Muawiyia son till Abu Sufian – en kort biografi
Denna biografi riktar sig främst till ungdomar/barn för att visa dem vilken person Muawiya var och vad Imamerna (a.s) hade att göra med.
Muawiya, var son till Abu Sufiyan och räknas som den förste Kungen i den ”muslimska” världen. Han var en hatfylld fiende till både Imam Ali (a.s) och Imam al Hassan (a.s). Hans era var början av en era av mörker och korruption. Muawiya var mycket slug och ond. Genom stor list, lyckades han vinna makten i den muslimska världen.
Muawiyas mor var Hind, som var ökänd fiende till Profeten (saw). Det var Hind som skar loss Hamzas (a.s – Farbror till Profeten saw) lever och försökte äta den och suga på hans blod – vid Uhudslaget. Händelsen ledde till att Hind blev känd som leverätaren. Hind skar även av både öronen och näsan på Hamza (a.s) och bar dem som halsband. Resten av kvinnorna i hennes läger, gjorde samma sak med de andra martyrerna som hade dött under Uhudslaget.
Den store sunnitiske lärde Abu al Qasim Mahmud ibn Umar al Zamakhshari, skriver:
”Det fanns fyra personer som antogs vara Muawiyas fäder, Abi ibn Umar bin Musaafir, Abi Umar bin Waleed, Abbas bin Abdul Muttalib och Sabah” (1)
Så historikerna säger klart och tydligt, att Hind, inte var någon ärbar fru…Abu Sufiyan var en stor fiende till Islam och bekämpade Profeten (saw) konstant. Abu Sufiyan beordrade Muawiya att konstant trakassera Profeten (saw) och muslimerna. När Abu Sufiyan såg att Islam fick överhanden, så bytte han läger och han och hans familj blev ”muslimer”.
Genom tricks och lurendrejeri, lyckades Abu Sufiyan att få sin son Muawiya bli Guvernör över Syrien (Sham- Syrien, delar av Libanon och delar av Jordanien). Han fick makten under Kalifen Abu Bakr och behöll den ända till Othmans kalifat. Othman dödades av upproriska grupper i landet, då de tröttnade på hans korrupta styre och Imam Ali (a.s) valdes då av folket att bli fjärde Kalif.
Muawiya lovade sin Othman hjälp mot de upproriska muslimerna, men stannade i närheten av Damaskus och väntade ut mordet på Othman. När nu Ali (a.s) blev Kalif, så hetsade Muawiya mot Imam Ali (a.s) och ville ha ”hämnd” för Othmans mord. Muawiya, slug som han var, gick folk att ta avstånd från Ali (a.s). Genom mutor eller förgiftning, vann han överhanden.
Man lyckades infånga och mörda Muhammed bin Abi Bakr, bror till Aisha och son till Kalifen Abu Bakr. Muhammed var en lojal kämpe för Imam Ali (a.s). Man satte hans kropp i en åsna och brände upp den. Det här ledde till ett hat hos Aisha för Muawiya:
Aisha förbannade Muawiya och Amr ibn al Aas efter att Muhammed bin Abu Bakr hade mördats (hennes bror), och Egyptens folk gav trohetslöfte till Muawiya. Det var efter denna händelse som Aisha började förbanna Muawiya och Amr ibn al Aas, efter varje bön. (2)
Källa:
Med hjälp av förgiftad honung, mördade han Imam Alis (a.s) representant till Egypten, Malik al Ashtar. Hans armé höll på att förlora slaget vid Siffin, då valde Muawiya att hissa Koranen på spjuten, och lät sina män skrika att de ville låta Allah och Koranen bestämma tvisten mellan dem. Imam Ali (a.s) ville fortsätta slåss, men hans män hade blivit lurade…De krävde vapenstillestånd.
Efter några tricks, lyckades man splittra Imam Alis (a.s) armé och sedan skickade Muawiya sina män, att hemsöka Imam Alis (a.s) civila områden, där man våldtog, och mördade tiotusentals muslimer – något som fick Imam Ali (a.s) att förlora stödet hos vissa grupper i samhället.
Muawiya drack alkohol och införde seder som var brukliga för kungarna, till exempel satt han på en tron och byggde stora palats.
När Imam Ali (a.s) mördades, tog hans son al Hassan (a.s) över som Imam och Kalif. Hans armé och anhängare var dock för få, då många hade köpts eller skrämts till att stödja Muawiya. Muawiya slöt ett avtal med al Hassan (a.s):
Det var Muawiya som lät mörda Imam Hassan (a.s) med löften till Hassans (a.s) fru. Hon skulle få gifta sig med Muawiyas son Yazid, men när hon hade mördat sin man, al Hassan (a.s) så ljög Muawiya och drog tillbaka sitt löfte.
Muawiyas välde, byggde på korruption och önskan att ta hämnd för vad Profeten (saw) och Ali (a.s) hade gjort mot Muawiyas familj, den familj som härskade i Mecka och som fråntogs sin makt och sina slavar.
Hujr ibn Adi
Muawiya var manipulativ och duktig på att klara sig undan att bli stoppad från att ta över hela riket. När Ali blev mördad, så fick Muawiya makten över hela det islamiska riket och lät införa en obligatorisk förbannelse av Ali vid bönen. När man hade tal vid bönen, så ställde man sig upp och förbannade Ali. En synd av stora mått då Profeten själv i många fall sagt att den som sårar Ali eller den som bekämpar Ali är utanför islam. Det här höll på i över 60 år.
Några muslimer vägrade, de mindes Profeten Muhammeds ord och befallningar. De visste och kände till Alis status. En av dessa var Hur ibn Adi.
Den sunnitiske lärde Sayyid Abu Alaa Maududi skrev i sin bok, Kalifer och Kungar:
”Hurj ibn Adi var en troende vän till Profeten Muhammed och spelade en avgörande roll i att upprätthålla de islamiska värdena i samhället. Under Muawiyas styre, när det infördes förbannandet/svärandet åt Ali, från predikstolen, så blödde muslimernas hjärtan men man höll tungan för mun, av fruktan för döden. I staden Kufa, kunde Hujr ibn Adi inte hålla tyst längre och han började hylla Ali och tog avstånd från Muawiya. Medan guvernören Mughira styrde, så var han tålmodig med detta men när Ziyad, guvernör över Basra, blev även guvernör över Kufa, började allvarliga dispyter, eftersom denne svor åt Ali vid bönen och Hujr brukade besvara honom.
Vid ett tillfälle så varnade Hujr, Ziyad, för att denne kom för sent till fredagsbönen. Ziyad fängslade honom då med tolv av dennes vänner, anklagade för att ha startat en grupp för att störta Kalifen Muawiiya och att de svor åt Kalifen. Han samlade även falska vittnen att vittna mot dem; att de menade att enbart Alis familj fick inneha Kalifatet. Andra anklagelser var att de skapade uppror, att de skickade hälsningar och välsignelser över Ali och att de hatade hans fiender (fiender som hade tagit över makten). Ett av vittnena var Qadi Shudri.
De anklagade skickades till Muawiya och han dömde dem till döden. Ifall de dock svor och förbannade Ali och visade sitt hat för Ali, då skulle de bli förlåtna. De vägrade och Hujr sade: ”Jag kommer inte att säga något som går emot Allah”.
Till slut mördades han och hans vänner. Av dessa skickades Abdur Rahman bin Hassan tillbaka till Kufa med ett skrivet meddelande, i det stod det att han skulle mördas på värsta möjliga sätt. Ziyad begravde honom levande. (3)
Hujr hade en sista önskan vid sin död, det var att man skulle döda hans son före honom, så att han stannar kvar vid sin kärlek till Ali och inte ändrade sig. Även kända familjer, som Abu Bakrs och Umars familjer, fördömde mordet på Hujr ibn Adi (4). Många av Profetens Sahaba (vänner) ansåg att mördaren av Hujr är förbannad.
Muawiya, som lät mörda Hujr, var en grym tyrann men en slug sådan. Han anses vara en av de slugaste i den arabiska historien. Han var känd för att använda sig av guld för att muta och honung med gift för att mörda. Den store lärde sunnitiske Imamen Al Hasan al Basri, skrev det här om Hujr och Muawiya (5):
”Muawiya hade fyra brister/fel:
- Hans utnämnande av bråkstakar till maktställningar i samhället, så han stal makten och ledarskapet utan att rådfråga folket, även då det fanns bättre vänner till Profeten, som hade kunnat ge rätt vägledning.
- Hans utnämnande av sin son Yazid till sin efterträdare, en alkoholist och vinälskare, som klädde sig i siden och som var en gycklare.
- Hans erkännande av en oäkta son (Ziyad), medan Allahs Profet sagt; Ett barn tillhör sängen, och den otrogne ska stenas. (6)
- Hans mord på Hujr och dennes vänner. Elände över honom två gånger för hans mord på Hujr och dennes vänner
När Muawiya besökte Profetens fru Aisha, så frågade hon honom om han inte fruktade Allah när han mördade Hujr och dennes vänner? Men en man som bekämpade Profeten och dennes släktingar, kan inte frukta Allah.
Hujr är begraven i Adra, en stad norr om Damaskus, i Syrien.
Vilken tålamod, enligt källorna så bad Hujr innan han blev mördad och sa, aldrig har en bön känts så lätt att utföra som den jag gör nu. Han såg fram emot att möta sin skapare. Han ville behålla sina kedjor på sina händer, så att han kunde ha dem som bevis mot Muawiya när denne mötte sin skapare.
Enligt det avtal som al Hassan (a.s) hade slutit med Muawiya, så skulle Muawiya, sluta förbanna Ali (a.s) i samband med bönen, han skulle även sluta förfölja Alis (a.s) anhängare och sist men inte minst, så skulle han inte utnämna sin son Yazid, som sin efterträdare. Inget av detta höll Muawiya sig till….Det visar vilken äcklig person han dock var…
För att belysa vilken makt och hur Muawiya fungerade. En irakier som var på besök i Damaskus, efter slaget vid Siffin (där Ali a.s och Muawiya hade slagits) fick se sig beskylld för att ha vunnit en syriers kamel. Syriern hade 50 vittnen med sig inför Muawiya, som sade att hon kamelen var hans. Muawiya bestämde att hon-kamelen var syrierns, eftersom det fanns 50 vittnen på detta. Irakiern sa, må Allah belöna dig, det är en hanne inte en hona, men Muawiya svarade, jag har redan bestämt att det är en hona och att du ska överlämna henne.
När människorna försvann, gick Muawiya till irakiern och gav honom mer pengar än vad kamelen var värd. Sedan sa han, gå till Ali (a.s) och berätta för honom att jag har 100 000 man som ska slåss mot honom och inte bryr sig om en kamel är en hane eller en hona. Med betydelsen att han kan köpa sig en armé, att han kan få dem att säga vad han vill när han vill.
Berättelsen återfinns i Ali bin Hussein Masudis bok, Murujuz Zahab.
Sedan skrev Muawiya till sina guvernörer och sade:
”Hadither om Othman har ökat i antal och spridits i varje stad, by och region. När detta brev från mig når er, så kalla till er folket och återberätta för dem om följeslagarnas och de första kalifernas fördelar. Och låt ingen muslim återberätta något om Ali utan att föra fram något som bestrider detta om följeslagarna. Detta gillar jag mera och behagar mig mera, det ogiltigförklarar Abu Turabs (Imam Ali a.s) anspråk och de av hans Shias i ett mera avgörande sätt och gör det svårare för dem att tåla än Othmans fördelar och dygder.”
Muawiyas brev lästes upp för folket. Många förfalskade och spred hadither som handlade om följeslagarnas fördelar, vari inte det fanns ett korn sanning. Folket gjorde allt i sin makt för att återberätta hadither på det här viset, tills de började tala varmt om de från talarstolarna (i moskéen). Lärarna instruerades att lära sina unga elever en stor mängd av dessa, tills de återberättade dem som när de studerade Koranen och de spred dessa till sina döttrar, fruar och tjänare. Gud vet hur länge de höll på på det här viset.” (7)
Muawiyas underlydande lärde sig av sin mästare och ökade sitt hat och sina attacker mot Alis (a.s) familj och hans Shia. Från moskéerna hörde man förbannelser av Ali (a.s), något som fortgick i över 60 år. Tyrannen berättade för folket att Ali (a.s) inte bad, att han drack alkohol och luktade alkohol när han skulle be. Man spred att Ali (a.s) var en tjuv, som stal folks rätt och folkets pengar.
Profeten (saw) sade: ”Åh Ali (a.s) ingen troende hatar dig och ingen hycklare älskar dig.”
Muawiya köpte sig anhängare, i form av mutor och han skänkte både får och guld till massorna. Man såg till att folk slutade kalla sina barn för Ali, med hjälp av både hot och även mord. Hadither spreds om hur storslagen den Ommayyidska klanen var, allt om hur Yazid lovades paradiset för segrar mot Bysans till att Hind, leverätaren och hennes man Abu Sufian var dygdiga och ärliga muslimer. Förföljelsen av Alis (a.s) shia innebar en hemsk tortyr. Man begravde kända personligheter levande i djupa gropar. Korsfäste dem, torterade dem i fängelsehålorna och mördade deras familjer inför deras ögon. Alltid när fängelshålorna blev överfulla, så rensade man bort fångarna genom att mörda dem, för att göra plats åt nya fångar.
Så genom mutor och genom mord, lyckades Muawiya attrahera till sig de muslimer som var svaga eller rädda och inte vågade gå den rätta vägen. Hellre få betalt i denna värld, än att bli mördad och torterad. På samma sätt såg vi personligheter, som inte fruktade Muawiya och som fortsatte sprida kunskap om Ali (a.s) och om Alis (a.s) många fördelar och dygder.
Källa:
1)Rabi Al Abraar wa nusus al Akhbaar, volym 3, sida 551
2) Tarikh ibn al Wardi, volym 1, sida 245
Tarikh Kamil volym 3, sida 180
Uthman Shaheed av Muhammadi bin Yahya bin Abi Bakr Maliki (död 741 Hijra)
Tadhkira ul Khawass, sida 62
3) Histroy of al-Tabari, v4, pp 190-206
– al-Isti’ab, by Ibn Abd al-Barr, v1, p135
– History of Ibn Kathir, v3, pp 234-242
– al-Bidayah wa al-Nihayah, v8, pp 50-55
– History of Ibn Khaldoon, v3
4) al-Bidaya wa al-Nihaya, Volume 8 page 55 ; Kanz al Ummal, Volume 3 page 88 ; Tarikh al Islam by Dhahabi Volume 2 page 217 ; Tarikh ibn Khaldun, Volume 3 page 12 ; al Isaba, page 355 Dhikr Hujr; al-Istiab, Volume 1 page 97.
5) History of al-Tabari, English version, The Events of Year 51 AH, v8, p154
– History of Ibn al-Athir, v3, p242
– al-Bidayah wa al-Nihayah, by Ibn Kathir, v8, p130 som nämner första brottet att han bekämpade Ali
– History of Ibn Kathir, v3, p242
– Khilafat Mulukiyat, Syed Abul Ala Maududi, pp 165-166
6) Ziyad deltog i mordet på Hussain, barnbarn till Profeten. Han var känd för att kallas för Ziyad ibne Abih, Ziayd son till sin far, då ingen visste vem hans far var och han var alltså en bastard. Muawiya sägs ha varit fadern och därmed begick han ett brott som otrogen man
7) E.J. Brill’s first encyclopaedia of Islam, 1913-1936, Volume 2 by Martijn Theodoor Houtsma, 1987, p736 –Izz al-Din ibn Hibatullah ibn Abi l-Hadid