En gång gick Buddha från stad till stad med några av sina anhängare. De kom förbi en sjö, de stod där och Buddha bad en av sina lärjungar att gå och hämta honom vatten, då han var törstig. Lärjungen gick närmare sjön, när han nådde den märkte han att det just i det ögonblicket blev lite vågor i vattnet och det ledde till att vattnet blev grumligt och mycket lerig. Lärjungen tänkte för sig själv att han inte kunde erbjuda Buddha sådant vatten att dricka.
Han gick tillbaka till sin mästare och sa att vattnet var mycket lerigt och grumligt, och att han inte trodde att det skulle vara tjänligt för honom att dricka. Efter en kort stund, bad Buddha samma lärjunge att återigen gå och hämta honom vatten. Lärjungen gick till sjön igen. Även nu såg han att vattnet var lerigt och han gick återigen tillbaka till sin mästare och berättade vad han fann, att han inte ansåg att vattnet gick att dricka. Efter en kort igen, bad Buddha sin lärjunge att gå och hämta honom vatten. Nu fann lärjungen att sjön var lugn och att vattnet var klart. Leran hade lagt sig och vattnet såg ut att man kunde dricka det. Han samlade lite vatten i en behållare och tog det till Buddha.
Buddha såg på vattnet och tittade sedan upp på sin lärjunge och sade:
Se vad du gjorde för att få vattnet att bli klart? Du lät det vara, och leran lade sig, och du fick till slut klart vatten. Ditt sinne är på samma sätt. När du har problem och du tänker för mycket, strunta i det bara, ge det lite tid, till slut kommer allt lugna ner sig, du behöver inte ens lägga in någon möda i att bli lugn, det kommer ske, det kommer hända utan att du lägger någon energi på det.