Prophet (s.a.w.w.) said: “This world is a prison for the believer and a paradise for the disbeliever
Indeed, those who do not expect the meeting with Us and are satisfied with the life of this world and feel secure therein and those who are heedless of Our signs.” (Qur’an, 10:7)
När en man stod vid flygplatsen så såg han en liten flicka, med sin mor. Flickan grät, hon var tydligen sjuk, mamman började leta i en väska och tog fram medicin till flickan, och jag såg hur miserable flickan var och insåg hadithen som säger att denna värld är ett fängelse för de troende och ett paradis för de otrogna. Hennes oskyldiga själ, var fångad i denna världsliga kropp, en kropp som blev sjuk, kände smärta och fick lida.
Jag förstod denna hadith annorlunda än jag gjort tidigare, många tror att den handlar om att de otrogna får njuta, i detta livet, medan den troende får leva ett inskränkt liv här, då han måste hålla sig till haram och halal, och han måste vänta till nästa liv, för att kunna njuta. Eller som vissa tror, att livet för en troende är miserabelt medan det är ett enda stort nöje för de otrogna.
Jag insåg att jag plötsligt såg vad denna hadith verkligen betydde, när jag tittade på den lilla flickan. Jag såg att hennes själ, var fängslad här, den tillhörde en annan värld, en bättre värld, där hon inte behöver bli sjuk. Men vad händer när det är tvärtom? Vad händer när själen redan tror det är i paradiset? Skulle denna själ nånsin vilja gå vidare till nåt bättre? Nej för det är nöjd med vart det är nu. För denna själ, finns inget bättre. När du tror dig vara i paradiset (denna värld) då kan du inte tänka dig att du kommer hitta något som är så mycket bättre, du vill inte förbättra dig och göra rätt för dig för att belönas med nåt som är bättre. Du är nöjd med vart du är, detta är den otrogens situation.
Allah säger:
“Indeed, those who do not expect the meeting with Us and are satisfied with the life of this world and feel secure therein and those who are heedless of Our signs.” (Qur’an, 10:7)
För den otrogne, är denna tortyrfyllda värld, denna temporära och svekfulla värld, ett paradis. Det är allt de känner till. Tänk er en värld, däri ifall ni faller, så blöder ni och till slut så kommer ni dö och det är det enda paradiset ni känner till. Tänk er vilken ångest.
Den som inte tror det finns nåt bättre och tror denna värld är ett paradis, kommer bli otålmodig med livet, särskilt när livet inte är perfekt. De blir snabbt sura och snabbt förstörda, för att livet inte blev som de hade tänkt sig. De inser inte att det finns nåt högre, nåt bättre. Så denna värld blir till det enda de vill ha. Det är allt de strävar efter.
Att ta en otrogens själ från hans “paradis” är det värsta som kan hända dem, och Allah beskriver en som inte tror på Honom och dennes död, som att slita ut själen från kroppen:
“Vid (änglarna) som sliter ut (själarna ur de onda) med våld. Koranen 79:1
Det slits ut för att själen inte vill lämna vad den tror är paradiset. Den inser inte att det finns nåt bättre.
För en troende är det annorlunda. Den troende är i ett fängelse, inte i paradiset här. En fånge avhålls från att komma till sitt hem, han är i en värld, som han inte vill vara i. Därför är världen ett fängelse för en troende. Hur underbart världen än är för en troende, så är det ändå ett fängelse.
För en troende, måste han vara i denna värld en tid sedan får han gå hem, efter att ha “avtjänat” tiden här. Så Allah beskriver en troendes död annorlunda:
“Vid (änglarna) som varsamt tar ut (de troendes själar) Koranen 79:2
Den troendes själ lämnar kroppen varsamt, själen blir glad åt att komma hem. Därför kan jag inte tänka mig nåt annat än just Profetens saw ord: “Sannerligen är detta liv, ett fängelse för den troende och ett paradis för den otrogen.” Vi kommer alla kallas tillbaka av samma kallare. Frågan är om vi kommer leva vårt liv, så att när uppropet kommer, att vi håller oss fast vid fängelsets galler? Eller kommer vi leva så att när uppropet kommer, så kommer uppropet kännas som att vi får lämna vårt fängelse. Ett upprop som tar oss hem…
Av Yasmin Mogahed