Terrorism del 1

Det här inlägget skrev jag till en muslimsk tidningskrönika, men projektet blev aldrig av, så här kommer det:

Den enes terrorist är den andres frihetskämpe.Vem har inte hört de orden? Frågan vi måste ställa oss är vad är terrorism? Vem är en terrorist? Enligt forskning i ämnet så skiljer sig synen på terrorism och terrorist beroende på vilken kultur eller vilket land man tillhör.
Varje land definierar terrorism utifrån sin egen tro och sina egna nationella intressen. Vissa kulturer definerar brott mot religion som en terrorhandling, andra menar att företag som handlar med länder man ogillar, som terrorister (Hydro och Statoil listas på en terrorlista av USA för sin handel med Iran).

Vi, jag som skribent och läsarna har nog olika syn på vad som är terrorism; medan jag ser alla angrepp på oskyldiga civila som en terrorhandling, kan vissa av läsarna hävda att det är uppsåtet som bestämmer om handlingen är en terrorhandling.
Man måste beakta att det finns många grupper i världen, som slåss för en egen stat, för frihet eller för rättvisa men som fått en dålig stämpel på sig, för att vi i väst, dömt dem utifrån den dåliga informationen vi fått. Vad vet vi om varför muslimer slåss i södra Fillipinerna? Deras kamp har hållit på i över 500 år. Vad vet vi om varför indianer i Sydamerika tagit till vapen mot sina respektive stater under 1900 talet?

Många av dessa kallades och kallas än idag för terrorister, när det var dödspatruller, med USAs stöd, körde runt och mördade indianerna. ANC och dess ledare Nelson Mandela, ansågs vara terrrorister. 2008 valde dock USA att ta bort honom och ANC från terrorlistan, samma man som hade fått nobelsfredspris många år tidigare..
Vi har tidningar och vi har media som är mera intresserade av vad Linda Rosing har på sig än varför det sker en konflikt i ett avlägset land, man inte ens kan placera på kartan. Hade dessa tidningar upplyst oss om vad som sker i vår omvärld, så hade vi kanske haft en annan förståelse för varför vissa kallas för terrorister och för varför vissa kallas frihetskämpar.

Terrorismen har olika ansikten, den kan få stöd av regeringar, som säger sig slåss för frihet och rättvisa. Terrorismen kan vara verbalt och det kan vara fysiskt. Man hotar civila eller så dödar man civila. I Bosnien använde man våldtäkter som en metod för att utföra terrorism mot muslimska kvinnor. I Kongo har tusentals våldtagits för att de tillhör fel folkgrupp eller fel klan.
I Kongo på 1800-talet så använde Belgiens kung Leopold II landet som sin egen skattekista. Man torterade, mördade och högg av kroppsdelar på de innevånare som man fann inte hade jobbat tillräckligt bra. Är det här terrorism eller ej? Idag minns man honom som byggarkungen i Belgien, samme man som skadade, torterade och mördade hundratusentals.

I ett tal 1794 förklarade den franske revolutionsledaren Maximilian Robespierre terrorns funktion så här:

”Om en folkregerings ledande princip i fredstid är dygd, är den ledande principen för en revolutionär folkregering dygd och terror. Dygd, utan vilken terrorn är fruktansvärd, terror utan vilken dygden är maktlös. Terror är inget annat än rättvisa — snabb, sträng och obeveklig…”.

Under andra världskriget så kallade nazisterna alla anhängare av de olika motståndsgrupperna mot nazisternas ockupation för terrorister. Dessa motståndsmän mördade kollaboratörer, de bombade och de sköt ihjäl nazister. Samma metoder används idag av grupper som Hamas och Hizbollah, ändå ser vi i väst på motståndet mot nazismen som hjältemodig, som något positivt. Varför har vi inte samma syn på Hamas och Hizbollah idag, vad är skillnaden?
Efter 11/9, så gick USA hårt åt alla som hade en annan syn på saker och ting. Man sa klart och tydligt, är ni inte med oss är ni emot oss. Det fanns ingen möjlighet att vara neutral, det fanns ingen möjlighet att säga vi vill inte delta i er kamp eller kampen mot er. Man kom på fina uttryck såsom: illegala kombattanter eller illegala stridande. Dessa är personer, som USA anser, är utanför de många konventionerna för strid och krig som man skrivit på.

USA fick hård kritik för den här benämningen, men även 7 år senare sitter människor fängslade på Guantanamo och över 40 hemliga fängelser runt om i världen. Många av dem är oskyldiga och återigen andra är kanske skyldiga, men de har inte fått möta en advokat eller suttit i domstol. Är det här inte terror? Rättssäkerheten kräver att man får tillfälle att försvara sig. En demokrati, en försvarare av de demokratiska värderingarna får och kan inte bete sig på det här viset.
Ett annat fint uttryck är Axis of Evil, eller ondskans axelmakterna. Vissa stater, som USA anser vara onda, har satts på den här listan, däribland länder som Iran och Nordkorea. Låt oss titta på Iran.