Här vill jag belysa lite artiklar och källor som visar vem som står bakom de gröna, varför man står bakom dem och vad representanter för västliga makter sagt i frågan. Vi borde inte låta våra fördomar mot Iran, styra vår önskan och vårt stöd till USAs politik. Vi får inte falla i samma fälla som så många miljoner före oss föll, när de stödde USAs invasion av Irak:
USA och CIA har i många årtionden begått illdåd i demokratins namn. Man störtade och angrep flera av de stater i Sydamerika som förhöll sig lite för långt på vänsterkanten. Mycket blod flöt på gatorna, på grund av USA och CIA. Just i fallet med Iran, har vi Mossadeq, en demokrat som lierade sig med kommunisterna, det var en törn i USAs ögon. CIA, med hjälp av Storbritannien, störtade denna Mossadeq och det ledde till att den förhatliga Shahen, återkom.
När USA anklagade Iran för att ha valfuskat, så var det med en baktanke, man försökte skapa kaos, störta den iranska regeringen och därmed installera ännu en liten nickedocka, som i de arabiska staterna, som skulle sälja ut sitt land, sin heder och sitt samvete. Några iranska ungdomar gick ut, föll för dessa tricks eller blev köpta, men i slutändan gick många fler ut på gatorna och visade sitt missnöje med dessa personer som hotade och mördade. Här kommer en äldre artikel jag skulle skriva om, som belyste de så kallade grönas revolt.
Bara veckor efter attacken i USA på 11/09, 2001, så erkände de neokonservativa krafterna i USA, hur deras ”önskelista” för mål, såg ut. Bush och hans krigshetsare hade sammanställt en lista på 6 länder, däribland:
Irak
Iran
Syrien
Libiyen
Afghanistan
och den palestinska adminstrationen.
Irak & Afghanistan
USA lyckades ockupera Irak och Afghanistan. Israel fick fria händer i fallet med palestinierna. Man ockuperade och svartmålade araberna till den grad, att allt hopp om fred försvann och Israel annekterade mera mark. Mycket av det som skedde var rena rama olagliga komplotter för att svartmåla de utvalda fienderna. Lögner om massförstörelsevapen och terrorstöd, ledde till att man hade det amerikanska folket bakom sig i sina försök att starta krig.
Libiyen
När Libiyens diktator, Muammar Qadafi, insåg vad som höll på att ske, hur Saddam Hussain föll, började han ta kontakt med USA och Storbritannien. Han accepterade alla krav på honom och tog på sig även skulden för Lockerbkatastrofen, där hundratals människor mördades av terrorister, allt för att slippa bli nästa offer.
Syrien
År 2005 såg vi att Syrien började inse allvaret i sin situation. Man drog sig tillbaka från Libanon efter en 29 årig presens i landet. Trycket mot Syrien avtog, men man var fortfarande ett mål för USA, eftersom man stödde de grupper som slåss mot USAs ockupation av Irak. Vidare fanns de största motståndsgruppernas baser i just Syrien.
Iran
Av alla dessa stater, var det tuffaste målet fortfarande kvar, Iran. Detta land var inte instabilt, det var inte styrt av en diktator, det var inte involverat i ett inbördeskrig. När USA ockuperade Afghanistan och Irak, då kom man sitt mål närmare, man hade landgränser med Iran. Under 2004 tvingade Ayatollah Sistani, amerikanerna att hålla rättvisa val, något de ville undvika. Alla irakier hade en röst, och de la dem på Iran allierade shiiter. Vidare stödde Iran olika grupper i landet, dessa användes i ett litet proxy krig mellan Iran och USA.
När Bush började sin andra presidentperiod 2005, då hade det amerikanska säkerhetsrådet en intensiv debatt om Iran. Konflikten handlade inte om ifall man ska byta regering i Iran, men frågan var ifall man ska använda sig av hårda eller mjuka sätt att störta systemet i Iran. Dick Cheney, krigshetsaren och vicepresidenten, med försvarsminister Donald Rumsfled, menade att man borde provocera fram ett krig genom att eskalera våldet mot Iran, medan Condoleezza Rice och Storbritanniens statsminister Tony blair menade att man borde använda sig av mera mjuka metoder. Till slut kom man fram till att man inte hade råd med ett nytt krig, eftersom situationen i Irak, blev allt sämre och att USAs styrkor dränerades.
Irans stöd till upprorsgrupperna i Irak, hade alltså gett dem lite andningsrum. Mellan 2005-2009, gav den amerikanska kongressen över 400 miljoner dollar till för att ”främja demokrati”. Detta innebar att man gav stöd till olika motståndsgrupper i Iran. år 2008, gav Kongressen specifikt ett antal miljoner för att knäcka Irans regerings internetstöd och internet försvar. Man ville alltså stoppa ”Irans censur”.
Maj 24, 2007, kom Brian Ross, ABCs korrespondent, med en nyhet om de mjuka metoder som användes för att byta system. Han beskyllde CIA och Bush för dessa metoder.
”Nuvarande och före detta underrättelsetjänst anställda har talat om för ABC news, att CIA fått hemliga president godkännanden att starta det som är känt som hemliga operationer för att destabilisera den iranska regeringen, och att man redan är på god väg med dessa. Dessa personer menar att planerna för Iran inte är våldsamma i sin natur och att det är en kampanj för att sprida propaganda via satellit, negativa artiklar i media, manipulation av Irans valuta och banktransaktioner. Propaganda var ett av CIAs viktigaste verktyg i sin kamp mot Iran”.
Sånt får vi inte höra så mycket om i svensk media.
Tre dagar senare rapporterar den brittiska Daily Telegraph, detaljerat om CIAs plan ” en propaganda och desinformationskampanj för att destabilisera och slutligen störta det iranska systemet”. Man menade att det för första gången gav CIA rätten att samla information inrikes, ett område som vanligtvis reserverades för FBI, med hjälp av de många exiliranier och immigranter. En av de CIA anställda användes som källa och i den hävdade han:
”Iranier i USA har kontakt med sina familjer i Iran och de är ett bra två vägs källa till information”. Med andra ord, de var bra spioner som gärna svek sitt hemland.
Del av CIAs planer var att ge pengar och vapen till militanta grupper som Jundullah, en wahabitisk extremistisk terrororganisation som bar ansvaret för mordet på många civila i gränslandet mellan Pakistan och Iran. De anföll även vallfärdande till de olika heliga shiitiska städerna. Sedan 2007 har iranierna uppgett att de tillfångatagit ett flertal av Jundullahs medlemmar och att man fann bevis för deras samarbeta med CIA. Några av attackerna var riktade mot President Mahmoud Ahmadinajads kampanjlokaler.
Vidare gav amerikanerna den ökända MKO, Mujahedin Khalq organisationens medlemmar asyl i Irak. Denna grupp anses av även USA, för att vara terrorister. De har sedan 70-talet utfört olika terrordåd i och utanför Iran.
Telegraph menar även att CIA fick tillåtelse att leverera avancerade kommunikationsutrustning till de olika grupperna i Iran som vill störta regeringen, för att de ska kunna samarbeta med varandra. Sådan utrustning har hittats av regeringen i Iran vid flera tillfällen, detta kanske kan förklara varför Iran är så benäget att ha ”censur”. Pengarna för detta är inte inkluderade i de pengar som den amerikanska kongressen godkänt för att ”sprida demokrati” i Iran. Så man kan lätt räkna med över 1 miljard dollar för att skapa kaos i Iran.
Under hela 80-talet, var både USAs regering och CIA, mycket aktiva i att sprida uppror, revolter och proteströrelser i Östeuropa. Dessa försök att skapa mera västvänliga regeringar har dokumenterats i många böcker och biografier. Dr Zbigniew Brzenninski erkände detta på CNN i juni 21/2009.
När han skulle kommentera solidaritets skapande 1980 i Polen, talade han om för sin värd: ”Jag var upp till nacken involverad i att ta hand om det, styra det och manipulera det”. När han tillfrågades om systemskifte i Iran, svarade Brzezinski att det är önskat för det skulle skapa en ”större plats” för USA men det krävde bland annat ”intelligent manipulation”.
I juni ställde CNN reportern Fareed Zakaria en bra fråga till bob Baer, en före detta CIA anställd, som jobbade i över 21 år för underrättelsetjänsten med inriktning på Mellanöstern. Han frågade:
”Är det inte sant att vi försöker underminera och destabilisera regeringen i Iran? Ger vi inte ekonomiskt stöd till olika grupper i och utanför Iran som försöker störta regeringen? Baer svarade: ”Oh definitivt”! och lade till ”Det finns hemliga planer mot Iran där den amerikanska militären utför hemliga uppdrag mot Iran från sina baser i Afghanistan och Irak.”
Här kommer intervjun:
De gröna och deras herrar
Före de grönas ”demokratiförsök” så stödde USA de oranga i Ukraine, de rosa i Georgien, de tulpanfärgade i Kirgistan, de cederträ i Libanon och de saffransgula i Burma. Så de gröna var i fint sällskap och de leddes av USA vänliga grupperingar däribland Shahens anhängare och MKOs medlemmar.
Guardian, en engelsk tidning, hävdade bestämt att USAID, National Endowment for Democracy, The International Republikan Institute, the National Democratic Institute for international Affairs och Freedom House, var direkt involverade och stödde dessa revolutioner. Washington Post och New York Times rapporterade också de om dessa organisationers stöd till kupperna.
Enligt Saeed Behbahani, en fanatisk kritiker av den islamiska regeringen och skapare av Mihan Teve utanför Washington DC, så utbytte den amerikanska adminstrationen meddelanden med Mir Houssain Mousavi i början av Juni. Han hävdar att iranier med kontakter hos Hillary Clinton, hade mött Mousavis kampanj chef Mehdi Khazali i Dubai.
Dagen därpå hyllades och intervjuades Khazali i Voice of Amerikas persisktspråkiga sändningar. Västlig media är delaktig i att svartmåla Iran, det har jag ofta skrivit om här på bloggen. Var och varannan dag ser man reportage om hur ”friihetsälskande” iranier protesterar mot den ”grymma regimen”. Man nämner ingenstans att miljoner iranier gick ut på gatorna för att ge sitt stöd till regeringen och systemet.
I mångt och mycket påminner detta beteende om hur man stödde och hyllade planerna för ett angrepp mot Irak.
Vart är ramaskriet där?
I Egypten höll man val 2005, oppositionen med muslimska brödraskapet i ledning, fick stort stöd i valen. Diktatorn Mubarek lät sina hantlangare slå ner på oppositionen och det ledde till att tiotusentals gick ut på gatorna för att demonstrera mot diktatorn. Västlig media rapporterade knappt om händelserna, ändå kan de liknas vid de händelser som uppstod i Iran.
Media och valfuskanklagelsen
En myt som spreds handlade om att Iran fuskade i valen, man var så dum att man i vissa valkretsar hade över 100% valdeltagande. Man nämnde inte att det bygger på det iranska systemet, att man kan rösta vart som helst i landet och att detta inte var något nytt eller dramatiskt. Folk kan åka vart de vill i Iran, få en stämpel i sin valbok och får färga sitt pekfinger med färg som inte går att ta bort, för att de inte ska kunna få rösta fler än en gång. Så många röstade i andra kommuner och distrikt för att de reste eller var på semester just där. Detta ville man dock i väst inte belysa.
Detta belyser hur man med flit försökte lura läsarna. Valkommissionen fick över 646 överklaganden av oppositionen om valfusk. Man kom fram till att även om man tog dessa överklaganden i beaktning, så skulle inte valresultatet förändras nämnvärt och Ahamdinajad skulle ändå vinna.
Västlig media föredrog dock att hoppa över hela berättelsen utan spred att det skett valfusk och att det skulle ha varit en annan vinnare i presidentvalet. Något vi än idag får läsa och höra. Man hade duperat läsarna och man fortsätter dupera dem.
Twitter och Facebook
Man måste fråga sig hur det kom att de flesta inläggen om valet och demonstrationerna var på engelska, varför? Vem är målgruppen då? Varför höll demonstranterna skyltar med engelsk text och inte persisk? Varför stod det på skyltarna ”Vart är min röst”? Borde man inte ha skrivit på persiska? Borde man inte ha yttrat sig på persiska? Nej allt var ett sätt att dupera och lura de läsare som fanns i väst, för att förbereda dem på en ”rättfärdig invasion” av Iran.
En studie gjord av www.chartingstocks.net kom fram, tre dagar efter valet, att majoriteten av de över 30 000 twitter inläggen, var manipulerade av ett fåtal konton; alla skapade under en dag efter valet 13/06 och det är intressant att lägga märke till att enbart 0,6% av twitterkontona används av iranier medan 44% ägdes av amerikaner.
Henry Kissinger, en av USAs äldsta och mest bevandrade utrikespolitiker, en som själv deltagit i många planer på komplotter och kupper, medgav till BBC på den 19/06 att USA var djupt involverat i kaoset i Iran:
”Ifall det visar sig att det är omöjligt för en regering att uppstå i Iran, som kan bete sig som en nation hellre än som en sakfråga/ideologi, då har vi en annan situation” med andra ord, ifall de kandidater vi valt inte vinner valet efter att vi använt oss av alla mjuka medel, då måste vi jobba för att störta regeringen utifrån. Så då måste man störta regeringen med våld. Vidare hävdade han att Barack Obama inte vill göra något öppet utan hellre gör det i det fördolda.
Vem tjänar på kaoset i Iran? Vilka stödjer befolkningen, de gröna eller regeringen? Vill folket byta system? Vem kommer näst efter Iran? Vem bestämmer vad som är sant och inte sant i rapporteringen? Vems ärenden går västlig media?
Mycket initierat och intresseväckande. Men vem har skrivit den analyserande artikeln om USA:s och CIA:s inblandning i bland annat Iran? Det vore intressant att läsa mera av samma skribent(er).