Press "Enter" to skip to content

Imam Husseins (a.s) vänlighet

Imam Husseins as vänlighet

Imam Al Sadiq (as) berättar;

En man följde efter en kvinna medans hon var upptagen med att gå runt Kabaan. Kvinnan lyfter sina händer mot skyn för att be till Gud (swt) när mannen väljer att placera sin hand på hennes arm. I det ögonblicket valde Gud (swt) att klistra fast hans hand på hennes arm.

Människor skyndade sig för att se denna händelse. En man skickades för att informera prinsen av Mekka om det som har hänt. Prinsen samlade alla lärda för att rådgöra med de om hur han skulle gå tillväga. Även vanliga medborgare hade samlats runt de för att få veta vad prinsen skulle delge för straff. Alla stod rådlösa och hade inget svar att ge till prinsen. Så prinsen frågar; Finns det ingen från Profeten Mohammeds (saw) hushåll (as) i närheten?

Varpå en man svarar; Ja det finns det, Hussein son till Ali. Prinsen skickar några för att hämta Imam Hussein (as). Prinsen ville få träffa honom för att få veta vad som skulle göras. När Imam Hussein (as) anländer så vänder han sig i riktning mot Kabaan och höjer sina händer mot skyn. Han står på det viset ett bra tag innan han väljer att säga en åkallan. Sedan så går Imam Hussein (as) till mannen och tar bort hans hand från kvinnans arm med styrkan av hans imame.

Prinsen frågar; Åh Hussein! Skall jag inte straffa mannen? Nej, svarar Imam Hussein (as). Återberättaren säger; det här var Imam Husseins (as) vänlighet gentemot kamelföraren. Samma kamelförare som valde att gengälda Imam Husseins (as) vänlighet genom att kapa av hans hand för att sno hans bälte under den mörka natten av 11 Muharram.

Raahnama-e-Sa’adat, vol. 1, pg. 36; Shajarah-e-Tuba, pg. 422.

Bli först att kommentera

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *