I samband med Muhammad Baqir al Sadrs dödsdag, kommer ett inlägg från 2009
En av 1900-talets största lärda inom shiaislam var en man vid Muhammed Baqir al Sadr, min namne. Han anses ha haft ett av de bästa intellekten, skarp, smart, otroligt insatt i islamiska frågor. Han skrev böcker som än idag ses som banbrytande. Han var en av de yngsta att få titeln Ayatollah och dog som martyr, då han och hans syster blev mördade för sin kamp mot Saddam. Samma Saddam som på den tiden sågs som en vän till väst.
Muhammed Baqir al Sadr föddes 1/03/1935 i Kadhimiyya och mördades av Saddam 9/04/1980.
Baqir tillhörde en känd religiös familj som var ättlingar till den sjunde Imamen inom shiaislam, Musa al Kathim, en ättling till Profeten Muhammed (saw).
Han studerade i Najaf, det främsta lärosätet för shialärda i världen. Vid 10 års ålder höll han redan föredrag om islamisk historia. Vid 11 års ålder skrev han en bok om filosofi.
Vid 12 års ålder började han studera de avancerade studierna inom de islamiska vetenskaperna. Vid 15 års ålder hade han nått så högt i sin utbildning, att han inte behövde följa en lärd, ett krav på alla shiamuslimer.
Så länge man inte är tillräckligt insatt i religiösa frågor och därmed inte kan själv döma i religiösa frågor, så måste man följa en lärd. Baqir al Sadr var alltså långt fram i sitt kunnande.
1959 blev han en mujtahid, en person som själv kan utfärda dekret som muslimer kan följa. Han kunde alltså utfärda bindande brev och regler för de som väljer honom som Marja.
Hans första stora verk, var hans tankar om Usuul al fiqh, rättsvetenskapens principer.
Muhammed Baqir al Sadr började hålla föredrag och skriva skrifter som förklarade islam i förhållande till de politiska och socionomiska systemen som härskade i världen, däribland materialismen och kommunismen.
När Saddams Baathparti insåg vilken makt och vilken position al Sadr hade bland gemene irakier, fängslade de honom och ett flertal gånger. Sista gången fängslades han och sedan hans syster, bint al Huda, en känd feministisk förkämpe för muslimska kvinnor.
På al Sadrs tid, så var Marxismen på frammarsch bland shiamuslimerna i Irak, och al Sadr skrev skrifter som bestred Marxismens syn på världen. Ett av al Baqirs mest kända verk var Iqtussaduna(1), vår ekonomi, en bok som avhandlade hans syn på en modern islamisk ekonomi.
Han fick i uppdrag att utforma riktlinjer för Kuwaits oljeinkomster, så att de kunde användas på ett islamiskt vis.
Han började samarbeta med Muhammed Baqir al Hakim, en av de mest kända lärda som stod emot Saddam Hussain och som förlorade över 80 medlemmar av sin släkt till Saddams dödspatruller, i att starta en islamisk motståndsrörelse, senare mera känd som al Dawapartiet.
Muhammed Baqir al Sadr hjälpte till att skapa ett system som blandade islamisk tankegång med demokratiska val. Ett system som senare kom att utvecklas till det system som man har i Iran, där massorna kan välja och man har lärda på toppen som ser till att man följer de islamiska lagarna.
Gång efter gång fängslades han och torterades. 1970 dömdes han till livstidsfängelse för att det blev stora upplopp i städer som Najaf, som han fick skulden för. Efter två år släpptes han på grund av sin stora popularitet. 1980 fängslades han igen för att han hade skrivit skrifter till försvar för den iranska revolutionen.
Det sägs att man mördade honom genom att spika en spik in i hans huvud och senare brändes han. Hans syster bint al Huda mördades på liknande sätt, efter en lång tids tortyr.
När Saddam Hussain hängdes, så skrek fångväktarna slogan som ”länge leve Muhammed Baqir al Sadr”.
Den islamiska staten:
Muhammed Baqir al Sadr utvecklade nya tankar rörande en islamisk stat i den moderna tidsåldern. Han menade att folket måste själva välja vem so ska representera dem.
Genom att tolka vissa verser i Koranen, kom han fram till att staten måste styras av människorna själva. Han menade att först kom profeternas tidsålder, sen kom imamernas tidsålder och sen följde de lärdas tidsålder. Tyvärr mördades al Sadr innan han kunde fullfölja sina tankar rörande en islamisk stat.
Islamisk ekonomi:
Baqir al Sadr var den förste att komma på ett islamiskt ekonomiskt system som kunde mäta sig med kommunismens och kapitalismens teorier. Ett system som han belyste och som ledde till etableringen av de islamiska bankerna i världen. Länder och stora banker har börjat intressera sig för dessa banksystem då muslimernas pengar är en stor ny marknad.
Al Dawa:
Al Dawa eller kallelsen, var några shiamuslimska lärdas idé att skapa en motståndsrörelse som skulle börja som gräsrötter. Organisationen skulle senare leda kampen mot de korrupta ledarna i landet. När det var fullbordat skulle man störta dessa ledare och till slut etablera en islamisk stat. Idéen var alltså äldre än Khomeinis plan på en islamisk stat i Iran.
Al Sadr var den som planerade allt det här och man spred Dawapartiets principer till länder som Libanon och Iran, men i Iran misslyckades man.
Problemet med al Dawapartiet var att shialärda inte blandade sig i politiken. Sen tusen år brukade de hålla en opolitisk ståndpunkt. I undantagsfall, som under 20-talets revolt mot engelsmännen, då man anser att islam är under attack, går man in, annars har man en rätt avhållsam hållning mot de styrande och politiken. Al Dawa var alltså något ovanligt och mycket besvärande för de religiösa ledarna i Najaf. Det var även varför Saddam Hussain slog så hårt till mot de lärda shialedarna. Hade al Dawa inte varit en fara för de styrande så hade kanske män som Muhammed Baqir inte mördats.
Baqir al Sadrs fall:
Muhammed Baqir al Sadr vågade trotsa den sekulära irakiska staten och utfärdade uttalanden som gav stöd åt Khomeini och den islamiska revolutionen. Vidare utfärdade han religiösa påbud som förbjöd muslimer från att gå med i Baathpartiet, Saddams styrande parti.
Sadr själv trodde inte att tiden var mogen för en islamisk revolution i Irak, och han insåg att hans tid var kommen. Hans död påskyndades dock av den anda av revolution som hans anhängare kände när de såg hur revolutionen lyckades i Iran. Man trodde att irakierna kunde göra vad iranierna hade gjort och komma undan med det, men de förstod inte att Saddam och hans Baathparti inte tänkte förlora makten. De var hänsynslösa och slog ner alla uppror och mördade tusentals Dawasupporters.
Iran spelade också en viktig roll när de uppmanade massorna i Irak att stödja al Sadr, därmed visade man att man gav stöd till Sadr och då Iran var Saddams dödsfiende, var det lika med en dödsdom för al Sadr.
Saddam lät stifta en lag som dömde alla som hade varit eller är medlemmar i al Dawapartiet till döden. Därmed fanns det inget som kunde rädda al Sadr. Baqir fick en chans att ta avstånd från Iran och fördöma den iranska revolutionen för att rädda sitt liv, men han vägrade.
Några dagar innan sin dödsdag, 9/4/1980, så fängslades han och hans syster. Hans kropp återlämnades till sin familj men hans systers kropp återsågs aldrig. Så dog Muhammed Baqir al Sadr, den femte martyren inom shiaislam.
Kända verk:
Falsafatuna (vår filosofi)
Iqtisaduna (vår ekonomi)
Förklaring:
(1)
Boken avhandlar den moderna islamiska ekonomin och dess tankar spelar än idag stor roll i synen på islamiska banker. Boken ger svar på moderna problem ur en muslimsk synvinkel. I boken tas det upp alternativ till kapitalismen och socialismen. Baqir al Sadr svarar socialismens syn och hävdar att islam gör skillnad på personen och härskaren i en islamisk stat som kräver att man måste göra åtskillnad på privat och offentlig egendom. Hans svar till kapitalismen är att privat egendom inte kommer från sig själv, utan att det och den offentliga egendomen kommer från Allah, och därmed är privat och offentlig egendom underställda Allahs lagar. Han menar också att det här säger emot tesen att Islamisk ekonomi är en blandning av kapitalism och socialism.