I dagarna fängslar de egyptiska säkerhetsstyrkorna hundratals shiamuslimer och anklagar dem för att vara ett hot mot säkerheten och att tillhöra olagliga sekter/organisationer. Några av de fängslade är några av de mest aktiva och mest kända shias i Egypten. En av dem konverterade på 80-talet och menar att sunniislam har blivit kidnappad av wahabismen, en tanke som jag ofta belyst i mina inlägg.
De personer man möter menar att de inte är salafis/wahabis, men deras idéer och tankar skiljer sig markant från ortodoxsunniislam, särskilt uppenbart är det i synen på Allahs status, tawassul och frågor rörande mehdin.
Egyptens historia är lång när det gäller shiaislam. På 900 talet kom Fatimiderna till makten i Egypten och dessa tillhörde den ismailitiska versionen av shiaislam. Medan vi, majoriteten av shias, tillhör 12-imamsshia, en gren som menar att det funnits 12 imamer eller religösa överhuvuden som efterträdare till Profeten Muhammed, så har ismailiterna menat att det funnits sju viktiga imamer.
Fatimiderna skapade ett mäktigt rike och såg sig själva som det ”oppositionella” kalifatet. De var duktiga på propaganda och spred sin tro till all världens hörn. Kairo och al Azhar, dagens viktigaste sunnitiska lärosäte, skapades av fatimiderna för att befästa deras makt och kontroll över landet.
Efter inre stridigheter, så tog de Sallahdin, alla sunnimuslimers största hjälte i kampen mot korstågsförarna, till hjälp. Han belönade dem med att ta över makten, förbjuda shiaislam och fängsla tiotusentals shias. Shias blev utrensade. Från den dagen förvandlades norra afrika till ett sunnitiskt hjärtland.
Förstörelsen av shiaislam i norra afrika var så fullkommlig, att man än idag kan känna av shiitiska rötter i namn på människor och platser men sunniislam är huvudinriktningen. I Tunisien härskar en man vid namnet Zein al Abidin bin Ali, det är ett namn på den fjärde Imamen inom shia. Huvudet på Profetens barnbarn, lär ha placerats i en moskée i Kairo, som än idag besöks flitigt av både shias och sunnis.
I och med shiaislams stora framgångar i kampen mot Israel och i skapandet av en stat som står emot USA och Israel i Iran, så har shiaislam fått ett uppsving över stora delar av norra Afrika. Ett så stort uppsving att Egyptens president gått ut och varnat för den shiitiska halvmånen, Iran, Irak, Syrien och Libanon. Samme president är USAs bästa allierade i mellanöstern, efter Israel.
Shialärda gick ut och utfärdade en fatwa som förbjöd spridandet av shiaislam till sunnimuslimer, allt för att minimera konflikten mellan shia och sunni, då fienden inte fanns bland shias eller sunnis utan bland USAs och Israels vänner och supporters.
Det hjälpte dock inte, en tid sedan skrev jag om hur Marocko, ett land styrt av en kung som även han stödjer USAs krig i mellanöstern, slog ner på shiamuslimer. Deras brott var deras kärlek för Profetens familj. Fruktan för en ökande shiatillhörighet har skrämt de korrumperade ledarna. Shiaislam påbjuder att man ska revoltera mot en dålig/korrupt härskare, medan sunnitiska fyra lagskolorna hävdar att ingen får göra uppror mot en muslimsk ledare, om han inte förbjuder eller försvårar bönen, då är det ok, men så länge inte det sker så är det ett brott mot religionen att revoltera.
Är några få hundra shiamuslimer verkligen en fara för staten Egypten? Även sunnirepresentanter gick ut och tog ställning för sina shiasyskon, då man menar att de inte gjort något brott och att de är muslimer.
Genom historien har man mördat, torterat och jagat shiamuslimer. Än idag ser vi hur hatet för shiaislam lett till att man mördat över 1 miljon shias i Irak, i gengäld blev folk hatfyllda där och mördade oskyldiga sunnis. I Afghanistan mördade man tiotusentals Hazeris, för de var shiamuslimer. Var det det här vår heliga Profet lärde oss? Att slå ihjäl varnadra? Är det så svårt att tala med varandra?
Ammanbudskapet är ett första bra steg i rätt riktning, där tog alla ansvar och skrev på ett upprop till att fördömma terrorism och seden att kalla varandra för kuffar, otrogna.