Press "Enter" to skip to content

Livet efter Imam al Hussein (a.s)

Livet, efter imam Hussain Vi alla känner till tragedin i Karbala och vad som gjordes mot imam Hussain och hans heliga hushåll, fred vare över dem. Men många, däribland mig själv, vet inte riktigt vad som hände efter det. Hur tog sig Ahlul-bayt (as) vidare? Hur stod de upp på benen igen? Och framför allt, vilken roll hade imam Zainul-Abidin (as) i det hela? I denna text kommer dessa frågor att med Guds vilja och nåd besvaras. Texten är en sammanfattning av en längre artikel skriven av sayyed Murtadha Jaafar al-Amili. Bismillah, vi börjar.

Hur behandlades Ahlul-bayt (as) efter imam Hussains martyrdom? ’Umayyiderna, efter imam Hussains martyrdom, antog att shiaislam försvagades och var på väg mot sitt slut. För att verkligen se till att detta skulle ske fortsatte dem med sin klassiska politik som bestod av 3 metoder; 1. Sprida lögner och rykten om Ahlul-bayt (as) för att svartmåla dem; 2. Hindra Ahlul-bayt (as) och deras följare från mat och allt annat för att försvaga dem och tvinga dem att vända sig till ’umayyiderna för att hitta sitt levebröd; 3. Förfölja alla som försökte nå Ahlul-bayt (as) och döda dem, i syfte att införa ett psykologiskt krig mot profetens heliga hushåll (as) samt hindra människor från att lära känna dem och ta del av deras (as) kunskap. Genom dessa 3 metoder blev det svårt för människor att lära känna Ahlul-bayt och verkligen veta vad de stod för. Den sortens politik fördes redan av Muawiya gentemot imam Ali (as), där Muawyia gick så långt som att påstå att imam Ali (as) inte bad sina böner, och människor trodde på det (!)1.

Nästa del, del 2 av 4, kommer att kort behandla det samhälle och den miljö som imam Ali Zainul-Abidin (as) var tvungen att leva i. När Ahlul-bayt (as) hölls isolerade, hur påverkade det folket runt omkring?
Hur såg samhället då ut under imam Zainul-Abidins tid? Ignorans och okunskap var utspritt bland folket, just för att Ahlul-bayt (as) hölls isolerade från samhället. Ja, det var så pass illa att människor, hashimiterna i synnerhet, varken kunde be rätt eller utföra Hajj rätt.2 Så om de som står närmast Ahlul-bayt led av den typen av okunskap, hur var det då med det övriga folket?

Hadeeth som bekräftar det ovannämnda: Al-Zuhri säger: vi gick in till Anas bin Malik i Damaskus och fann honom ensam och gråtandes. Vi frågade: vad har fått dig gråta? Han svarade: Jag har inte kunnat något annat i mitt liv än bönen, och nu har den förlorats.3

Och kort efter Anas bin Maliks tid finner vi Al-Hassan Al-Basri säga (ungefärlig översättning): Om profetens sahaba (kompanjoner) skulle se er idag, då skulle de inte känna igen något (som ni gör) annat än er Qiblah (riktning mot Mecka).4

Därför var det normalt att, under den tiden, anse de som kan ett par hadither från profeten Muhammed (Saww) som de mest kunniga. Så, folk började hitta på hadither om profeten, lägga till saker i olika hadither m.m. för att betraktas som ’ulamaa (lärda). De ville minska Ahlul-bayts (as) roll samt stöta bort dem från samhället. Därför ser vi vår imam, Zainul Abidin (as), säga i sin duaa’ under (bland annat) fredagen:

” O God, this station belongs to Thy vicegerents, Thy chosen, while the places of Thy trusted one in the elevated degree which Thou hast singled out for them have been forcibly stripped [….] Then Thy selected friends, Thy vicegerents, were overcome, vanquished, forcibly stripped; they see Thy decree replaced, Thy Book discarded, Thy obligations distorted from the aims of Thy laws, and the Sunna of Thy Prophet abandoned!” 5

Stod imam Zainul-Abidin (as) inför ett enkelt uppdrag? Imam Zainul-Abidins (as) far, imam Hussain (as), var känd bland folket under hans tid. Alla visste vem Hussain ibn Ali var och vad profeten Muhammad (Saww) har sagt om honom. Han var en man med obeskrivlig moral, stod alltid med haqq (rättvisa), hade en kunskap som ingen under hans tid besatt- för han var trots allt son till Ali och Fatima, och barnbarn till den bäste skapelsen av dem alla profeten Muhammad (Saww). Däremot har inte Zainul-Abidin (as) haft möjlighet till att visa människorna den kunskap som han besatt och vilka egenskaper han hade. Han motarbetades och tystades ner av ’umayyiderna (må Guds förbannelser vara över dem, från den första till den sista).

Därför trodde ’umayyiderna att Ahlul-bayt hade besegrats efter att de dödade imam Hussain (as). Folk vände sig bort från Ahlul-bayt (as) till den grad att imam as-Sadiq (as) sa: ”Folket vände sig bort [från Ahlul-bayt] förutom: Abu Khaled Al-Kabli, Yahya ibn Umm at-Taweel och Jubair ibn Mat’am (enligt en annan hadeeth var det Hakeem ibn Jubair), och efteråt började folket komma tillbaka till Ahlul-bayt”.6

Imam Zainul-Abidin (as) var alltså tvungen att nästan börja om från noll för att vägleda människorna ideologiskt och hämta tillbaka Islaam- precis som profeten Muhammad (Saww). Han behövde alltså åter få människornas förtroende för Ahlul-bayt samt visa att vägen till den sanna islaam är genom Ahlul-bayt (as). Och han (as) lyckades med det. Hur han (as) lyckades med sitt uppdrag och på vilket sätt följer i den sista och fjärde delen. Så håll utkik!

Vilka metoder använde imamen (as) av? Bland de metoder som vår femte ’Imam använde för att vägleda människorna var, förutom hans ’akhlaaq som påminde om profeten Muhammad, följande: 1) Duaa’ (åkallan). Genom sin duaa´ såg han till att vägleda människorna ideologiskt, moraliskt, politiskt och mycket mer. Varför stoppade inte ’umayyiderna honom från detta? För att det var oacceptabelt bland folket under den tiden att hindra människor från att dyrka Gud (SWT,) utan man kunde göra det så länge man inte hotade deras maktposition. En annan anledning tycks vara att de trodde att imamen (as) var upptagen med att dyrka Gud (SWT) och hade på så sätt inga planer på att vägleda människorna eller dra dem tillbaka till Ahlul-bayt. Han utgjorde alltså inget hot och var inte kapabel att åter samla människorna runt Ahlul-bayt (as), trodde ’umayyiderna.

Det visade sig dock att Zainul-Abidin (as) genom sin duaa´ lärde människorna vem Gud var, visade dem vägen till Honom (SWT) m.m- kom ihåg att detta gjordes medans ’umayyiderna var helt ovetandes om det och när de höll sig borta från Ahlulbayt (as). 2) Köpa slavar och slavinnor, för att sedan frige dem. Han (as) gjorde detta i en sådan stor utsträckning att han blev känd bland slavarna och de kallade för att han (as) skulle köpa och sedan frige dem. Hadeether nämner att ’imam Zainul-Abidin frigav slavar varje år, varje månad, varje vecka och varje dag!7 Ja du har listat ut det, bara genom detta har han nu skapat sig en hel armé av Ahlul-bayt följare. Nämnvärt är att han inte behandlade slavarna som någon som ägde dem.

Istället, som en hadeeth(8) visar, kallar han sin tjänare för ”bunayy” (min son). Han behandlade de som alla andra människor, vilket var högst ovanligt under den tiden då araberna såg sig högre än alla andra samt såg afrikaner som mindre värda. Med sitt sätt att behandla tjänarna spred han islams budskap: han visade vilka rättigheter tjänare har, tog ställning mot rasism m.m. Tjänarna började se Ahlul-bayt (as) som den enda vägen till Gud och sann islaam.

Utifrån detta ser vi vilken gigantisk uppgift imamen (as) stod inför och hur bra, klokt och med vishet klarade det. Han (as) vägled människorna, gjorde Ahlul-bayt (igen) till den enda källan för den sanna islaam och samlade människorna runt dem (as) igen. Det var ju trots allt han som banade vägen för imam Al-Baqers respektive imam As-Sadiqs skolor. Utan hans insatser, som tenderar att förbises, hade inte jag, du och alla andra kunnat ta del av den kunskap som imam al-Baqer och imam as-Sadiq spred. Ja, detta var imam Zainul-Abidin (as). En sådan stor personlighet, men fortfarande har han inte ens en helgedom som sin farbror al-Abbas (as). Vad har han gjort för att förtjäna detta?

Wa Alhamdulillah rabb il-alemeen -MJ

Källor:

1 Tarikh Al-Tabari V.4 s. 30, Ibn Kathirs Al-Kamil v.3 s.313 m.m.

2 Dhuha Al-islaam v.1 s.386

3 Jaami´ Bayaan Al-’ilm v. 2 s. 244.

4 Ibid, s. 244-245.

5 As-Sahifa As-Sajjadiyyah, duaa nr 48.

6 Rijaal al-Kashi, s. 115 och 123 7 Zainul-Abidin (av ’Abd al-’Azeez Sayyed Al-’ahl), s.

7 & 47.

8 Kashf Al-Ghumma v2, s. 299.

Bli först att kommentera

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *