Muawiya, en av de värsta gestalterna i islamisk historia och som även enligt sunniterna i det förgångna, ansågs vara en fiende till islam, begick många brott, däribland att ändra på haditherna och att bekämpa Profetens (saw) heliga familj. Här omnämns det i sunni källor om ett av hans många brott:
Terrorism In The Name Of Muawiyah
Ibn Khallakan:
Al-Nasai, Abu Abdul Rahman Ahmad ibn Shu’ayb ibn Ali ibn Sinan ibn Bahr Al-Nasai, han som kan Koranen utantill. Han var den ledande lärd bland de lärda som kunde hadith under sin tid. Han är författaren av Sunan al Nasai, han bodde i Egypten, där hans böcker var spridda och där folk lärde sig av honom.
Muhammed ibn Ishaaq al Asfahani säger: “Jag hörde våra lärdare i Egypten som sade att Aba Abdul rahman hade lämnat Egypten mot slutet av sitt liv och att han hade begett sig till Damaskus, där han tillfrågades vad han tyckte om Muawiya och vad för slags hadither återberättades om hans fördelar (karaktärsdrag); varpå han svarade på detta; Är Muawiya inte nöjd förrän han höjer sitt huvud och söker överlägsenhet (över de andra följeslagarna/sahabas)? I en annan återberättelse har han svarat på följande sätt: Jag känner inte till några drag för honom förutom hadithen som säger: “Må Gud aldrig fylla hans mage!”
Han hade shiitiska böjelser, så de slutade inte sparka på hans revben tills han sparkades ut ur moskén. I en annan hadith sägs det att de började sparka på hans testiklar och misshandlade honom under sina fötter och senare togs han till Ramla där han avled.”
Al-Nasai, Abu Abdul Rahman Ahmad ibn Shu’ayb ibn Ali ibn Sinan ibn Bahr Al-Nasai, the Hafiz, he was the leader of the scholars of hadith of his time, and he is the author of Sunan (Al Nasa’i), he was an inhabitant of Egypt, where his works were spread and people learned from him.
Muhammad ibn Ishaq al-Isfahani says: “I heard our teachers in Egypt saying that Aba Abdul Rahman left Egypt at the end of his life and went to Damascus, where he was asked what he thought of Muawiyah and what traditions has been narrated respecting the his merits; to which he made this reply; ‘Is Muawiyah not satisfied unless he raises his head and seeks superiority (to other companions)?’ In another report he replied the following way: ‘I don’t know any merit for him except the narration that says: “May God never fill his belly!” He had Shia tendencies, so they did not stop kicking in his ribs until they kicked him out of the mosque. And in another report it is said that they started kicking him in his testicles and beat him up under their feet and later he was taken to Ramla where he passed away.
Source: Wafiyat Al-A’yaan. Vol. 1 Pg. # 77.
