Imam Al Sajjads (as) uppförande
En gång så kom en man fram till Imam Al Sajjad (as) och började smäda och förolämpa honom. Imamen as besvarade inte det mannen sa till honom, inte ens med ett enda ord. När mannen hade lämnat så vänder sig Imamen as till sina vänner och säger; Ni hörde vad mannen sa. Nu vill jag att ni gör mig sällskap och hör vad jag har att säga till hans förolämpningar.
”Självklart gör vi dig sällskap, men vi hade hoppats på att du hade besvarat honom direkt”, sa hans vänner.
Imamen as började gå i riktning mot mannens hus, medans han gick så kunde hans vänner höra honom recitera följande vers;
[3:134] … och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.
Återberättaren säger; när vi hörde Imamen (as) recitera versen så förstod vi att han ville uppvisa godhet gentemot mannen som just hade förolämpat honom. När Imamen (as) anländer till mannens hus så ber han mannen att få komma ut. När mannen får syn på Imamen (as) så tror han att Imamen as är där för att ge svar på förolämpningarna. Men så fort Imamen (as) fick syn på mannen så sa han;
Åh min broder! Du kom till mig och sa väldigt otrevliga saker. Om det du anklagade mig för är sant så ber jag om förlåtelse för min del till Gud (swt). Men om det du säger inte är sant så ber jag att Gud (swt) förlåter dig.
Mannen var chockad över att få höra dessa ord, så han skyndade för att pussa Imamen (as) på pannan och sa; Din karaktär består inte av de sakerna jag anklagade dig för. I själva verket så passar de mer in på mig än dig.
Muntahal Aa’maal, vol. 2, pg. 4.