Det sägs att Imam Shaafii, en av de fyra sunnitiska lagskolornas grundare, själv var ättling till Profeten Muhammed. Han skrev dikter och hyllade då Ahlul Bayt. Han menade att kärleken till Ahlul Bayt (a.s) var en rätt som Ahlul Bayt (a.s) besatt. Så det är vår plikt att visa dem kärlek:
”Oh vallfärdande! På er väg till Allahs hus (Kaaba), pausa en stund i Muzadalifahs sanddyner. Vid gryningen när karavanen med vallfärdande på väg till Mina, som en rytande flod, flyter förbi dig. Kalla på dem och säg:
”Om kärleken för Profetens familj betyder att förneka (rafidhi) låt då hela mänskligheten veta, att jag sannerligen är en Rafidhi.”
Man måste även förstå att kärleken för denna familj är till nytta för den islamiska gemenskapen mer än det är för Ahlul Bayt (a.s). För den som älskar dem från hela sitt hjärta, följer dem i deras fotspår, och kommer försöka förändra sitt liv till att börja följa dem. Denna familjs överhuvud (profeten saw) sade:
”Den som dör med kärlek för Ahlul Bayt (a.s), han kommer dö martyrdöden.” Detta är alltså en kärlek som inte bara är i ord, utan även i handling, en kärlek som betyder att man följer dessa ofelbaras hårda och svåra väg, full av uppoffringar.
Alla riktiga Sunni älskar dom Allah och hans sänderbud älskar. Både Profetens familj och hans ädla följeslagare.