Press "Enter" to skip to content

Skillnaden mellan straff i detta liv och i nästa

 

Skillnaden mellan straff i detta liv och i nästa

Källa: Shaheed Muhammed Baqir al Sadr

[16:61] Om Gud [genast] skulle straffa människorna för det onda de gör skulle Han inte lämna en enda levande varelse på
[jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte förkorta fristen och, när den
har löpt ut, kan de inte förlänga den, ens med ett ögonblick.

[35:45] Om Gud [med en gång] skulle straffa människorna så som de förtjänar, skulle Han inte lämna en enda levande varelse
kvar på [jorden]; men Han ger dem uppskov till en [av Honom] fastställd tidpunkt. Och när denna frist har löpt ut [skall de
få erfara att] Gud inte förlorar någon av Sina tjänare ur sikte.

I dessa verser sägs det att om Allah ville döma folk under sitt liv, så skulle Han förstöra allt levande och så skulle Han
inte lämna ett levande väsen på jorden. Detta är lite problematiskt, vi vet ju att inte alla människor är orättvisa, vi har
ibland dem profeter, imamer och deras ställföreträdare. Skulle denna generalla förstörelse även drabba Profeterna, Imamerna
och de rättrogna? Denna problematik har lett folk till att ifrågasätta ofelbarheten hos Imamerna och Profeterna, utifrån
dessa två verser.

Faktum är att dessa två verser inte talar om vare sig straff i denna värld eller i nästa. De talar om konsekvenserna av
orättvisa handlingar som begås av folk. Konsekvenserna stannar inte i ett ont samhälle utan drabbar alla i det samhället,
oberoende av deras personligheter eller beteende. När judarna dömdes till att gå vilse i öknen, så drabbade detta inte
enbart de onda och upproriska, det drabbade även Profeten Moses (a.s) som var den renaste av själar och som modigt stod
emot Faraos tyranni. Moses (a.s) var tvungen att dela sitt folks straff, då han också var tvungen att gå med dem i öknen.

När muslimerna inte lydde Allahs befallning att följa Imamerna, fick onda som goda, se sig straffade i form av män som
Muawiya och Yazid, som mördade dem, skändade dem, stal deras egendomar. Katastrofen drabbade alla, onda som goda. Även den
ofelbare Imam al Hussain (a.s), Profetens älskade barnbarn, som var den mest troende och mest rättvisa på jorden, mördades
med sina 72 anhängare i Kerbala. Detta bekräftar tesen att när ett straff drabbar ett samhälle eller ett folk, så drabbar
det inte enbart de orättvisa. Det är därför Koranen säger:

[8:25] Och var på er vakt mot frestelser till det onda, som sannerligen inte ansätter bara de orättfärdiga bland er; och
tänk på att Gud straffar med stränghet.

Samtidigt säger Koranen på ett annat ställe:

[35:18] PÅ INGEN bärare av bördor skall läggas en annans börda;

Ja, i nästa värld kommer enbart de onda att straffas. Dock är denna världs straff mera omfattande och drabbar brottslingen
och den oskyldige lika mycket. Ett annat exempel:

[17:76] Med sina skrämselmetoder var de på väg att driva bort dig från [ditt] land; hade de lyckats, skulle de inte ha fått
bli kvar [där] efter din avfärd mer än en kort tid.

Denna vers klargör grundprincipen, att ”Vår lag, ändras”. Med andra ord, Allah bekräftar att sättet han behandlade
föregående profeter, gäller än, för Hans lag, förändras aldrig. Han säger att Meckaborna vill plåga Profeten (saw) för att
fördriva honom, för de kunde inte mörda honom, allt för att tysta honom och för att stoppa hans budskap. Så de ville göra
sig av med honom genom att få honom att lämna staden.

Man ser att när de lyckades få ut Profeten (saw) från Mecka, så drabbades bara de själva av straffet, i form av att de förlorade sin makt och att deras maktcentrum blev maktcentrum för Islam. Det är därför versen klart och tydligt talar om att vår metod inte ändras, ett annat exempel är denna vers:

[3:137] FÖRE ER tid har [andra] seder och levnadsmönster varit förhärskande [och i sin tur avlöst dem som tidigare rådde]. Gå därför ut i världen och se [spåren som visar] hur slutet blev för dem som påstod att sanningen är lögn.

Denna vers tar fasta på historiens gång och historiens förlopp och uppmanar folk att följa sanningen och att titta på historiska händelser och att lära sig en läxa från dem och att ta reda på hur det gick för dem som kom före.

[6:34] Profeter före dig har kallats lögnare och de bar alla anklagelser och förolämpningar med jämnmod, till dess Vår hjälp nådde dem; ingen kan rubba eller tumma på Guds löften. Och du har redan fått veta något om [de föregående] budbärarnas öden.

Denna vers uppmuntrar den heliga Profeten (saw), och berättar om vad folk före honom fick uppleva och förklarar att i hans fall så gäller en lag och en norm som även var giltig under föregående profeters tid. Såsom de föregående profteterna fick hjälp så kommer även han få hjälp och så kommer han segra, så längde han uppfyller samma villkor som föregående profeter och deras fall. Dessa villkorär tålamod, uthållighet osv. Seger kan enbart uppnås genom dessa drag.

Fritt översatt av Bahlool skriven av Sayyed Muhammad Baqer As-sadr (ra)

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *