Följeslagarens rättigheter
På den tiden var Kufa huvudstad och centrum för den islamiska regeringen. Alla ögon var vända mot den staden. Utanför staden möttes två män, en muslim och en från Ahlul Kitab (Jude, Kristen eller Zaraostras) på vägen. Muslimen var på väg mot Kufa och den andra mannen till en stad nära Kufa. Då de gick åt samma håll, bestämde de sig för att slå följe. På vägen så talade de och tog upp flera olika ämnen och gemensamma intressen, de kom till slut till vägs ände och skulle skiljas, ickemuslimen var förvånad över att se att hans muslimske följeslagare, inte tog vägen mot Kufa men istället följde med honom på den andra vägen mot staden han skulle till.
Han undrade: ” Sa inte du att du skulle till Kufa?” Ja kom till svar. ”Varför följer du med mig då? Den andra vägen går mot Kufa.” ”Jag vet, jag vill följa dig en bit på vägen, för att hålla dig sällskap, Profeten (saw) har sagt:
”Närsom två personer reser tillsammans och delar samma väg, så etablerar de ömsesidiga rättigheter mot varandra. Nu har du rättigheter på mig och på grund av dessa rättigheter, vill jag slå följe med dig, och sedan kommer jag naturligtvis att gå tillbaka till min egen väg.”
”Åh! Vilken auktoritet och styrka man ser bland folket på ett perfekt sätt genom er Profets (saw) ord och vilken snabbhet som fått den att spridas runt världen, jag måste erkänna att det måste vara på grund av denna nobla karaktär.”
Hans förvåning blev ännu större, när han kort efter denna händelse, fick reda på att hans följeslagare, som levde efter de principer som Profeten (saw) hade spridit och lärt ut, var ingen mindre än den tidens ledare och kalif, Ali ibn abi Talib (a.s) som med enkla medel visade på Islams storhet. Kort efter blev denna man muslim och en nära vän till Imam Ali (a.s).