Press "Enter" to skip to content

Imam Ali ibn Musa al Ridha (a.s)

Imam Ali ibn Musa al Ridha (a.s)

Imam Ali ibn Musa al Ridha (a.s) var son till Musa al Kadhim (a.s), sjätte Imamen i Shiaislam. Han fick namnet Ali (a.s), hans mor var Taktum, eller även kallad Najma. Modern var numidisk och därför beskriver historikerna att Imamen (a.s) var mörkhyad. Född i Medina och hans son och ättling var Muhammed Taqi – Imam al Jawad (a.s), den nionde Imamen (a.s). De lärda tvistar om antalet barn han fick.

Enligt de flesta källorna, så förgiftades Imam Ridha (a.s) av den abbassidiske Kalifen al Mamun al Abbassi i månaden Safar, 203 Hijra, 818 kristen tideräkning. Vid sin död var han 55 år gammal. Imamen (a.s) är den ende Imamen som är begraven i Iran, i staden Mashad.
Enligt olika källor, föddes han år 148 Hijra, eller 766 kristen tideräkning. Samma år som Imam Jafar al Sadiq (a.s) mördades. Andra källor säger att Imam Ali ibn Musa al Ridha (a.s) föddes fem år efter Imam Sadiqs (a.s) död.

Som vi redan nämnde, är historikerna osäkra på Imam al Ridhas (a.s) antal barn. Flest källor menar att Imamen (a.s) fick bara ett barn, Imam al Jawad (a.s), andra källor menar dock att han även fick andra barn, däribland en dotter kallad Fatima. En man vid namn Hannan bin Sadir sade att han hade frågat Imam al Ridha (a.s) är det möjligt för en Imam (a.s) att inte ha någon efterträdare eller barn? Imamen (a.s) svarade, nej, vet dock att jag enbart kommer få ett barn. Dock genom gudomlig försyn, kommer många ättlingar komma från honom.”

Historieböckerna är överlag tysta om Ahlul Bayts (a.s) barndom, det är p g a flera olika anledningar. En av anledningarna är att kända personer är enbart intressanta när det händer något specifikt som är av intresse för historien. En kröning eller något slag eller krig är av intresse. De dåvarande tyrannerna i Abbassidernas Kalifat, ville med alla medel att förtrycka och tysta ner omvärldens kunskaper om Imamerna (a.s).

Många tyranner ville förringa Ahlul Bayts (a.s) status och få de att inte visa sin överlägsenhet, då skulle det få folk att börja ifrågasätta kalifernas styre. Muffaddal, en av de kända vännerna till Imamerna (a.s) sade:

”Jag mötte Imamen (a.s) medan hans son, Ali (a.s) satt på hans knä. Han kramade om honom och pussade honom och satte honom på sina axlar. Han (a.s) sade vilken behaglig lukt du har och vilket fint uppförande och hur uppenbara är dina karaktärsdrag.” Jag sade jag känner sådan stor kärlek för detta barn, att jag aldrig känt av kärlek lik den för någon förutom för dig.”

Imamen (a.s) svarade:

”Muffaddal! Hans position gentemot mig är likadan som min position gentemot min far och Allah är allhörande och vis. Jag frågade om han var den som skulle efterträda Imamen (a.s). Imamen (a.s) sade: ja, vem som än lyder honom, finner sanningen och vem som än vägrar lyda honom är en icke troende.

Eftersom Imam al Ridha (a.s) var så pass kunnig och ärbar, lockade det folk till honom som sökte hans vägledning när han var ung. Imam Musa al Kadhim (a.s) skickade frågarna till Imam Ridha (a.s) och sade:

” Detta är min son, vars skrivelser är mina skrivelser vars ord är mina ord och vars budbärare är mina budbärare. Allt han säger är enbart sanningen.”

En gång så sade en person till Imamen (a.s):

”Jag har en fråga, Imamen (a.s) sade fråga din Imam (a.s), mannen undrade vem han syftade på. Imamen (a.s) svarade, det är min son, Ali (a.s), jag gav honom min titel, Abulhassan.”

Ibn Hajar, en av de stora muslimska lärda på den tiden skrev:

”Imam Ridha (a.s) utfärdade dekret i Profetens (saw) moské, när han var i tjugoårsåldern.”

Dhahabi en annan sunni lärd, ökänd för sitt hat för Ahlul Bayt (a.s), skrev:

”Imam Ridha (a.s) utfärdade religiösa uttalanden i sin ungdom, medan Malik ibn Anas en av de fyra Imamerna för sunniterna, var en av hans samtida.”

Det återberättas att när Imam al Ridha (a.s) ville träffa någon, så förberedde han sig på bästa sätt. När han talade med folk, så avbröt han aldrig de med sina ord utan lät de tala till punkt. Han försökte med alla medel att tillmötesgå människorna och hjälpa dem med deras behov. Han skrattade inte högljudd utan log mest.

Imamen (a.s) såg till att han luktade bra när han var i folks närvaro. Han gjorde folk många tjänster och gav stora summor i stöd till behövande, utan att de ens visste att det var han som låg bakom. Han var känd för sin blygsamhet. Det återberättas att Imamen (a.s) en gång var i ett offentligt bad när en man som inte kände till Imam al Ridha (a.s) bad honom hjälpa honom att bada. Imamen (a.s) började hjälpa honom med badet och folket runtomkring såg vad som hände och talade om för den badande vem Imamen (a.s) var. Mannen bad om ursäkt men Imamen (a.s) tröstade honom medan han fortsatte hjälpa honom med badet.

Imamen (a.s) behandlade folk, särskilt sina gäster, väl. Det återberättas att han en gång hade en gäst i sitt hem. Plötsligt välte lampan. Mannen ville reparera lampan men Imamen (a.s) lät honom inte göra det och tog tag i reparerandet själv och sade: ”Vi låter inte våra gäster arbeta.”

Imamen (a.s) var känd för sin generositet. På Arafadagen, så gav han bort alla sina ägodelar. Fadl ibn Sahl sade: ”Detta är en stor förlust.” Imamen (a.s) svarade: ”Tyck aldrig att något är en förlust, som ger dig belöning, respekt och värdighet. ”

En gång så sa en man till Imam al Ridha (a.s):

”Ge mig ett bidrag som är lika stort som din generositet.” Imamen (a.s) sade: ””Jag är oförmögen att göra det.” Då sa mannen ”Ge mig lika mycket som min generositet.” Imamen (a.s) svarade att han kunde göra det. Då gav han mannen 200 dinarer.

Imamen (a.s) brydde sig särskilt om de behövande. Det är något som Islam lägger stor vikt vid. När man läser biografierna om Imamen (a.s) så ser man att han var jätteaktiv med att hjälpa de behövande. En incident som omnämns är den som Muammar bin Khallad återberättar, om att man vid matdags, så brukade Imamen (a.s) lägga en bricka vid sin sida, be tjänarna laga den bästa maten och lade då den maten på brickan för att dela ut det till de behövande.

Imamens (a.s) mildhet och tålamod ser man med Mamun, den Abbassidiske kalifens bisarra och av hyckleri fyllda politik och tillvägagångssätt. Han utnämnde Imamen (a.s) till sin viceregent, genom tvång, något som visar på det tålamod som Imamen (a.s) hade.
Allamah Tabatabaei (en av de stora shiitiska lärda) skrev i sin bok, Shiaislam, att för tysta de många shiamuslimerna i det Abbassidiska riket och inte få de att revoltera, så kallade Kalifen till sig Imam al Ridha (a.s) till Khorasan och ville där erbjuda honom rollen som kronprins, för att stoppa shiamuslimerna från att gå emot Kalifatet. Om Imamen (a.s) var del av regeringen, så skulle det å ena sidan ge stöd till Kalifen och å andra sidan skulle det få folk att tappa hoppet om Imamen (a.s) och förlora tilltro till honom. Vidare skulle det göra det svårt för många shias att ta till vapen mot regeringen, eftersom den Imam (a.s) som de trodde på, var del av regeringen.

Om Imamen (a.s) var del av Kalifens regering, så skulle det få många shias att bli lurade att inte ifrågasätta regeringen, hur kan de ifrågasätta en regering som är accepterad av en ofelbar Imam? Vidare skulle det ge vissa shias hopp, att snart så skulle Imamen (a.s) bli Kalif, så varför ska man ta till våld? Man behövde bara ha tålamod.
Imamen (a.s) kände till alla dessa saker och svarade al Mamun: ”Ifall detta Kalifat tillhör dig, då är det inte tillåtet för dig att överlämna det till någon annan, då Allah gett dig den. Ifall Kalifatet inte tillhör dig, då har du ingen rätt att ge det till någon annan, då det inte är ditt att ge bort.”

Yasir, en av tjänarna hos de som återberättar diverse händelser från den tiden sade:
”På en fredag, när Imamen (a.s) var på väg tillbaka från moskén, med svettpärlor och damm på sig, så höjde han sina händer mot himlen och sade: Åh Allah! Ifall döden befriar mig från denna situation, så skynda på döden.”

Denna händelse visar på hur svårt och hemskt situationen var för al Ridha (a.s). För att lyda Allah, så fortsatte Imamen (a.s) att hålla ut med tålamod och styrka.

Det återberättas att Muhammed bin Ibada frågade Imam al Ridha (a.s):

”Varför sköt du upp och vägrade göra vad Amir al Mumin (Mamun) befallde dig att göra?” Imamen (a.s) svarade: ”Vad menar du med detta? Ifall skötandet av riket återigen var i våra händer (de rättmätiga ägarna) såsom du säger och du kommer bli som du är nu, då kommer du inte kunna dra nytta av det och du kommer vara som alla andra.”

Genom detta svar, så förklarade Imamen (a.s) att det inte var till någon nytta med att ta över viceregentskapet, eftersom Kalifatet skulle fortfarande vara i Abbassidernas hand. Imamen (a.s) såg att bin Ibada fick ett sorgset ansiktsdrag, och förklarade då vad han skulle göra ifall han hade total makt. Han skulle inte ge någon några fördelar över andra, han ansåg att jämlikhet och rättvisa skulle regera.
Kalifen Mamun Abbassi var en stor lärd på sin tid. Imamen (a.s) var hans fiende, men ändå så sa Kalifen om al Ridha (a.s):

”Jag känner inte till någon annan på denna jord, som är överlägsen al Ridha (a.s).” Jamal al Din Ahmed ibn Ali Nisabi, mera känd som Ibn Inaba sade:
”Imam al Ridhas (a.s) som hade titeln Abulhassan var en unik person bland Abu Talibs (a.s) ättlingar under sin tid.

Dhahabi (sunni lärd) som anses vara en fiende till Ahlul Bayt (a.s) sade om honom: ”Han var Bani Hashims (Hashimklanen) överhuvud och den visaste och mest tålmodige av alla på sin tid.”

Abasalt Hirawi, en känd lärd på sin tid skrev: ” Jag har inte sett någon mera kunnig än Ali ibn Musa al Ridha (a.s). Det fanns ingen vetenskapsman som träffade honom, som inte bekräftade vad jag sade.”

Imam Ridha (a.s) ärvde sina kunskaper från sin förfader, Profeten Muhammed (saw). Han var en pålitlig källa för kunskap och dygder, något som de som törstade efter kunskap, kunde dra nytta av. Historien har gett oss en inblick i Imamens (a.s) debatter, där Islam segrade i dem över dess fiender. Många hölls inför Kalifen al Mamuns ögon, som var mycket intresserad av att se någon betvinga Imam al Ridha (a.s). Det skulle leda till att folk vände sig bort från Imamen (a.s) men det var även av intresse för Kalifen som var en stor lärd av sin tid. Imamen (a.s) sade:

”Vill du (en vän till Imamen a.s, vid namn al Nawfali) veta när al Mamun kommer känna ånger? Det är när han hör mig debattera judarna och använda deras Torah emot de, när jag debatterar de kristna och använder deras nya testament emot de, när jag debatterar Zaraostras och använder deras persiska språk i mina debatter med dem och när jag talar latin med romerna. Då kommer al Mamun inse, att vad han planerar, inte kommer funka.”

Ibrahim ibn Abbas Suli återberättar att han aldrig såg Imam al Ridha (a.s) frågas ut om något, som han inte kunde ge svar på och att han aldrig sett någon som var visare än Imamen (a.s).

Det finns ingen tvekan om att de ofelbara (a.s) var de med minst intresse i den materielle världen och levde ett anspråkslöst liv. Det ledde till att de inte brydde sig om rikedom och makt. Att vara anspråkslös i deras ögon var inte bara att ha enkla kläder på sig eller att äta enkel mat utan det var ett större koncept än så. En sann gudfruktig person, som inte låter världsliga nöjen lura honom och som har kontroll över sina begär.

Återberättaren Nathar al Durar sade:

”En grupp sufis besökte Imam al Ridha (a.s) i Khurasan och hävdade att Kalifen Mamun, insett att ingen annan än Ahlul Bayt (a.s) kunde få ha makten, det är därför han valt att returnera Kalifatet till dig, som Ahlul Bayts (a.s) överhuvud. Nu behöver nationen en ledare som bär enkla kläder, äta enkla måltider osv.” Återberättaren lade till att Imamen (a.s) lutade sig tillbaka. Imamen (a.s) satte sig rakt upp och sade: ”Josef var en Profet men han bar mantlar av silke med knappar av guld, medan han satt på Faraos sittdynor under mötena. Elände över er! Man förväntar sig inget annat av en Imam (a.s) förutom rättvisa, ifall han säger ett ord, så är det sanningen. Ifall han dömer, så är det byggt på rättvisa och när han lovar något, så håller han det.”

Al Mamun, kallade till sig Imamens (a.s) bror, Zaid, som hade revolterat mot Kalifatet. Kalifen lät honom vara fri i Khorasan, för att få Imamen (a.s) att falla för denna vänlighet. En dag så hörde Imamen (a.s) hur Zaid stod och prisade sig själv inför folket i staden. Imam al Ridha (a.s) tilltalade Zaid då:

”Åh Zaid, förlitar du dig på handelsmännens ord i Kufa och tar deras ord och för de vidare till folket här? Vad är det för saker du talar om? Alis och Fatimas (a.s) söner är värda och upphöjda, enbart ifall de lyder Allahs befallningar och håller sig borta från synder och misstag.
Tror du att du är som Musa al Kadhim (a.s), Ali ibn al Hussein (a.s) eller andra Imamer (a.s)? De bar på stora plågor, höll ut stora umbäranden å Allahs vägnar och bad till Allah, dagar och nätter. Tror du att du tjänar något utan att få utstå plågor? Akta dig, för vet att ifall en av oss från Ahlul Bayt (a.s) utför ett gott dåd, så får han dubbla belöningen. För inte bara har han begått ett gott dåd som andra kan begå, men han har även bibehållit Muhammeds heder. Ifall han utför något dåligt och begår en synd, då har han begått två synder. En för att han gjort något dåligt, som alla andra människor kan begå, men även en synd för att han gjort något mot Muhammeds (saw) heder. Åh broder! Den av oss som lyder Allah, är från oss Ahlul Bayt (a.s) och den som syndar är inte från oss. Allah sade om Noahs (a.s) son, som kapade av den spirituella kopplingen med sin far: ” Han är inte från dina släktlinje, ifall han hade varit del av din släktlinje, då hade jag räddat honom och gett honom frälsning.”

Den store lärde Al Saduq, har sammanställt Uyun al Akhbar al Ridha, som är en boksamling där han tagit upp allt som Imamen (a.s) sagt, förmedlat och hans livshistoria.
Imamen (a.s) talade ofta om för massorna om sin nära förestående död genom Mamuns händer. Ibland sade han (a.s): ”Jag kommer gå på en resa till Khurasan, och jag kommer inte att återvända.” Det återberättas att Kalifen Mamun kallade på Imamen (a.s) att resa från Medina till Merv, för att bli Kalifens, Viceregent. Imamen (a.s) begav sig till Profetens (saw) grav, grät högljudd och hälsade sin förfader adjö. Återberättaren lade till att han gratulerade Imamen (a.s) till att ha blivit Viceregent.

Imamen (a.s) svarade: ” Jag kommer att föras bort från min älskade förfader, den heliga Profeten (saw). Jag kommer dö i ensamhet (exil) och jag kommer begravas sidan om Harun.” Det var därför han beordrade att man skulle gråta över honom medan han begav sig bort från Medina.
Kalifen Mamun, lurade massorna genom att leka att han brydde sig om Imamen (a.s) och han försvarade Imam Alis (a.s) ledarskap mot olika personangrepp. Imam al Ridha (a.s) talade om för sina nära, att de inte borde bli lurade av Mamuns ord. Han svor vid Allah, att ingen annan än Mamun kommer mörda Imamen (a.s).

Återberättaren skrev på en annan plats: ”Jag såg Harun, den abbasidiske Kalifen och Imamen (a.s) lämna Masjid al Haram genom två olika dörrar och Imamen (a.s) sade: ”Hur långt borta från mina hemtrakter och hur snart kommer inte mötet att vara! Tus (staden) kommer att förena oss två.” Vi vet idag att Imamens (a.s) heliga grav är sidan om Haruns Ibland när Harun höll ett tal i Medinas moské, så brukade Imamen (a.s) nämna till sina nära, att de kommer finna honom och Harun begravna i samma rum. Han lade då pekfingret och mittfingret ihop och säga: ”Harun och Jag (a.s) är samma som dessa två fingrar.” Återberättaren säger att han inte förstod vad Imamen (a.s) menade, fram tills Imamen (a.s) och Harun, begravdes sidan om varandra. Platsen blev senare känd som Mashad, martyrdödens plats.

Bli först att kommentera

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *