[ Alī b. Abī Hamza al- Batāyini Återberättar:]
En dag så lämnade Musa al Kadhim (a.s) Medina för att rida till sin gård utanför staden. Ali b. Abi Hamza följde honom. Imam al Kadhim (a.s) red på en mula och jag på e åsna. Då vi följde en av stigerna, dök ett lejon upp som blockerade vår väg. Jag stirrade på den, skräckslagen men al Kadhim (a.s) gick fram mot det, utan någon som helst oro.
Jag såg lejonet underkuvad inför Imamens (a.s) närvaro. Imamen (a.s) stod som om han lyssnade på djurets grymtande.
Lejoinet satte sin tass på mulans sadel, min själ frös till is och jag var skräckslagen. Sedan vände sig djuret mot sidan av stigen och Imamen (a.s) vände sitt ansikte mot Qibbla (mot Mecka) och började be. Han (a.s) han rörde sina läppar på ett sådant sätt att jag inte kunde förstå honom. Sedan gav han tecken åt lejonet att det skulle bege sig iväg. Sedan muttrade lejonet en längre stund och al Kadhim (a.s) sade Amin Amin!.
Lejonet vände sig och och syntes snart inte till längre. Musa al Kadhim (a.s) fortsatte gå på stigen och jag följde efter honom. När vi var långt borta från platsen, kom jag ikapp honom och sade: Må jag vara lösen för dig, vad var det som hände, vid Allah jag var skräckslagen för dig och överraskad över dess attityd mot dig.
”Det kom ut och beklagade sig över svårigheten som dess lejoninna hade med att ge föda. Det frågade mig att be Allah om att göra det lättare för henne och det gjorde Jag och det frågade om ifall (jag visste) i mitt hjärta om det skulle få en unge av manligt kön och Jag berättade för lejoinet det. Sedan sa det till mig gå med Allahs beskydd, Allah kommer aldrig ålägga dig eller dina ättlingar eller någon av dina Shias, några som helst problem från de vilda djuren, jag sade Amin.”
Sa Imamen (a.s)
Källa:
Fritt översatt
KITĀB AL-IRSHĀD
The Book of Guidence
Into the lives of the 12 imams
Sida #447
By: Shiek al-Mufid