I Aftonbladet läser man att unga känner större ensamhet än äldre. Man menar att det inte förändrats på 20 år. Jag själv söker ensamheten, när jag vill träffa folk så går jag ut ensam och träffar alltid nya människor eller gamla vänner. I ett samhälle uppbyggd på principen om att du ska söka sällskap, där du söker närhet, där du söker nya människor, byte av jobb och vänskapskrets och där tron på gud inte finns, så kan man tycka det är märkligt att man känner av en sådan här ensamhet.
En vän sa till mig en gång att han var på ett julfirande, men att han inte var själv där; att det fanns många människor där, nära och kära, men att han ändå kände en otrolig ensamhet. Jag har min tro på Allah, mitt bloggande, mitt skrivande och mitt läsande. Vad har dessa människor? Tomheten inom en kan vara påfrestande. Jag har själv tänkt på hur en stor tyngd tynger ner mitt hjärta, men det handlar inte om den här ensamheten dessa människor känner utan de är ensamma även i sällskap med vänner och bekanta.
Tycker det är för stressigt och för mycket press på en, från jobb, vänner, bekanta, släktingar och samhället. Lika lite som det stämmer att man inte har kul ifall man inte är full, lika osant är det att tro att man måste stressa och hålla 10 bollar i luften samtidigt.
Jag söker ensamheten och enligt rapporten så brukar äldre söka denna ensamhet, som brukar vara av godo. Prova nån gång, bara stänga ner allt, mobil, internet, telefonen hemma och bara ta hand om dig själv en hel dag. Utan folks krav, problem och gnäll. Brukade ha en söndag som jag bara sket i allt och alla och bara njöt av god mat, bra filmer och lugnet. Har aldrig mått så bra som då, kanske på tiden att jag återgår till de tiderna?
Va gott att du kan vara ensam med dig själv och trivas och få ut något av det.
Jag är en person som utvecklas mycket genom o va extrovert och umgås med folk och diskutera, ta del av deras erfarenheter. Därför kan jag tycka att även om man ska trivas med sin ensamhet så är den inte prioritet nr 1 för mig. Inte än iallafall.
Däremot kan jag definitivt hålla med dig om att många inte kan hantera sin ensamhet. Men jag tror det har mycket och göra med om den är självvald eller inte. Många människor är ju ensamma inte för att de har valt det and then it gets to you.
Du har många poänger i din text…
Dock VIKTIGT att påpeka att alla inte automatiskt känner sig bättre till mods inombords,om dom skyller alla problem på en gud och uppsäger sitt medmännskliga ansvar…
‘Tror’ mest på Budhismen…Som mer är ett redskap än en renodlad tro/religion med flera stagmatiserande präster och ‘hjärnskrynklare’…!
Att tex kriga i en guds namn…är ju bara som att spotta på sin gud i ansiktet eller hur? Vad jag vet..har ALLA religioner sina krigshetsare,
inkl. kristendomen och de muslimiska trohets formerna…
Det är sant, det är därför jag skriver så mycket om mobbning mm. För ofta vill folk ha umgänge och kontakt men de får inte det. Jag har också märkt att ju äldre du blir (jag är gubbe nu) desto färre chanser för att lära känna nytt folk (om du inte är en extrovert person från födseln). Är du alltså en person som varit lite tillbakadragen i din ungdom blir det verkligen inte lättare när man blir äldre. Ju äldre jag blir desto färre vänner behåller jag (sen är jag lite speciell men men)
Det är helt och hållet fel att säga allt är gud fel. Allt, inklusive religion, kan och används redan för att kriga. Känns som om människan bara behöver en ursäkt för att starta konflikt. De som mördar folk i Burma (regimen) är troende budhister. Jag själv, hade jag inte trott på Islam, hade nog varit Buddhismen, mitt problem med religionen är just att jag är för “säker” på att gud finns, och gud har ingen plats i Buddhismen.
Jag säger inte att man måste tro på en gud i sig, men vi lever i ett samhälle där tron på något högre blivit allt mindre “acceptabelt”. Gud behövs inte längre, menar man. Man tror hellre på tomten, på sig själv, på allt, förutom gud.
Det här med ensamhet, anser jag, är resultatet av många saker, inte bara tron på gud.
Instämmer! Folk krigar om precis allting! Det är människor som det är fel på!
Om man vill ta upp att religion har använts som en ursäkt för att kriga borde man kanske också samtidigt se de många positiva aspekterna av religion. Den ger trygghet och livglädje åt så många.
Såg ett reportage där man visade på att de som trodde på gud (kristna gamlingar i florida) levde längre. Vidare har vi aspekter som fattigvård, barmhärtighet mm. Ensamhet som folk känner av kan bero på saker som depressioner eller sjukdom (min vän dog efter att ha lidit av borderline)