En underbar story jag fick till mig skickat av några muslimer i Afrika.
Det här är en berättelse från 1892, som tilldrog sig på Stanford Universitetet i USA. Dess moral spelar än idag roll för oss. En ung 18 årig student, kämpade med att betala sina studieavgifter, han var föräldralös och visste inte vart han skulle te sig, så han kom på en bra idé. Han och hans vän skulle hålla en konsert på campus, för att få tag i pengar till sina studier.
De vände sig till den store pianisten, Ignacy J. Paderewski. Dennes manager krävde ett belopp på 2000 US-dollar för Paderwski. Man kom överens och killarna började arbeta med att göra konserten till en succé. Den stora dagen kom och Paderewski höll konserten på Stanford universitetet.
Tyvärr hade de inte sålt tillräckligt med biljetter, så deras försäljning var på 1600$, besvikna, vände de sig till Paderwski och förklarade sitt dilemma. De gav honom alla 1600$ och en check på 400$, med löfte om att de ska hedra sitt åtagande så fort de bara kunde.
“Nej!” svarade Paderewski. “Detta är inte acceptabelt”. Han rev itu checken och återlämnade de 1600$ och sade till dem, dra av vilka kostnader ni än må ha haft från detta, behåll det ni behöver för era utgifter och ge mig det som blir över. Killarna blev förvånade, tackade honom jättemycket och gjorde som de blev tillsagda.
Det var en liten barmhärtig handling, men det uppvisade Paderweski som en storartig människa. Varför skulle han hjälpa två personer han inte kände? Vi alla möter sådana här händelser i våra liv, och de flesta av oss tänker, om jag hjälper dem, vad skulle då ske med mig? De verkligen storartade personligheterna tänker: “Ifall jag inte hjälper dem, vad sker då med dem?” De gör inget sådant för att få något tillbaka, de gör det här för att det är det rätta att göra.
Paderewski blev senare premiärminister i Polen, han var en stor ledare men tyvärr, när första världskriget startade, var Polen svårt härjat. Över 1.5 miljoner människor svalt i hans land, och det fanns inga pengar att köpa in förnödenheter åt dem med. Paderewski visste inte vem han kunde vända sig till för att få hjälp, han kontaktade USAs statliga myndighet för katastrofhjälp.
Myndighetens chef var en man vid namn Herbert Hoover, som senare blev president för USA. Hoover gick med på att hjälpa dem och skickade snabbt tonvis av mat till de svältande polackerna. En stor katastrof avvärjdes. Paderewski var lättad, han bestämde sig för att åka till USA och träffa Hoover personligen för att tacka honom. När Paderweski startade att tacka Hoover för dennes gest, avbröt Hoover honom abrupt och sade: “Ni borde inte tacka mig, herr Premiärminister, ni kanske inte minns mig, men många år sedan, hjälpte ni två unga studenter att klara av sina studier på universitetet, jag var en av dessa två studenter.”
Denna värld är en underbar värld, what goes around, comes around och gott kommer med gott att belönas, och ont kommer att med ont belönas…