Al Israa och Miraaj (Nattresan)
En som nekar till (en av dessa) tre saker är inte en av våra shias (följare): Al Meraj (Nattresan) utfrågningen i graven och al Shafaa (förbönen). Imam Jafar al Sadiq (a.s)
Den 27 i månaden Rajab, då firar de troende en stor fest, den såkallade Merajdagen. Koranen 53:9 talar om Profetens resa. Det var under Meraj som den dagliga bönen ålades muslimerna. Det var då Allah gjorde det till en plikt för de troende att göra det 5 gånger om dagen. Mörk och svart var natten och tystnaden hade sänkt sig. Djur som människor hade lagt sig för att sova. Profeten (saw) befann sig hos Ummhani, dotter till hans farbror och syster till Imam Ali (a.s), i staden Mecka. Plötsligt hörde han en röst, det var Gabriel (a.s) som sade:
“Under denna natt måste du gå på en unik resa och jag har befallits följa dig med på den. Du kommer resa till olika platser i världen på ett djur vid namn al Buraq”.
Efter en tid stoppade Gabriel (a.s) Profeten (saw) och sa åt honom att be, Profeten (saw) gick ned från al Buraq och bad. Gabriel (a.s) undrade då om han visste vart han hade bett och Profeten (saw) sa att han inte visste. Gabriel (a.s) sa du har just bett i Taibah (Madinah). Efter detta gick Profeten (saw) återigen och satte sig på al Buraq och fortsatte sin resa. Än en gång stoppade Gabriel (a.s) honom och sade, be bönen. Den heliga Profeten (saw) gjorde återigen som han blev tillsagd, och än en gång undrade Gabriel (a.s) om han visste vart han hade utfört bönen? Än en gång nekade han och han fick då reda på att det var berget Sinai, platsen där Profeten Moses (a.s) hade talat till Allah.
Återigen fortsatte Profeten (saw) att sätta sig på al Buraq och fortsätta sin resa och kort efter ombads han återigen att hoppa av och utföra sin bön och återigen visste han inte vart han var när han frågades ut om detta av Gabriel. Denna gång fick han till svar att han befann sig i Bait al Laham (Betlehem), platsen där Profeten Isa (Jesus a.s) föddes. Sedan nådde den heliga Profeten (saw) Baitul Maqdis, idag ockuperad av sionisterna, även känd som al Aqsa moskén. Profeten gick då in i moskén och där mötte han Abraham, Moses och Jesus och resten av profeterna (a.s). De ställde sig runt honom och förberedde sig för bönen. Profeten (saw) var säker på att Gabriel (a.s) skulle leda bönen men plötsligt lade Gabriel (a.s) sin hand på Profetens (saw) axlar och lät honom leda bönen, och bakom honom befann sig Gabriel och resten av profeterna (a.s).
På den andra delen av resan, så flög han (saw) upp från denna plats upp till himlen, där kunde Profeten (saw) se stjärnorna och universum och talade med själarna till de föregående profeterna (a.s) och även med änglarna som befann sig där. Profeten (saw) såg helvetet och paradiset och fick reda på skapelsens hemligheter, universums början och slut och tecknen på hur allsmäktig Allah var. Sedan fortsatte Profeten (saw) sin resa och nådde Sidrat ul Mutaha (platsen dit ingen har tillgång, inte ens Gabriel a.s). Där upptäckte han att det var fyllt av storhet, glans och prakt. Och då reste han tillbaka på samma sätt som han kom dit. Först al Aqsa, sedan Mecka. Det var middag när han hoppade av al Buraq. Då berättade Profeten (saw) för Umhani om det här och även för Meckas invånare, berättelsen om hans resa nådde allas öron och nu var hans fiender i staden än mera ilskna och hatfulla mot honom.
De otrogna frågade ut honom och Profeten (saw) berättade allt i detalj, han berättade även att han såg en karavan som gick mellan Palestina och Mecka, vilken stam den tillhörde och att han bad dem om vatten och att de gav honom vatten. Han berättade även att de förlorade en kamel på den karavanen. De undrade om Quraysh (ledanden klanen i Mecka) karavan och han sa att han såg den vid Taim och kort efter kom bud om att det stämde.
Koranens bevis för händelsen
I två Suror i den heliga Koranen, tas resan upp. I Surah al Isra (Sura 17, även känd som Bani Israel) nämns det:
[17:1] STOR är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den som hör allt, ser allt.
Här ser vi att Profeten (saw) reste en resa med sin fysiska kropp genom uppstigningens världar. Genom Allahs kraft, så gick resan som normalt skulle ta lång tid, mycket fort. Profeten klargör att han “gjordes” att resa, alltså att han var en tjänare till Allah, att det var Allah som bestämde och Allahs kraft som fick honom att göra denna resa. Från början av att Profeten (saw) spred Allahs budskap, så hånades han och attackerades han, och Koranen tar upp dessa attacker:
[53:12] ifrågasätter ni att han såg detta som han såg? [53:13] Ja, han såg honom ännu en gång [53:14] vid lotusträdet [nära] den yttersta gränsen, [53:15] intill [den ljuvliga] vilans lustgård; [53:16] och lotusträdet badade [i ett bländande ljus]. [53:17] Han tog inte sina ögon [från synen] och inte heller försökte han se mer än vad han såg; [53:18] han fick ju se några av sin Herres största tecken.
Resans ändamål var för att visa för Profeten (saw) de olika aspekterna av Universum. En person frågade den fjärde Imamen al Sajjad (a.s):
“Finns det en speciell plats för Allah där han befinner sig?” Imamen (a.s) svarade nekande på detta. Då undrade mannen varför Allah då fick Profeten (saw) att resa Miraj resan? Imamen (a.s) svarade: “Han lät honom stiga upp för att visa honom hur stort Universum är och se de underbara sakerna, saker som ingen annan fått se tidigare och inga ron hört förut.”
Miraj i Vetenskapen
Man har i århundraden diskuterat uppstigningen och vissa har hävdat att det är en metafysisk uppstigning medan vi som shiamuslimer tror att det var en verklig och fysisk resa. Vissa har hävdat det var en dröm och att Profeten (saw) upplevde resan enbart i sina drömmar. Resan går emot alla lagar som vetenskapen lagt fast, en resa på tusentals kilometer på några få timmar. En resa som innebar att Profeten (saw) var på platser där man inte kunde andas, där det fanns strålning och där ingen människa kan befinna sig allt det ifrågasatte man. Dock idag kan vi se att vetenskapen har förändrats och man anser att det som var omöjligt 100 år sen, nu kan uppnås.