Vi som shiiter minns inte bara Profetens (saw) och Imamernas (a.s) födelsedagar utan även deras dödsdagar och deras livsöden. I dagarna minns vi mordet på Imam Muhammed son till Ali al Jawad, Al Taqi. (a.s)Imamen var den 9:de i raden av 12 imamer, i nedstigande led från Profeten Muhammed (saw). Hans far var Ali al Ridha (a.s) och hans mor var Sabikah (eller khayzuran). År 203 Hijra, 17 Safar, mördades hans ädla Far, Ali al Ridha (a.s) och då blev Imam al Jawad (a.s) Imam från den dagen och hade på sig ansvaret för den muslimska gemenskapen. Så han blev Imam vid 8 års ålder.
Han mördades vid mycket tidig ålder när han var 25 år gammal. Året var 220 i den muslimska kalendern och han föddes 10 Rajab 195 Hijrah (muslimska kalendern). Han fick gift i sig på order av Abbassidernas Kalif, Mutasim bi Allah. Den som gav giftet var Um Fazl, dotter till Kalifen Mamoon och gift med Imam Jawad.
Imam Jawad tvingades komma från Medina till Baghdad och när han begravdes så begravdes han i Kadhimain, en förort till Bagdad.
Liv
Kalifen Mamoon dog år 833 och hans efterträdare var hans bror Mutasim bi Allah. Hans brorsdotter började skriva till honom och beklaga sig. Um Fazl hade gjort likadant med sin far, men han brukade ignorera hennes brev. Mutasim ogillade Imamerna, särskilt Jawads far, Ali Reza, var en törn i hans öga. Så han kallade Jawad till sig, till Bagdad. Jawad hade en liten pojke som han efterlämnade sig i Medina.
Jawad levde ett år i Bagdad utan att Kalifen gjorde något. Istället för att folk glömde bort Jawad, imamen som ättling till Profeten Muhammed, hade haft många anhängare, så ökade hans popularitet i staden. Som alla andra imamer, så hade Jawad stor kunskap och detta ledde till att folk flockades runt honom.
Muhammed Jawad var bara barnet, när hans far mördades och ändå kom folk från långväga städer för att visa sin vördnad för denna ättling till Profeten. Hans giftermål med sin fars mördare berodde på att det blev ett ramaskri när den åttonde Imamen, Reza, mördades. För att tysta ner människornas krav och lugna ner deras ilska, arrangerade Mamoon ett giftermål mellan Jawad och Um Fazl.
Abbasiderna var fientligt inställda till denna idé som ledaren för deras klan hade föreslagit, för att få tyst på denna opposition föreslog Mamoon att de skulle fråga ut Jawad om allt från himmel till jord och om han inte kunde svara på en endaste fråga, så skulle giftermålet inte bli av. Abbassiderna lät Yahya ibn Aqsam, sammanställa frågorna till Imamen. Man samlades på Mamoons hov i Khorasan, i nuvarande Iran, och är samlades vasaller och sheikher, kungar och generaler.
Yahya frågade:
”Vad säger du om en person som tar på sig Ehram (kläder till vallfärden) kläderna och besöker Allahs hus, för att vallfärda och där går han och jagar och dödar ett djur? (Ett brott mot reglerna).
Imamen sade:
”Oh Yahya detta problem har många olika dimensioner, vilka vill du få belyst? Befann sig personen ifråga i närheten av det heliga området eller utanför? Kände han till att det var förbjudet, det han höll på med? Dödade han djuren med flit eller var det ett misstag? Var han en tjänare eller en fri person? Ångrade han det han gjorde eller kommer han göra om det här? Var det på kvällen eller på dagen det här hände? Var det första gången, andra gången eller tredje gången han gjorde det? Var djuret en fågel eller ett annat djur? Var djuret stort eller litet?
Yahya fick ett förvånat uttryck på ansiktet, när han insåg hur svår frågan var och att man var tvungen att betänka många aspekter av frågan. Han började stamma och sade sig vara besegrad. Imamen ville också ställa en fråga och Yahya gick med på det. Imamen ställde en fråga och Yahya kunde inte svara på den. Kalifen Mamoon frågade då de närvarande om de kunde mäta sig med Imamen? Ingen kunde och då sade Kalifen att detta bevisar att Jawad är den som är mest värdig att gifta sig med sin dotter Um Fazl.
Giftermålets uppsåt?
Det har alltid varit vanligt att stora ledare, kungar och familjer, gifte sig in i varandras familjer för att etablera fred eller för att skapa sig en större maktbas. Mamoons uppsåt var inte mycket annorlunda. Nu hade han en lojal dotter som kunde bevaka Imam Muhammed Jawad. Historien visade att hon gjorde sitt jobb ypperligt.
Ett annat uppsåt var att korrumpera Imamen. Här hade man en kvinna van vid lyx, och hon skulle gifta sig med en man som levde som han lärde, fattigt, fick han pengar brukade han ge det till de behövande. Han skulle kanske falla för hennes tricks och bli en person som börjar dricka och festa. Därför skickade Kalifen fina och vackra kvinnor för att fresta Imamen ännu mera. Imamen skrek åt dem och skickade tillbaka dem.
En vän undrade hur Imamen skulle kunna ge upp det sköna livet för att återgå till sitt hem i Medina, där han skulle jobba och slita som han gjorde innan han tvingades bort därifrån. Imamen svarade honom: ” Min lojale vän, vet detta, att äta bröd och salt (enkel mat) och att bära fattiga människors kläder och att bo i Medina, nära Profetens grav, är mycket bättre för mig än det där livet i lyx.
Sist men inte minst, så kände även Kalifen att det skulle komma 12 imamer. Han hoppades få ett barnbarn som kunde bli Imam över de irriterande shiamuslimerna. Det var med hjälp av shiiterna som Kalifens förfäder kom till makten år 750 och de var och skulle länge fortsätta vara en fara för de korrumperade ledarna. Hade man fått ett barnbarn, delvis ur Abbassidernas hus, då hade man fått större legitimitet.
Dock såsom Koranen säger, de planerar och Allah är den bäste av planerare..Um Fazl födde aldrig några barn.
Idag ligger Jawad begraven vid sin farfar, Musa al Kazim. Gravmoskén kallas för Kathimain, de två Kazims. En stor vallfärdsplats för troende. Så härlig ser hans grav ut och hur ser Mutasims grav ut?
—————
—
”The annihilation of people lies in three things: arrogance, greed, and jealousy.”
– Imam Hasan al-Mujtaba [a] Bihar al-Anwar Vol. 78 pg. 111
Några ord från Imamen:
Den som förtrycker, den som hjälper andra att förtrycka, och den som är nöjd med förtrycket, är alla delaktiga i förtrycket.
Ehqaq Ul Haq, vol.12 S.432
Den troendes heder ligger i hans oberoende från människorna.
Bihar al Anwar, vol. 78 S.365