Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Okunskap

Okunskap

Introduktion

Imam Ali a.s har sagt, roten till all ondska är okunskap.

Ghurar al-Hikam, Tradition 819

Koranen säger Surat ھ`raf (7), Vers 199

ÖVERSE med människornas natur [och deras brister], och uppmana [alla att visa] hövlighet och vänlighet och undvik dem som är i okunnighet.

Här kommer lite berättelser om okunnighet. Okunskap är finns i människan och den som har okunnighet, han dras mot mörkret. Medan den som håller det borta från sig själv, den personen når upplysning och insikt.

Den som låter okunskap styra honom, han kommer bli en invånare av helvetet. Men om han låter kunskap och upplysning styra, då kommer han bli en av de räddade. Den som är nöjd med vad han gör, han blir arrogant och söker inte att bättra sig, så han låter okunskap styra honom. Värsta kännetecknet för en okunnig person är att hävda att han innehar kunskap, när han inte har det.

Den som är okunnig och märker att han har haft fel, han känner inte obehag i att han gjort fel och lyssnar inte på råd och även när han ser att han har fel, fortstäter han göra på samma gamla sätt.

Den okunnige ledaren

Yaaqub Laith Saffar (död 265 Hijra) hade en general som hette Ibrahim, och även då denne Ibrahim var modig och tapper, så var han också otroligt okunnig.

Under en vinter, beordrade Yaaqub att hans personliga vinterkläder, skulle ges till Ibrahim. Ibrahim hade en betjänt vid namn Ahmad, som hatade sin mästare. När Ibrahim kom hem, frågade Ahmad honom:

”Visste du inte att den som Yaaqub ger sina personliga kläder till, den personen döms till döden inom en vecka?”

”Oh nej, det visste jag inte, svarade Ibrahim, hur ska jag komma ur detta dilemma?”

Ahmad föreslog att han borde fly därifrån, han föreslog även att följa honom på flykten och att planera den. Senare, på kvällen, gick Ahmad till Yaqub Laith och informerade honom om Ibrahims planer på att fly till Sistan där han skulle starta en revolution mot Yaaub Laith.

Yaaqub började fundera och var på väg att beordra sin arme att gå fånga Ibrahim innan han kunde fly, när Ahmad bad om en tjänst.

”Tilåt mig att hämta dig Ibrahims huvud på ett fat.” Sa han till Yaaqub.

Yaaqub gick med på det; just när Ibrahim var på väg ut ur staden med sina soldater, attackerades han bakifrån av Ahmad, som kapade av honom huvudet och tog detta till Yaaqub Laith. Yaaqub gav då Ibrahims position till Ahmad som nu hade blivit en ny ledare, över en natt.

Källa

Namunah-e-Maaarif, Volume 4, Page 93

Kalifens okunnige son

Mahdi Abbasi, den tredje Abbassidiske Kalifen, hade en som som hette Ibrahim, som var en vilseledd individ. Han visade stort hat, avsky och fiendeskap för just Imam Ali a.s. En gång gick han till Maamun, den sjunde Abbassidiske Kalifen och sa:

”Jag såg Ali i min dröm, vi reste ihopa tills vi kom till en bro där han lät mig gå över bron före honom. Jag sa till honom, du hävdar att du är de troendes ledare, men vi förtjänar den statusen mera än dig. Ali svarade mig inte ordentligt.”

”Hur svarade han dig” frågade Maamun.

”Han bara hälsade mig flera gånger med ”fred, fred” svarade Ibrahim.

”Vid Allah! Han svarade dig högt och klart, förklarade Maamun.” Ibrahim var förvirrad. Maamun fortsatte. ”Han ansåg dig vara en okunnig person, ovärdig ett svar. Det är för att Allah har beskrivit sina speciella tjänare i Koranen:

”Och tjänarna av den välgörande Allah är de som går på jorden i ödmjukhet och när en okunnig person tilltalar dem, säger de fred.”

( Noble Qur’an, Suratul Furqan (25), Verse 63: وَ إِذا خاطَبَهُمُ الْجاهِلُونَ قالُوا سَلاماً)

Något som är ett uttryck för och bevis för den låga status okunniga har.
Ali såg på dig som en okunnig person och betedde sig mot dig såsom Koranen rekommenderar när man ska bemöta de okunniga.”

Källa:
Hikayat-ha-e-Shanidani, Volume 2, Page 20; Safinatul Bihar, Volume 1, Page 79

 

Den Vackre men okunnige personen

En man med vackert utseende gick in i tronsalen till Abu Yusuf Kufi (död 182 Hijra), Harun al Rashids domare, som han höll högt. Mannen satt i församlingen me sådan tystnad och värdighet att det fick domaren att anse honom vara en person med stor dygd. Han frågade honom om han ville säga nåt?

”Jag söker ett svar till en fråga” svarade mannen.
”Vad jag än vet, ska jag svara på, svarade domaren.

”När kan man avbryta sin fasta” frågade mannen. När solen går ner, kom till svar.

Vad händer om solen inte går ner? Frågade mannen. När domaren hörde detta, började han skratta högt och sa:

”Poeten Jarir ibn Atiyyah sa det så bra (Poet från Ommayyidiska tiden som dog 110 Hijra) när han sa:
Tystnad är skönhet för en person som är svag och okunnig. ( وَ فيِ الصَّمتِ زينٌ لِلْغَبي) Sannerligen, en persons intelligens är känt genom dennes tal, såsom hans avsaknad av intelligens manifesteras genom hans tal.”

Så fick domaren reda på den vackre mannens okunnighet..
Källa
Lataif al-Tawaf, Page 412

 

Qais ibn Ahsim

Qais var en ledare för en stam på den mörka barbariska Jahiliatiden men när islam kom, så konverterade han. En gång, när han var gammal, ville han sona sina gamla synder, så han kom till den heliga Profeten saw och sa:

”Förr fick okunnighet många fäder att begrava sina döttrar levande i sanden. Jag begravde också döttrar, tolv av dem på mycket kort tid. Min fru födde en trettonde flicka i hemlighet och intalade mig att barnet hade dött vid födseln, men i verkligheten skickade hon iväg dottern till sina släktingar att ta hand om flickan.

Åren gick tills jag en dag kom hem från en resa och plötsligt såg en liten flicka i mitt hem, då hon liknade mina andra barn, var jag överraskad och förvånad tills jag fick reda på att det var min egen dotter.

Jag tog tag i flickan och drog iväg med henne till en avlägsen plats och lät mig inte bevekas av hennes gråt och tårar. Hon bad och bönade och sa, jag lovar jag ska tillbaka till min mors släktingar och jag kommer aldrig tillbaka hit igen men jag lyssnade inte på hennes klagande och begravde henne levande.

När han hade berättat det här, såg Qais att Profeten (saw), började gråta och tårarna rann nedanför hans kinder och han hörde honom mumla:

”Den som inte visar barmhärtighet mot andra, andra kommer inte visa barmhärtighet mot honom.” ( مَن لاَ يَرْحَم لاَ يُرْحَم)

Sedan vände han sig till Qais och sa:

”Du har hårda dagar framför dig.”

”Vad ska jag göra för att minska tyngden av mina synder.” frågade han.

För varje mördad flicka, släpp fri en slav, svarade Profeten (saw).

Det här är vad okunskap leder till, vi gör saker, vi kommer sona för, som vi kommer ångra, som vi kommer bära på i detta och nästa liv.

Källa:
Dastan-ha Wa Pand-ha, Volume 1, Page 15; Jahiliyyat Wa Islam, Page 632

 

Ett långt skägg

Jahidh Basri (död 249 Hijra) som hade skrivit en bok i varenda gren av vetenskaperna, sade:

”Maamun Abbassi och några andra personer, möttes och de hade en konversation.
”En person som har ett långt skägg, är dum och idiotisk” Sa en av dem.

Några andra hade invändningar och sa:

”Tvärtom, vi har sett vissa med långt skägg som var smarta och intelligenta.”
Omöjligt!! Svarade Maamun.

Då kom en man på en kamel emot dem, och han hade ett långt skägg. Maamun ville bevisa sin åsikt, kallade till sig mannen och frågade honom om hans namn. Abu Hamdwaih, sa mannen.

Vad är ditt tilltalsnamn, frågade Kalifen, det var Alawiyyah, svarade den skägigge manen.

”En person som är så okunnig, att han inte kan skilja på ett namn och ett tilltalsnamn, då kommer alla andra av hans handlingar och ord, karaktäriseras av samma okunskap.” Sa al Maamun till de närvarande.

”Vad arbetar du med” frågade al Maamun mannen. ”Jag är en lagkunnig och expert i många olika vetenskaper, Kalifen kan fråga ut mig om det behagar er.” kom det till svar.

”En person sålde ett får till en annan man, som tog djuret. Men han hade fortfarande inte betalat priset, då han såg att djuret bajsade, och bajset träffade en annan persons öga, som fick honom att bli blind. Så under dessa förutsättningar, vem är det som ska betala skadeståndet för skadan?” Frågade Kalifen.

Den skäggige mannen tänkte för en stund och sa:
”Skadeståndet borde betalas av försäljaren och inte köparen. De som satt runt omkring undrade varför.

”Det är för att försäljaren inte berättade för köparen att han hade placerat en katapult i fårets bak, då hade folk kunnat skydda sig själva.” Förklarade mannen.

När al Maamun hörde detta så började han och de runt omkring honom skratta högt. Mannen fick lite pengar och gick därifrån.

”Jag har nu bevisat min åsikt, såsom de äldre har sagt: En man med ett långt skägg, är en idiot.” Sa Maamun

Källa:
Jawamea al-Hikayat, sida 300

Det finns hadither som belyser att man inte ska ha för långt skägg. Imam Ali a.s använde sig av denna kritik när han skällde ut Basras folk efter Kamelslaget, att de hade långa skägg. Den heliga Profeten (saw), sa att en av de goda sakerna en man kunde göra, är att inte ha för långt skägg.

(Safinatul Bihar, Volume2, Page 50

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *