Text skriven av ”Ahlulbayts tjänare”
Inledning
Den bästa av dem bästa, al-Sadiq al-Amin Muhammed (saw), föddes den 17 av rabii’ al-awal i staden Mecka. När han föddes så hade hans far, Abdullah bin abdul Muttaleb, redan dött. Inte nog med att han föddes utan far, utan redan vid 6 års åldern så miste hans mor, Amine bint Wahab, livet också. Då fick hans farfar, Abdul muttaleb, ta hand om honom tills han blev 8 år. Profetens farfar dog när profeten (saw) var vid 8 årsåldern. Då hade vår profet (saw) ingen annan som kunde ta hand om honom förutom Imam Alis (as) far, Abu Taleb.
Profeten Muhammed (saw) var eminent bland folket och var väldigt aktiv under hans ungdom. Han (saw) umgicks med folket och försökte få dem ut ur deras avgudadyrkan, orättvisa och korruption. Hans karaktär var den av en ledare, där hans handlingar talade för honom. Han hjälpte många att lösa sina problem, stora som små. Exempel på detta är då fyra olika klaner bråkade om vem som skulle lägga ”al hajar al aswad”, den svarta stenen, i dess plats. Som lösning på detta föreslog profeten (saw) att hämta en tygbit, placerade stenen på tygbiten och bad klan-ledarna att lyfta tygbiten tillsammans. Därefter tog han (saw) själv stenen från tygbiten och lade den på sin plats.
Precis som sin far, jobbade han (saw) inom handel, hjälpte andra med välgörenhet och hjälpte folk att bevara sina rikedomar. Därav blev han känd som Al-Sadiq, Al-Amin (den ärliga, den pålitliga).
Med Khadija (as) Del 1
Vid 25 års åldern gav sig Profeten (saw) iväg till al-Sham, där han deltog i en affärsresa med Khadija bint Khuailid. Så vem är Khadija? Vad vet vi om henne?
Khadija (as) tillhörde en rik familj med hög moral och artighet. Hon (as) föddes år 565 e.Kr och dog den 10:e av månaden Ramadan år 623 e.Kr, alltså ett år innan Hijra. Khadija (as) var känd för hennes intelligens och karaktärsstyrka, vilket fick henne att stå emot alla svårigheter hon mötte. Efter hennes fars bortgång tog Khadija (as) över hennes fars handel och lyckades otroligt bra med det. Detta eftersom hon valde rätt personer som skulle ta hand om hennes rikedomar och handel, personer hon kunde lita på. Detta fick henne att bli den rikaste kvinnan i Mecka och blev därmed känd som ”prinsessan över Mecka”.
Med vinsterna hon fick såg hon till att spendera det på allt gott. Hon hjälpte fattiga, föräldralösa, änkor, sjuka, handikappade och de i nöd av hjälp. Förutom detta så såg hon även till att hjälpa unga tjejer med giftermål.
År 595 e.Kr. skulle flera konvojer ge sig iväg i en affärsresa mot al-Sham. I den här resan hade Khadija (as) ingen att lita på. Profetens farbror, Abu taleb, hörde om detta och föreslog att vår profet skulle ta hand om hennes konvoj. Och så fick det bli. Khadijas tjänare, Maysara, skickades med profeten Muhammed (saw) och där blev Maysara chockad över profetens förmågor att hantera saker och ting och hur folket litade på honom trots hans unga ålder. Efter affärsresan berättade Maysara allt han hade sett av vår profet (saw) till Khadija (as), då hon befann sig i stor beundran över profeten (saw). Khadija (as) skickade en av sina väninnor till profeten (saw) för att erbjuda honom att gifta sig med Khadija (as) utan att begära något från vår profet i form av pengar eller något liknande. Den 10:e av rabi’ul awal år 26 innan hijra hölls det välsignade äktenskapet mellan al-Amin (saw) och Khadija (as).
Med Khadija (as) Del 2
Nu började Meckas prinsessa, Khadija (as), sitt nya liv, äktenskapliga livet, som varade i ca 25 år. Trots att Khadija (as) nu blev bortträngd av samhället på grund av hennes tro i profeten Muhammed (saw) och hans budskap, så levde hon det bästa livet med vår profet (saw). Profeten Muhammed (saw) behandlade Khadija (as) på det sätt en kvinna bör behandlas. Han behandlade henne med vänlighet, kärlek, respekt, omsorg, tog hand om sitt utseende framför henne, var ärlig, litade på henne så som hon litade på honom m.m. Med andra ord så var profeten (saw) en komplett make för en kvinna och så var även Khadija (as) gentemot profeten (saw). Sedan första dagen offrade hon (as) allt hon hade för profeten (saw) och för Islams skull. Huset fylldes med glädje då tre barn föddes, al-Kasim och Ibrahim, som dog då de var unga, och Fatima (as) moder till våra imamer (as).
Khadija (as) påverkades väldigt mycket av Quraishs konfrontation vilket tog hårt på hennes hälsa. Därmed lämnade hennes själ den här världen.
Detta mina syskon är ett exempel på hur en man och kvinna ska vara mot varandra. Hur ett lyckat äktenskap bör vara. Äktenskap full av gåvor, generositet, tro, kärlek, offring och sympati. Khadija (as) lämnade världen, men aldrig lämnade hon vår profets hjärta. Ingen kom att ta hennes plats hos profeten efter hennes bortgång. Hur ska detta ske och hon är den som gav __allt__ hon hade för profetens och islams skull?
Kallelsen
Som tidigare nämnt i [Med Khadija (as) 2] så konfronterade Quraish profeten (saw), men vad var anledningen till detta?
Under fastemånaden Ramadan kom ängeln Gabriel (as) ner till profeten (saw) när han befann sig ensam i Ghar Hara´. Gabriel (as) sade till vår profet: Läs (Iqraa´)! Och då undrade profeten (saw) vad han skulle läsa. Vid denna tidpunkt uppenbarades versen: ”Recite in the name of your Lord who created – Created man from a clinging substance…” (96:1-2)
Vår profet (saw), som då var omkring 40 år, gick ut från Ghar hara’ och gav sig iväg mot huset för att vila efter att ha fått det här stora och tunga ansvaret av att sprida Guds religion “Indeed, We will cast upon you a heavy word.” (73:5). Då kom Gabriel (as) ner och sade till honom ”O you who covers himself [with a garment], Arise and warn. And your Lord glorify.” (74:1-3]. Därmed gick vår profet (saw) ut för att förmedla budskapet till folket, vilket gjordes på två sätt:
1. Al-dawah al-srie (den hemliga kallelsen). I den hemliga kallelsen, såg profeten Muhammed (saw) till att sprida Guds budskap till några få personer, som hans släkt. Trots att han var känd bland folket med hans höga moral och hans ärlighet, så nekade många det han hade kommit med som är till DERAS bästa. Av hans släkt så var det bland annat hans farbror Abu-Taleb och de troendes befälhavare, Imam Ali (as), som accepterade det fina budskapet. Däremot så valde hans andra farbror, Abu-Lahab, att förklara krig mot honom på alla möjliga sätt.
2. Al-dawah al-’ame (den offentliga kallelsen). Andra delen av kallelsen var i offentlig form då han fick följande vers ”Then declare what you are commanded and turn away from the polytheists” (15:94). Här valde Abu-Lahab att stå emot profeten (saw) och hans anhängare med allt han hade. Han beordrade folket av mecka att slå vår kära profet (saw) och hans anhängare. Därmed började Quraish att konfrontera profeten (saw), vilket gjordes på tre sätt.
Hur var dessa tre delar och vad gjorde Quraish?
Quraishs konfrontation
Efter att Profeten (saw) gått ut till folket med Islams fina budskap så bestämde sig Quraish att konfrontera vår profet (saw) på tre sätt:
1. De såg till att sätta falska anklagelser på profeten Muhammed (saw), där de kallade honom för en galen trollkarl.
2. Eftersom de misslyckades med första försöket så erbjöd de profeten (saw) materiella saker, som t.ex. pengar. Såklart vägrade profeten Muhammed (saw) och sade ”Vid Gud, om jag får solen i min högra hand och månen i min vänstra, så kommer jag inte att avstå från spridningen av Guds budskap”.
3. Efter ett stort misslyckande så började de med att hota profeten (saw). Profeten (saw) och hans anhängare hotades med bland annat tortyr. Flera torterades och en del dog.
Seger från Allah
Efter att Quraish konfronterade profeten Muhammed (saw) så beordrade han (saw) Jaffar, son till Abu-Taleb, att ta en del av muslimerna och ge sig iväg mot al-Habasha. Detta gjorde han för att förmildra plågandet över muslimerna och för att sprida Islam.
Efter att Quraish misslyckades totalt med att stoppa islams spridning, valde de att förbjuda muslimerna från att sälja, köpa, gifta sig, vistas och flera andra saker. Dessa regler skrevs ner på en ark och sattes upp inuti Kabaan. Det här dröjde under 3 till 4 år, tills Gud sände en viss insekt som åt upp arken förutom ”bismike allahum” (i Guds höghet).
Med order från Profeten Muhammed (saw) gick Abu-Taleb ut till Quraish och berättade för dem vad som hände med arken. Sedan kom de överens om ifall profeten (saw) talade sanning, så får muslimerna gå ut till det vanliga livet. Men om det profeten (saw) sagt inte stämde, fick Quraish göra vad de ville med profeten (saw). När de såg med egna ögon att det profeten sagt stämde, fick muslimerna leva “normalt” igen.
Men lät Quraish verkligen Profeten (saw) och muslimerna vara ifred? Höll Quraish sina löften? Accepterade de profetens (saw) budskap?
Färd mot Medina
Efter att ha gått ut till det normala livet såg muslimerna till att sprida Islam och med Guds hjälp så lyckades de. Detta tyckte inte Quraish om eftersom det gick emot deras planer och tron. Därför ville de döda Profeten Muhammed (saw) i hans hus. Till deras förvåning såg de kunskapens port, Imam Ali (as) i profetens säng. Under den tiden var profeten (saw) redan på väg mot Medina där han skulle fortsätta med spridningen av Islam och bygga, tillsammans med muslimerna, en egen masjid (moské) där Profeten (saw) kunde träffa folket i. Profeten (saw) såg även till att fastställa en konstitution som innehöll fyra lagar:
· Quraishs- och Medinas muslimer är ett enda folk, utan särskillnader.
· Muslimerna är varandras sanna vänner och beskyddare.
· Judarna har sin religion och muslimerna har sin.
· Judarna har sina gåvor och bidrag, och muslimerna har sina.
Med detta gjort så spred Profeten Muhammed (saw) islams budskap på alla möjliga sätt och många konverterade nu till Islam!
Nu har islam fått flera följare, men var alla de trogna muslimer? Eller fanns det ”ytliga” muslimer?
Islams inre fiende
Efter att ha lidit så mycket började Islam äntligen spridas till folket. Människor från andra länder började komma mot Medina för att gå under Islams täckmantel där några var trogna och några konverterade för deras intressen. Några konverterade för materiella intressen. Några ”konverterade” bara med namnet för att sedan hugga i Islam och muslimerna. Några konverterade endast med tungan efter att ha påverkats av judarnas misstankar. Några konverterade för att de var rädda att inte tillhöra den starka gruppen. Den här gruppen, som inte trodde på Islam med hjärtat, kallas för ”Al-Munafiqon” (hycklarna), och det är efter de som surat al-Munafiqon kom ner. Den här gruppen, med ledaren Abdullah bin Abii, kom att bli Islams fiende inifrån. Däremot så finns det de som verkligen trodde på Islam och dess profet. Den här gruppen är segrarna i detta liv och i nästa.
Badr kriget
Många gillade inte den framgång Islam gjorde och ville därför gå i krig med Islam. Första kriget mot polyteismen var år 2 e.H. Det här kriget tog plats vid en vattenbrunn som kallas för badr och därför kallades det här kriget för “Badr kriget”. I det här kriget valde profeten (saw) imam Ali (as) som ledare, trots hans unga ålder. Medan motståndarens armé var gigantisk så bestod Islams armé endast av 313 (!!!) män. Kollade man på muslimerna så kunde man se segern i deras ögon eftersom Gud lovat muslimerna en seger. “[Remember] when your Lord inspired to the angels, ”I am with you, so strengthen those who have believed. I will cast terror into the hearts of those who disbelieved…” (8:12).
Det var känt bland araberna de starka och kända av vardera armen slåss mot varandra i krig. Då gick imam Ali (as) mot al-Walid bin Atabe, Hamza (profetens (saw) farbror) gick mot Shaibe bin Robai’a och profetens farbrors son, Obaida bin Al-Hareth gick mot Atabe bin Robai’a. Imam Ali (as) och Hamza (as) tog slut på motståndaren med ett slag, medan Obaida och Atabe båda skadades. Då gick imam Ali (as) fram och dödade Atabe, vilket fick Handhala bin Abi Sufian och al-’as bin Said att gå emot imam Ali (as) en och en och även de blev dödade av imam Ali (as).
Det här kriget slutade med att flera av polyteisterna (Quraish) dog och resten flydde, medan i Islams arme så var det ett fåtal personer som dog. Vilket resulterade i att :
[1] Muslimernas tro i Gud och hans profet stärktes.
[2] Muslimerna blev nu mäktigare i judarnas, arabernas och de kristnas ögon.
[3] Muslimerna fick till sig flera krigsbyten
[4] Profeten såg till att varje fånge lärde 10 muslimer att skriva och tala i utbyte för deras frihet.
Uhod kriget
Efter att ha förlorat första kriget återvände Quraish år 3 e.H mot Medina för ännu ett krig till. Men vår profet (saw) var redo för detta och satte en otroligt bra strategi, där en del av strategin var att ha några bågskyttar på en hög kull, vars syfte var att skydda muslimerna bakifrån. Profeten (saw) bad de att inte gå ner från kullen tills de blir beordrade att göra det, men så fort muslimerna såg ut att vinna kriget så gick de flesta ner från kullen för att ta till sig av krigsbytena. Alltså så gick de emot profetens (saw) order. Khaled bin al-Walid såg detta som en chans och valde att attackera muslimerna bakifrån.
Det här fick muslimerna att fly från kriget och övergav därmed profeten (saw). Nu stod vår kära profet (saw) och några få med honom som stod kvar och krigade, bland annat Imam Ali (as). Hind (la) såg detta som en chans och bad en slav vid namnet Wahshi att skjuta en spjut mot profetens farbor, Hamza (as). Nöjde Hind sig med att endast se Hamzas (as) kropp liggandes på marken? Så klart inte, utan hon bad Wahshi att dela hans kropp i delar och ta ut levern för att hon sedan ska tugga i den. (Låter bekant eller hur?)
Efter att några få personer stod kvar och krigade vid Profetens (saw) sida så såg de andra muslimerna (som flydde) deras mod och bestämde sig att återvända och kriga med de. Quraish såg detta och vågade inte gå till attack längre. Då var kriget slut med förluster för båda sidorna. (Dock förlorade Islam inte sin status bland folket).
I det här kriget strålade imam Ali (as) väldigt mycket bland muslimerna för den mod han visade i krigsfältet, då ropade Gabriel (as) i himlarna “La fata ila Ali, la sayf ila Dhulfikar” (Finns ingen man (yngling) som Ali och inget svärd som klyvaren)
Khandaq Kriget
Efter att ha misslyckat så många gånger med att förgöra Islam och muslimerna, så kan man undra, “Inser inte Quraish att profeten Muhammed (saw) är en profet sänd från Gud och att Islam får en gudomlig stöd?” Men al kufr (avgudadyrkan) hade tagit över Quraish och den här gången bildade Quraish en allians med en grupp av araberna och judarna för att ta över Medina.
Guds sändebud, Muhammed (saw), visste redan om deras planer och var redo att bekämpa dem. Då föreslog Salman al-Farsi att gräva en dike i motståndarens sida och så fick det bli. Nu stod Quraish framför muslimerna med diken mellan sig. Quraish var chockade och visste inte hur de skulle reagera och det dröjde i flera veckor. Till slut lyckades Amro bin abd Wid, som var en väldigt känd och fruktad ledare, att korsa diken. Amro var väldigt känd för hans styrka. När Profeten (saw) fick syn på honom lovade han (saw) paradiset till den som strider mot honom. Det är värt att noteras att profeten inte lovade paradiset för han ville, eller för han tyckte så, utan för att ”Nor does he speak from [his own] inclination. It is not but a revelation revealed,” (53:3-4)
Profeten (saw) frågade muslimerna tre gånger om vem som vågade strida mot Amro i en “en mot en duell”, där Imam Ali, son till Abu-taleb, (as) svarade på profetens rop alla tre gånger, medan de övriga var tysta. Vi alla vet och kan gissa på vad som hände med Amro…
Trots att judarna fick leva i fred under profetens styre så valde de att gå i krig med Islam. Då bestämde sig profeten (saw) till att skicka ut de judar som allierades med Quraish ifrån Medina och gick i krig mot de som vägrade och fortsatte att gå emot Islam.
De kristna såg hur Islam spred sig och ville gärna ha bevis om att profeten Muhammed (saw) verkligen var Guds sändebud. Då föreslog de att profeten (saw) tar fram dem bästa av hans folk mot deras mest kunniga personer, för att anropa att Gud förbannar lögnaren av dem. Profeten Muhammed (saw) accepterade deras förslag och tog fram de bästa bland muslimerna, nämligen hans hushåll Ali (as), Fatima (as), al-Hassan (as) och al-Hussain (as). “Then whoever argues with you about it after [this] knowledge has come to you – say, ”Come, let us call our sons and your sons, our women and your women, ourselves and yourselves, then supplicate earnestly [together] and invoke the curse of Allah upon the liars [among us].” (3:61). De kristna blev chockade då de såg att profeten (saw) tog fram hans hushåll och att Imam al Hassan (as) och Imam al Hussein (as) ,som då inte översteg 6 årsåldern, var inkluderade. Då insåg de kristna att profeten (saw) faktiskt är Guds sändebud och bad därför om ursäkt.
Överenskommelse med Quraish
Snart är det säsong för välfärd mot Mecka och profeten (saw) hade bestämt att ge sig ut till Hajj. Quraish visste om detta men inget kunde de göra. Detta eftersom det är känt bland araberna att man inte krigar i dessa säsonger. Då valde Quraish att skicka Suhail bin Amro för att förhandla med profeten (saw) och gjorde en överenskommelse mellan muslimerna och Quraish om följande vilkor:
[1] Araberna får själva bestämma vilken grupp de vill tillhöra, Quraish eller Islam.
[2] Profeten (saw) och muslimerna har rätt till att utföra välfärd till Mecka.
[3] Överenskommelsen ska gälla under 20 år.
Med detta gjort så kunde Profeten (saw) sprida Islam med ännu mer frihet och muslimerna fortsatte öka i antal.
Quraish kunde, som vanligt, inte hålla sig till överenskommelsen. Detta resulterade i att profeten (saw) och muslimerna gick ut mot Quraish. Nu var Quraish omringade i Mecka av den stora armén som Profeten (saw) hade kommit med. Quraish insåg att ifall de går ut för att kriga så kommer de bli besegrade och valde därför att gömma sig i sina hem.
Nu stod Al-Sadiq Al-Amin (saw) framför al-Ka’ba, som var full av Statyer, som Quraish ansåg vara Gudar. Profeten (saw) såg till att ta sönder vartenda staty och detta med hjälp av imam Ali (as), som nu ansågs vara ledaren över Mecka.
Agerandet mot al-Munafiqon
Nu börjar vi närma oss slutet mina syskon. Nu kunde man se tecken på profetens ålderdom. Romarna såg detta som en chans till att attackera muslimerna men profeten Muhammed (saw) agerade snabbt och kallade folket till Jihad. Alla besvarade profetens rop förutom al-Munafiqun (hycklarna). Att al-Munafiqon skulle stanna kvar i Medina var inte bra, eftersom de då skulle sprida deras hyckleri och agera mot muslimerna. Just därför beordrade profeten (saw) Imam Ali (as) att stanna i Medina och se till att inget händer.
Al-Munafiqon försökte få Imam Ali (as) att vända emot profeten (saw) genom att säga att profeten Muhammed (saw) lämnade honom bland kvinnorna och barnen och att han inte var värdig nog att kriga mot Romarna. Profeten Muhammed (saw) hörde om deras misslyckade försök med Imam Ali (as) och sade därmed till Imam Ali (as) “oh Ali, du är till mig så som Haron var till Musa, dock att ingen profet kommer efter mig”.
Med en arme av 30 tusen muslimer gav sig profeten Muhammed (saw) till staden Tabuk. Romarna såg Islams mäktiga armé och inte vågade de gå i krig. Det enda alternativet de hade var att fly, vilket de gjorde
Sista andetagen
Efter att ha ägnat hela sitt liv för Islam och med att ta bort all form av förtryck, orättvisa, korruption, avgudadyrkan m.m så bestämde profeten Muhammed (saw) att ge sig iväg mot Mecka för att utföra Hajj. Profeten (saw) kände att det var hans sista välfärd och då kom Gabriel (as) ner och sade att det är dags att välja en efterträdare “O Messenger, announce that which has been revealed to you from your Lord, and if you do not, then you have not conveyed His message…” (5:67). Så vår profet (saw) valde den man som Gud ville att profeten (saw) skulle välja. Detta eftersom Quranen har talat för oss att profeten (saw) inte talar för sin egen önskan, utan han följer det som har uppenbarats av Gud (SWT). (Versen hittar ni längre ner)
På väg tillbaka från Hajj samlade profeten (saw) folket i ett område som kallas för “Ghadir Khum” och det sägs att mer än 100 tusen muslimer samlades och hörde profetens (saw) tal. I talet sade profeten (saw) “För den som jag var mästare för, är Ali hans mästare..”. Efter att profeten (saw) utsäde imam Ali (as) som en kalif efter sig (som Gud (SWT) beordrade) uppenbarades följande vers ” This day I have perfected your religion for you, complete My blessing on you and approve Islam as the way of life for you” (5:3). Folket varnades även från att välja bort Imam Alis (as) väg för då har de gått emot Guds (SWT) ord.
Efter ett tag fick profeten (saw) en sjukdom som började ta kontroll över hans (saw) kropp. Under hans sista dagar visste han att folket skulle gå emot Guds (SWT) ord och svika Imam Ali (as). Därför bestämde sig profeten (saw) till att göra några åtgärder:
[1] Han (saw) beordrade muslimerna att gå i krig mot Romarna och förbannade alla som inte gjorde det. Dock beordrade profeten (saw) Imam Ali (as) att inte gå med den här armén .Detta för att förenkla processen till Imam Alis kalifat, så att ingen tar den från honom. Men ack och tusen ack över det som hände! Flera välkända personligheter lydde inte profetens (saw) order och valde att stanna kvar.
[2] Profeten (saw) bad de som var omkring honom att hämta papper till honom så han skriver en bok till de. En bok, ifall de följer, ingen kommer att missledas efter.
Dock förbjöd några parter detta och påstod att Guds sändebud (saw) inte visste vad han höll på med. De verkar ha glömt verserna “Nor does he speak from [his own] inclination. It is not but a revelation revealed,” [53:4-5].
Nu tog Profeten (saw) hans sista andetag och lämnade det här livet och han var arg på vissa parter. Han lämnade detta livet då han var trött på det han såg runt omkring sig. Han var trött på olydnaden. Han var trött på avgudakyrkan. Han var trött på hyckleriet bland vissa av hans s.k. “sahaba” (“kompanjoner”). Han lämnade detta liv efter att ha skadats som ingen annan profet har. Han lämnade detta liv och världen började mörkna för alla troende. Hans heliga hushåll kränktes. Bland dem fanns det den som blev attackerad i bönen, det fanns den som vars kropp förblev utan huvud och det fanns den som fängslades och förgiftades.
Så [Guds] fred vare med dig den dag du föddes och skall vara med dig den dag du dör och den dag då du skall uppväckas från de döda, O´Guds sändebud.
Moral
Profeten Muhammed (saw) var väldigt känd för hans höga moral och rättvisa och här ska jag ta upp några pytte små saker om hans (saw) höga moral:
[1] Rättvis bland sina kompanjoner. Då profeten (saw) var med sina kompanjoner så brukade han kolla på var och en lika mycket.
[2] Aldrig såg man profeten (saw) sittandes på ett olämpligt sätt, som att sträcka ut sina ben.
[3] Hans (saw) artighet. Profeten (saw) såg till att aldrig lämna någons hand vid hälsning tills den andre parten drog handen av sig själv.
[4] Mildhet gentemot djur. Profeten var och gick då han såg en hund med sina barn som var och ammade. Då såg profeten (saw) till att lämna en av hans kompanjoner att stå och vakta hunden och hennes barn så ingen gör hundarna illa.
[5] Hans ödmjukhet. När profeten befann sig i masjid (moské) var han bland männen som om han vore en av dem.
[6] Han (saw) kritiserade aldrig någonsin maten som han bjöds på.
[7] Han (saw) frågade ständigt folket om hur relationen var mellan dem. Så han skulle veta hur de mådde och hur de hade det.
Profeten Muhammed (saw):
[-] My Lord taught me good manners and perfected his teaching.
[-] I have not been sent but to perfect noble character (good manners).
Syskon, detta är vår profet. Detta är den bästa av dem bästa. Al-Sadiq Al-Amin. Muhammed (saw).