Imamerna al Hassan och al Hussein (a.s) och den gamles Wudhu
När al Hassan och al Hussein (a.s) var barn, mötte de en man som kom till Medina. När det var tid för bön, började den gamle mannen att göra Wudhu men han gjorde det på ett felaktigt sätt. Imamerna (a.s) insåg att han inte gjorde det rätt och ville gärna lära honom det rätta sättet, utan att förnärma honom. Han kanske skulle ta illa upp? Han kanske skulle bli trotsig och ta avstånd från Wudhu och bön för gott?
Imamerna kom på en genialisk plan. De gick till den gamle mannen och sade: “Min bror och jag är inte överens om vem av oss som utför Wudhu bäst. Kan du titta på oss och vara domare över vem av oss som utför Wudhu rätt? Mannen gick med på det och började titta på pojkarna. De utförde sin Wudhu och den gamle såg att det inte skildes mellan dem och att de utförde den metodisk och rätt.
Den gamle talade om för de två att deras Wudhu var korrekt och tackade dem för att de lärde honom om hans egen felaktiga Wudhu, på det här fina sättet, när han nu hade insett att han hade gjort fel hittills.
Hur vi lär upp, hur vi tilltalar folk, hur vi bemöter folk, spelar stor roll för deras respons. Imamerna brukade säga att de anpassar sina ord och sina råd, till åhörarna. Du kan inte tala till en liten pojke på samma sätt som du talar till en gammal man.
Källa:
Ibn Shahrashub, Mazandarani, Manaqeb Al –e- Abi-Taleb (a.s), Vol. 3, Pg. 400, Qom, Allamah publication, first edition, 1379 AH; Majlesi, Muhammad Baqer, Baharul Anwar, Vol. 43, Pg. 319, Beirut, Dar –e- Ehya al-Torath al-Arabi, second edition, 1403 AH.