rättfärdigade ställningstagande med att säga “Om vi låter dem göra det, då kommer de att undvika att tvätta sig själva när vattnet är kallt och istället använda sand.” Jag sade till Shaqiq, “Abdullah är sannerligen hatad för detta, han sade, ja”.
[Sahih, Bukhari, vol.1 p.54]
Hur kan Umar säga att man ska avstå från bön när vatten inte finns tillgängligt, när den heliga Koranen klart och tydligt i 4:43 säger: TROENDE! Gå inte till bön om ni befinner er i omtöcknat tillstånd, [utan vänta] till dess ni vet vad ni säger. [Gör det] inte heller i ett tillstånd av stor rituell orenhet, utan skölj först hela kroppen; undantagna är de som befinner sig på resa. Om någon av er är sjuk eller befinner sig på resa eller just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte finner vatten, skall han ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud utplånar och förlåter mycken synd.”
Det talas även om hur Umar fruktade Gud och han fruktade den dagen han skulle stå inför sin Herre. Jag vill nu att ni har denna hadith i åtanke: The Prophet (saw) said, ”Fatimah is part of me, he who angers her angers me.”
[Sahih, Bukhari, vol.2 p.206]
Om Umar var så gudfruktig, hur kommer då sig han betedde sig på detta vis:
Why did he not fear Allah when he threatened to burn Fatimah al-Zahra’s house if those who refrained from voting for the successorship of the caliphate did not come out? It has been said that when he was told that Fatimah was inside, he answered, ”So what!” He violated the Book of Allah and the Tradition of the Prophet and passed rules and judgments during his caliphate which contradicted the texts of the Holy Qur’an and the noble Tradition of the Prophet (s.a.w.).
Varför fruktade han inte Allah när han hotade att bränna ner Fatimah Al Zahras hus, ifall de två skulle avstå från att rösta för efterträdande av kalifatet genom att inte komma ut? Det har sagt att när han blev tillsagd att Fatimah var därinne så svarade han “Och!”. Han gick emot Allahs bok och Profetens traditioner, och antog regler och bedömningar under sitt kalifat som motsatte sig den Heliga Koranen och de nobla traditionerna av Profeten (saw).
[Al-Imamah wal Siyasah by Ibn Qutaybah.
See Al-Nas wal-Ijtihad by Abdul Husayn Sharaf al-Din.]
Det sägs att på första dagen av Eid Al-Fitr och Eid Al-Adha så brukade så brukade Profeten gå till moskén för utföra sina böner för att sedan sätta sig ner med folket och prata med dem. Han gav order, råd och svarade på funderingar dem hade, därefter lämnade han. På detta sätt gick det tills, tills att guvernören för Medina, kallad Marwan, en dag gick till moskén och började med att tala till folket. Detta med anledning av att folket brukade inte stanna kvar efter bönen för att lyssna på talet. Så hur kommer det sig att folket helt plötsligt lämnar moskén efter att de bett, när de tidigare har suttit kvar för lyssna på predikan. Jo det var så att Bani Umayya och Muawiya ibn abi Sufian brukade från predikarstolarna tvinga folket att förbanna Ali Ibn Abi Talib. Detta var något folket inte ville höra eller göra, därav lämnade man moskén och av den anledningen så valde man att göra bid’ah och tala innan bönen.
Muslim, in his Sahih, wrote in a chapter entitled, ”The virtues of ‘Ali ibn Abi Talib,” the following: Muawiah ordered his governors everywhere to take the curse (of ‘Ali ibn Abi Talib) as tradition, and that all the speakers must include it in their speeches. When some of the Companions protested very strongly against such a rule, Muawiah ordered their killing and burning. Among the famous Companions who were killed at the order of Muawiah were Hijr ibn Adi al-Kindi and his followers, because they protested and refused to curse ‘Ali, and some of them were buried alive.
Muslim, i sin Sahih, skriver i ett kapitel rubricerat “Fördelarna av Ali ibn Abi Talib” följande: Muawiyah beordrade alla sina guvernörer att ta förbannelsen av Ali ibn Abi Talib som tradition, och att alla talare ska inkludera det i sina tal. När några av kompanjonerna väldigt starkt protesterade mot en sådan regel så beordrade Muawiyah deras död och brännande. Bland de kända kompanjonerna som dödades av sådan order var Hijr ibn Adi al-Kindi och hans följare, eftersom de protesterade och vägrade att förbanna Ali, och vissa av dem begravdes levande.
[Sahih, Bukhari, vol 1 p 122 (al Idayn book)]
Läs även detta –
The prophet (saw) said: ”He who insults ‘Ali, insults me. He, who insults me, insults Allah. And he who insults Allah, Allah will throw him into Hell.”Profeten (saw) sade: ”Den som förolämpar Ali, förolämpar mig. Den som förolämpar mig, förolämpar Allah. Den som förolämpar Allah, honom kommer Allah straffa med helvetet.”
[Mustadrak, hakim, vol.3 p.121.
Khasais, al Nasai, p.24. Musnad, Ahmed Hanbal, vol.6 p.33.
al Manaqib, al Khawarizmi, p.81.
al Riyadh al Nadira, Tabari, vol.2 p.219.
Tarikh, as Suyuti, p.73 ]
Om dessa kompanjoner var så gudsfruktiga och ofelbara, hur kommer det sig att de fruktade Guds straff så pass att de önskade att de kunde köpa sig fria från straffen som väntade, att de inte hade fötts, att de var avföring till djur m.m?
Umar said: By Allah, if I had all the gold on earth I would use it to ransom myself from the torture of Allah, Glory and Majesty be to Him, before I saw Him. He has also been quoted as saying the following, ”I wish I was my family’s sheep. They would have fattened me up to the maximum. When they were visited by friends, they would have killed me and roasted part of me, and made qadid (meat cut into strips and dried) from the other part of it, then they would have eaten me, and lastly, they would have relieved me with their bowel evacuation … I wish I had been all that, rather than a human being.Omar sade: Vid Allah, ifall jag hade fått allt guld i världen, så skulle jag använda det för att köpa mig från från Allahs tortyr, Ära och Majestät till Honom, innan jag såg Honom. Han har även sagt följande: ”Jag önskar jag var min familjs får. De skulle ha gött mig till fullo. När de skulle få besök av vänner, så skulle de slakta mig och grillat delar av mig och gjort qadid (torkat kött som är skuret i bitar) från resterande delar, och sedan skulle de äta upp mig och slutligen så skulle de tömt mig ur sina magar, jag skulle föredra allt det där än att vara en människa.
[Sahih, Bukhari, vol 2 p 201.
MinHajj as Sunnah, Ibn Taymiyya, vol.3 p.131.
Hilyat al Awliya, Ibn Abi Nuaym, vol.1 p.52]
Abu Bakr apparently said a similar thing to the above. He looked at a bird on a tree, and then said, ”Well done bird … you eat the fruits, you stand on the trees and you are not accountable to anybody nor indeed can anybody punish you. I wish I was a tree by the road and that a camel would come along and eat me. Then relieve me with his bowel evacuation … I wish that I had been all that, rather than a human being.”
He also said, “I wish that my mother had not given birth to me … I wish I was a straw in the mud.”Abu Bakr verkar ha sagt något liknande. Han tittade på en fågel på ett träd och sade sedan, ”Bra gjort fågel, du äter frukterna, du sitter på ett träd och du står inte till svars inför någon och inte heller kan någon straffa dig. Jag önskar jag vore ett träd vid en väg och att en kamel skulle komma förbi och äta mig. Sedan tömma mig genom sina tarmar. Jag önskar jag hade varit allt det där, hellre än en människa.
Han sade även, ”Jag önskar att min moder aldrig fött mig, jag önskar jag vore ett halmstrå i leran.”
[Tarikh, Tabari, p 41.
al Riyadh al Nadira, vol.1 p.134.
Kanz al Ummal, p.361 Tarikh, Tabari, p.41.
al Riyadh al Nadira, Tatabri, vol.1 p.134.
Kanz al Ummal, p.361.
MinHajj as Sunnah, Ibn Taymiyya, vol.3 p.120]
Fatimah Zahraah (as), dotter till Profeten (saw), var bland det dyrbaste Profeten (saw) hade.
Profeten (saw) skulle aldrig tillåta att någon behandlade henne illa och detta vet vi då vi tidigare refererat till hadither som talar om att, förargar man Fatimah Zahraah (as) så har man även förargat Profeten (saw), enligt honom (saw) själv.
”The virtues of the relatives of the Messenger of Allah” the following: The Messenger of Allah (saw) said, ”Fatimah is part of me, and whoever angers her angers me.” Also in a chapter about ”The Khaybar Raid” he wrote: According to Aishah, Fatimah- may Allah’s peace be upon her – daughter of the Prophet, sent a message to Abu Bakr asking him for her share of the inheritance of the Messenger of Allah, but he refused to pay Fatimah anything of it. Fatimah became so angry at Abu Bakr that she left him and never spoke to him before her death.”Allahs Profets (saw) familjs dygder är följande: Allahs Budbärare (saw) sade: ”Fatima (a.s) är del av mig, och vem som än vredgar henne, vredgar mig.” Även i ett kapitel om attacken mot Kheibar skrev han (Bukhari): ”Enligt Aisha, skickade Fatima (a.s) Profetens (saw) dotter ett meddelande till Abu Bakr och krävde sin del av Allahs Budbärares (saw) arv, men han vägrade betala Fatima (a.s) något av det. Fatima (a.s) blev så arg på Abu Bakr, att hon lämnade honom och slutade tala med honom till sin död.”
[Sahih, Bukhari, vol.3 p.39]
Hur kan Abu Bakr förneka Fatimah Zahraah (as) hennes arv när Koranen, än en gång, väldigt tydligt säger:
4:7 – MÄN HAR rätt till en andel av vad föräldrar och nära anhöriga efterlämnar och kvinnor har rätt till en andel av vad föräldrar och nära anhöriga efterlämnar, vare sig det är litet eller mycket – en andel föreskriven [av Gud].
4:11 – GUD föreskriver följande om [arvsrätt för] era barn: sonens [lott] är lika med två döttrars lott; om döttrarna är fler än två, är deras lott två tredjedelar av kvarlåtenskapen, och om endast en dotter finns, skall hon ärva hälften. [Den dödes] föräldrar skall ärva en sjättedel var av kvarlåtenskapen om han efterlämnat barn; men om han inte efterlämnar barn och föräldrarna är enda arvtagare, är moderns lott en tredjedel. Har han efterlämnat bröder, är moderns lott en sjättedel efter [avdrag för] legat och skulder. Ni vet inte vem som är er närmast, era föräldrar eller barn, genom det som de har gjort för er – Gud har nu gett Sina föreskrifter; Gud är allvetande, vis.
4:12 – Av kvarlåtenskapen efter era hustrur är er andel hälften om de inte efterlämnar barn; men om de efterlämnar barn är den en fjärdedel efter [avdrag för] legat och skulder. Era hustrurs andel i er kvarlåtenskap är en fjärdedel, om ni inte efterlämnar barn; men efterlämnar ni barn, är den en åttondel efter [avdrag för] legat och skulder. Om en man eller en kvinna dör utan att efterlämna barn eller föräldrar men en bror eller syster är i livet, ärver vardera en sjättedel; men om syskonen är fler än två ärver de alla tillsammans en tredjedel efter [avdrag för] legat och skulder utan att [därigenom arvingarnas] intressen skadas. Detta är vad Gud har föreskrivit. Gud vet allt och Han har överseende [med era brister].
Sunnis brukar försvara Abu Bakrs handling med att säga att detta inte gäller för profeter, men Koranen säger inte att det inte gäller profeter, och vi vet sedan tidigare att profeters barn har fått ärva av sina föräldrar.
Vi kommer nu uppge flera hadither från de sunnitiska böckerna som tydligt pekar på hur dessa kompanjoner konspirerande emot varandra, gjorde bid’ah, ej lydde profeten (saw) osv.
The purification verse from the Holy Qur’an is another indication of her (Fatimah Zahraah as) infallibility, and it was revealed in her honor and the honor of her husband and her two sons, as Aishah herself testified.
Versen om reningen i den heliga Koranen är ännu en hint om hennes (Fatima al Zahras a.s) ofelbarhet och den uppenbarades i hennes ära och i hennes mans och hennes två söners ära, sade Aisha själv.
[Sahih, Muslim, vol.7 p.121, 130]
Fatimah said to Abu Bakr and Umar: “I ask you in the name of Allah, the Most High, did you not hear the Messenger of Allah (saw) saying, ‘The satisfaction of Fatimah is my satisfaction, and the anger of Fatimah is my anger, he who loves my daughter Fatimah loves me, and he who satisfies Fatimah satisfies me, and he who angers Fatimah angers me?’ They said, ‘Yes, we heard it from the Messenger of Allah (saw).’ Then she said, ‘Therefore, I testify before Allah and the angels that you have angered me and did not please me, and if I meet the Prophet I will complain to him about you.’
Fatimah sade till Abu Bakr och Umar; “Jag frågar i Guds namn, den Högsta, hörde ni inte Guds sändebud säga “Fatimahs tillfredsställelse är min tillfredsställelse, och Fatimahs ilska är min ilska, den som älskar min dotter Fatimah älskar mig, och den som tillfredsställer Fatimah tillfredsställer mig, och den som förargar Fatimah förargar mig?”. De sade, “Ja vi hörde detta från Guds sändebud (saw).” Då sade hon, “Därav, vittnar jag inför Gud och änglarna att ni har förargat mig och inte tillfredsställt mig, och om jag möter Profeten så kommer jag klaga till honom om er.”
[al Imamah Was Siyasahl Ibn Qutaybah, vol.1, p.20.
Muhammad Baqir as Sadr, Fadak in History, p.92]
al-Bukhari said: She died while she was still angry at Abu Bakr, and did not speak to him before she died, then the end result is quite clear. If Fatimah is ”the leading lady among all the ladies” as al-Bukhari declared in the section al-Isti’dhan, and if Fatimah is the only lady in this nation whom Allah kept clean and pure, then her anger could not be but just, therefore Allah and His Messenger get angry for her anger. Because of that Abu Bakr said, ”May Allah, the Most High, save me from His anger and Fatimah’s anger.” Then he cried very bitterly when she said, ”By Allah, I will curse you in every prayer that I do.” He came out crying and said, ”I do not need your pledge of allegiance and discharge me from my duties.”
al-bukhari sade: Hon dog medan hon fortfarande var arg på Abu Bakr, och hon talade inte till honom innan hon dog, så då är det slutgiltga resultatet väldigt tydligt. Om Fatimah är “den ledande kvinnan bland alla kvinnor” som al-bukhari redogjorde i kapitlet al-isti’dhan, och Fatimah är den enda kvinnan i denna nation som Gud höll ren, då kan hennes ilska inte vara något annat än rättvis, eftersom Gud och Hans Sändebud blir arga för hennes ilska. På grund av detta sade Abu Bakr, “Må Gud, rädda mig från Hans ilska och Fatimahs iska.” Sedan grät han mycket bittert och sade, “Jag behöver inte erat trohetslöfte, och avskriv mig från mina plikter”.
[Tarikh al Khulafa, Ibn Qutaybah, vol.1 p.20]
Al-Bukhari and Muslim, both stated in their books that the Messenger of Allah (saw) performed two prayers at Mina, and Abu Bakr after him, then Umar and Uthman who later performed four prayers.Al Bukhari och Muslim påstod båda i sina böcker att Allahs Budbärare (saw) utförde två böner på Mina och Abu Bakr gjorde samma efter honom, sedan Omar och Othman, som utförde fyra böner.
[Sahih, Bukhari, vol.2 p.154. Sahih, Muslim, vol.1 p.260]
Muslim also stated in his book that al-Zuhri asked ’Urwah, ”Why did Aishah complete her prayers during the journey?” He answered, ”She improvised in the same way as Uthman did.”
Muslim uppgav i sin bok att Al-Zuhri frågade Urwah, “varför slutförde Aisha sina böner under resan?” Han svarade, “Hon improviserade på samma sätt som Uthman gjort.”
[Sahih, Muslim, vol.2 p.134]
In Maliks al-Muwatta you read: He said to the martyrs of Uhud, ”Those, I bear witness against.” Abu Bakr then said, ”O Messenger of Allah, are we not their brothers? Did we not become Muslims as they did? Did we not fight as they did?” The Messenger replied, ”Yes, but I do not know what you are going to do after me.” On hearing that, Abu Bakr cried bitterly and said, ”We are going to alter many things after your departure.”I Maliks Muwatta kan man läsa: ”Han sade till Uhudslagets martyrer: ”För dem vittnar jag.” Abu Bakr sade då: ”Åh Allahs Budbärare (saw), är inte vi deras bröder? Konverterade vi inte till Islam, samtidigt som de? Slogs vi inte som de?” Profeten (saw) svarade: ”Ja, men jag vet inte vad ni kommer hitta på efter jag gått bort.” När han hörde detta, Abu Bakr grät bittert och sade: ”Vi kommer förvanska många saker efter du lämnat oss.”
[Muwatta, Malik, vol.1 p.307.
Maghazi, al Qawidi, p.310]
“Anas ibn Malik said that the Messenger of Allah (saw) said to al-Ansar: ‘You will notice after me some great selfishness, but be patient until you meet Allah and His Messenger by the pool. Anas said: We were not patient.’
Anas ibn Malik sade att Profeten (saw) vände sig till sina Ansar (gruppen som hjälpte muslimerna I Medina) ”Ni kommer, efter min bortgång, märka stor själviskhet, men var tålmodiga fram tills ni möter Allah och Hans Budbärare (saw) vid källan (i Paradiset). Anas fortsatte:” Vi var inte tålmodiga.”
[Sahih, Bukhari, vol.2 p.135]
“Al-Ala ibn al-Musayyab heard his father saying: ‘I met al-Bara ibn Azib, may Allah honor them both, and said to him, ‘Bless you, you accompanied the Prophet (saw) and you voted for him under the tree.’ He said, ‘My son, you do not know what we have done after him.’”.Al-Ala Ibn al Musayyab hörde sin far säga: Jag mötte al Bara ibn al Azib, må Allah hedra dem båda och sade till honom: Välsigne dig, du följde Profeten (saw) och du röstade på honom under trädet. Han sade, min son, du vet inte vad vi har gjort efter hans bortgång.”
[Sahih, Bukhari, vol.3 p.32]
Aisha said: ”Kill Na’thal (the old fool), for he was not a believer.
Aisha sade: ”Döda Nathal (den gamle idioten) för han var inte en troende person.”
Na’thal – Uthman.
[Tarikh, Tabari, vol.4 p.407. Tarikh, Ibn Athir, vol.3 p.206. Lisan al Arab, vol.14 p.193.
Taj al Arus, vol.8 p.141. Al Iqd al Farid, vol.4 p.290]
Once the Prophet (saw) was giving a speech, and he indicated the house where Aishah was living, then said, ”There is the trouble…there is the trouble…there is the trouble…from where the devil’s horns come out …”
En dag höll Profeten (saw) ett tal och han pekade på huset där Aisha levde i och sedan sade han: Där finns problemen, där finns problemen, där finns problemen, det är därifrån djävulens horn kommer komma.”
[Sahih, Bukhari, vol 2 p 128]
Det är ingen hemlighet att Abu Bakr, Umar, Uthman och Aisha är välrespekterade inom Sunniislam, till den grad där man tror att de skulle vara ofelbara. Sunniislam hävdar att profeten (saw) var en vanlig individ som kunde begå fel och synder som alla andra och att det enda han (saw) gjorde korrekt var att uppenbara Koranen. Så profeten (saw) som vi vittnar om i vår trosbekännelse (shahada) är inte ofelbar, men dessa kompanjoner av hans (saw), är det? Astaghfirullah. Är det såhär en ofelbar beter sig?
Må Gud leda oss alla på den rätta vägen och må vi alla inse sanningen.
Wsalam.