Stoppade Imam Ali (a.s) folk från att be bönen med händerna vid magen? Något som hittades på av den andra kalifen Omar? Ändrade han även Adhaan så den gick tillbaka till ursprungliga Adhaan?
Vi måste betänka att det var 25 långa år, som muslimerna hade andra ledare än de av Allah valda, det innebar att folk föddes och dog med en ny version av Islam, där de hade vant sig vid de nya sätten att be på och att kalla till Adhaan.
Eftersom det islamiska riket utvidgades markant på dessa 25 år, så spreds även dessa påhitt till avlägsna platser. Imam Ali (a.s) försökte stoppa dessa påhitt, men ibland, för att inte så splittring och för att inte få folk att skapa upplopp och problem, var han tvungen att hålla tyst om dessa felaktigheter. Ett av dessa påhitt var det som kalifen Omar hade hittat på om att lägga armarna vid brösten/magen. (1)
Vidare även meningen Al Salat khayrun min al Nawm (bönen är bättre än sömnen), något som lades till Fajr Adhaan och man tog bort Hayya alaa Khairil Amal (2)
Den store lärde Allamah Majlisi har i sina böcker tagit upp varför Imam Ali (a.s) inte ändrade tillbaka dessa förändringar (3). Några av de saker han tar upp som anledningar återfinns i böckerna. Al Kulayni (författaren av al Kafi) tar upp långa återberättelser och säger att Imam Ali (a.s) nämnde dessa påhitt och varför han inte kunde omvända de och rätta till dem:
”Kaliferna före mig, stod upp med flit mot Allahs Budbärare (saw), som ledde till att man ändrade på Hans (saw) traditioner (Sunnah). Skulle jag försöka stoppa folk från vad som har hittats på och skulle jag tvinga dem att ta till sig av Profetens (saw) sätt, så skulle jag inte ha någon armé (ingen kvar på min sida) hos mig, och jag skulle vara kvar själv med några få anhängare.”
På detta tar Imam Ali (a.s) upp flera av de påhitt och avslutar med orden: “Såg ni när jag stoppade de från att utföra Tarawih bönen (bön som sunnimuslimer ber gemensamt på kvällarna under månaden Ramadan), så skrek några av de som slogs på min sida under mina slag: “Åh Muslimer, Omars väg (tradition, Sunnah) är borta!” och armén var på väg att splittras och börja följa ledarna för de vilseledda.” (4)
Det här visar hur samhället på Profetens (saw) och Imam Alis (a.s) tid såg ut, och hur fatal visste om vad sann Islam var och hur Profetens (saw) anhängare inte kände till skillnaden på Profetens (saw) sanna Sunnah (väg och tradition) och de påhitt som man förde in i Islam. Inte heller kände man till de personer som med flit, ville sprida osanningar som profetiska traditioner. Deras mål var, att skapa ett samhälle av får, som följde dessa makthavares önskningar och inte följa Allahs väg.
Människorna på den tiden, Ummah, såg sig som en nation, som alla följde Profetens (saw) Islam, lite insåg de att de följde påhitt, som gick emot Profetens (saw) Islam. De såg ingen skillnad på Ali (a.s) och kaliferna före Ali (a.s). Tvärtom, de föredrog kaliferna före Ali (a.s) för att dessa ju kom före Ali (a.s) i styrandet av det islamiska riket, även om deras företräde var del av en komplott. De fåtal som följde Imam Alis (a.s) ord och väg, är det vi ser idag som Shia och det är dessa som vägrade följa de påhitt som skapades av andra kalifer.
Då kaliferna som kom efter Ali (a.s) hade övervägande hat mot Ali (a.s), så föredrog de att ta saker från Alis (a.s) företrädare, och därmed spreds dessa innovationer över hela det islamiska riket. Vidare får vi inte glömma att Ali (a.s) knappt blev kalif, förrän man började kriga mot honom, krig mot Aisha och hennes armé, och flera slag mot både Muawiya och Khawarij, då fanns det lite tid för Ali (a.s) på de dryga 4.5 åren, att ta hand om massorna och att få bort de innovationer som hade spridit sig och fått fäste bland muslimerna.
________________________________________
[1] See: “Shi’ah and Performing Prayers with Open Hands, Folding Hands”, question 3828.
[2] See: “Hayya ‘alaa Khairil ‘Amal”, question 20111.
[3] Majlisi, Muhammad Baqir, Behar al-Anwar, vol.34, p.167, Beirut, Al-Wafa Institute, first edition, 1410 A.H.
[4] Kulayni, Muhammad bin Ya’qub, al-Kafi, researched and edited by Ali Akbar, Akhundi, Muhammad, vol.8, p.58, Tehran, Dar al-Kotob al-Islamiyyah, fourth edition, 1407 A.H.