Splittrad i tron..Splittrad i historien?

Ibland förundas jag över hur folk kan rösta på SD, ND eller Hitler på 30-talet. Jag förundras över att min önskan om att Bush skulle bli återvald, verkligen slog in. Jag förundras över att folk över euforiska över Obama. Jag ser saker dessa människor inte ser eller så har de en annan bild av personerna. De kanske ser sakerna jag ogillar, men väljer dessa personer för att de tillmötesgår andra behov, andra värderingar och andra perspektiv.

Den islamiska historien är en av de mest fascinerande som finns. Det uppstod en maktkamp och i denna maktkamp mördades människor, torterades människor och förföljdes människor.

Beroende på vem man frågar, så har man en annan syn på historien. Saker som jag ser som ett val mellan gott och ont, menar vissa är ett val man inte behöver ta. Medan jag hört och läst om vissa människors dåliga som goda sidor, verkar många bara har hört och läst om dessa personers goda sidor.

Medan jag känner till historier om Fatima, Profetens dotter som gick ut och frågade folk varför de svek hennes fars önskan, varför de inte öppnar sina dörrar för henne, varför de inte står upp för hennes familjs rätt, så har andra knappt hört talas om hennes namn.

I min värld finns det Zeinab, Profetens barnbarn som höll ett omtalat tal inför självaste tyrannen Yazid, där hon talade om sin härkomst och om fiendens depraverade leverne. I andras värld finns Aisha, Profetens fru som bevarade historien för eftervärlden. I min värld har jag sett vilka brott  Aisha begick, i andras ögon är jag brottslingen som ifrågasätter Aishas status och person.

I min värld finns Hussain, Profetens barnbarn som stred och stod upp mot förtrycket. I andras värld är han en vanlig man, som tog till vapen och dog..inga hadither från honom..inga berättelser om hans brors hjältemod, ingen sorg, nej tvärtom, man firar på hans dödsdag.

Finns det olika historier? Eller finns det en historia, en sanning men olika synvinklar på den? Vad kan okunskapen bero på? Ifrågasätter du judeutrotningen, attackerna mot New York och vem som låg bakom eller om du ifrågasätter Darwins teorier, ja då är du en kuf, en konstig prick som borde tystas eller som de så ofta säger, kastas ut i kylan.

På samma sätt känns det för mig som försöker komma fram till vad som hände och vem som gjorde vad 1400 år sedan.

Islam säger, sök sanningen, även om den är bitter. Vem av oss är redo att söka en sanning som är bitter för oss själva? Vill jag ta reda på att min far och min mor kanske lärt mig fel version av tron? Vill jag kanske vakna upp och inse att Ali hade fel? På samma sätt måste jag fråga mig om anhängarna till Muawiya, Yazid, Aisha, Abu Bakr och Umar verkligen vill hitta sanningen eller om de föredrar att behålla sin syn på dessa personer.

Den islamiska historien är otrolig intressant, den slår alla realityserier i att se alla svek och tårar. Den slår alla Shakepears pjäser i blod och bråd död. Den slår alla kungahistorier i att beskriva otroliga män och kvinnor.