Ord sagda av Imam al Huda Sayyidi we Mawlaya Imam Ali ibn Abi Talib om döden och livet. Islams svärd och Allahs Lejon:
Time wears out bodies, renews hopes, brings death nearer and takes away aspirations. Whoever gets anything from the world lives in anxiety for holding it and whoever loses anything passes his days grieving over the loss.
Tid sliter ner kroppar, förnyar hopp, gör att döden kommer närmare och får bort aspirationer (strävan). Vem som än får något av världen lever i oro över att få behålla det och vem som än förlorar någonting tillbringar sin dag med att sörja det han förlorat.
Every breath you take is a step towards death.
Varje andetag är ett steg närmare döden.
A friend cannot be considered a friend unless he is tested on three occasions: in time of need, behind your back and after your death.
En vän kan inte anses vara vän om han inte testats vid tre olika tillfällen: i nöden, bakom din rygg och efter din död.
Poverty is the worst form of death
Fattigdom är den värsta av död.
Death is near and our mutual company is short.
Döden är nära och vår gemensamma umgänge är kort.
Death is never very far.
Döden är aldrig för långt borta.
In this world, man is a target of death, an easy prey to calamities, here every morsel and every draught is liable to choke one, here one never receives a favour until he loses another instead, here every additional day in one’s life is a day reduced from the total span of his existence, when death is the natural outcome of life, how can we expect immortality?
I denna värld är människan ett mål för döden, ett lätt byte för katastrofer, här är varje munsbit och varje drag ansvarigt för att kväva en, här får ingen en tjänst om han inte förlorar en först istället, här är varje extra dag tillagd i ens liv, en dag minskad från den totala summan av ens existens, när döden är det naturliga resultatet av livet, hur kan vi förvänta oss odödlighet?