Lärdom från en mor
Min mor brukade fråga mig, vilken är den viktigaste kroppsdelen..genom åren ställde hon denna fråga gång på gång och varje gång, gav jag henne ett annat svar..först sa jag öronen, hon sa bra svar men inte rätt. Sedan efter några år, sa jag ögonen. Men även där sa hon, bra svar, men inte rätt.
En dag dog min morfar, alla var ledsna, även min far, en man jag enbart sett gråta två gånger, och den dagen var en av dessa dagar. Vid grave när vi skulle ta avsked, så fick jag frågan igen: “Vet du vilken är den viktigaste kroppsdelen, min älskling.” Jag chockades, att hon under dessa omständigheter, ändå tog sig tid att ta upp frågan. Hon såg att jag var överraskad, men hon sa: “Dena fråga är mycket viktig. Det visar att du verkligen levt ditt liv. För varje kroppsdel du gett mig i det förgångna, svarade jag att du hade fel och jag gav dig svar varför du hade fel. Idag dock, är dagen då du får lära dig denna viktiga lärdom.”
Hon såg ner på mig, som enbart en mor kan göra, jag såg hennes ögon, fyllda med tårar. Då kom svaret:
“Min älskade, den viktigaste kroppsdelen är dina skuldror.”
Jag frågade om det var för att det höll uppe mitt huvud. Hennes svar var:
“Nej, det är för att det kan hålla upp en väns eller nära persons huvud, när de gråter. Alla behöver en skuldra att gråta mot, någon gång i sitt liv. Jag önskar bara att du har så mycket kärlek och så många vänner, att du alltid har någon du kan gråta ut emot.”
Där och då, förstod jag att den viktigaste kroppsdelen, inte är en självisk kroppsdel. Det är gjort för andras skull, inte för en själv. Den är sympatisk mot andras smärta. Folk kommer glömma bort vad du sag, de kommer glömma vad du gjort, men folk kommer aldrig glömma hur du fick dem känna sig.