En lärd förmedlar denna berättelse.
Den här incidenten inträffade under Shahs regim. Jag satt på bussen i väntan på en lång resa i en avlägsen stad i Iran. Jag hade en önskan att ingen dålig person skulle sätta sig vid mig och störa i denna långa färd. Så jag frågade Allah; O’Allah min önskan är att jag vill ha en religiös person som ska sitta vid mig.
Alla passagerare satte sig på sina platser och ingen kom och satte sig bredvid mig, så jag tackade Allah, Allena. Men jag blev överraskad, i sista minuten innan bussen skulle röra sig in kliver en ung man med västerländsk klädstil och ansiktsutdraget påtalade att han inte tillhörde min religion. Mannen går rakt fram och sätter sig vid mig. Jag sade i mitt hjärta; O’Allah, är det så du besvarade min böner?!
Bussen rullar och ingen av oss yttrade ett ord. Vi lärda hade ett dåligt rykte i sådana personers ögon. Det är tack vare Shahs propaganda. Så jag valde att vara tyst och tålmodigt hålla mina nerver. Ända tills bönens tid var kommen. Jag ser mannen resa sig upp och ropa till busschauffören; Stop där, bönen har infallit.
Busschauffören svarar hånfullt; Sätt dig ner. Var är du och var är bönen? Hur ska vi stanna i öknen?
Mannen; Jag sade till dig stanna bussen, annars kommer jag slänga mig och mitt lik kommer skapa stora konsekvenser för dig.
Jag var helt överraskad. Jag kunde inte beskriva vad jag hörde och såg av den här unga mannen. Jag som är lärd gjorde inte så, då jag väntade tills vi skulle ta paus och jag skulle in i en restaurang och be. Busschauffören var tvungen att stanna efter hoten han hade fått av den unga mannen. Den unga mannen kliver ur bussen och kort därefter följde jag honom.
Han tar ut ur sin väska, en flaska vatten, tvagade sig (wudhu), tog ut turbah, riktade sin bönematta mot qibla och bad med vördnad. När vi var klara med bönen, kliver vi naturligtvis in i bussen igen. Jag bad honom om ursäkt från hela mitt hjärta för att jag inte hälsade på honom från första början och jag frågade; Vem är du?
Den unga mannen; Jag ska tala om för dig. Jag var en person som inte visste något om varken religionen eller bönen. Jag är dessutom det enda barnet i min familj och mina föräldrar betalade allt de hade så att jag skulle ta examen inom läkarvetenskap i Frankrike. Från min bostad ända till universitetet var det några km. Jag och andra studenter åkte med samma bil till universitet varje dag. Den här dagen var det dåligt väder, riktigt kallt. Slutprovet var idag, efter all ansträngning ville jag ej missa denna viktiga tenta.
Halvväggs gick bilen sönder. Att ta bilen till en mekaniker, skulle göra att vi förlorade bara mer tid. Chauffören frågade andra att putta bilen och dessvärre funkade det inte. Det ögonblicket kände jag mig som en vilsen själ. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag önskade att min mamma hade aldrig fött mig. Det var de svåraste minuterna i mitt liv och varje minut kändes som en pil mot min framtid. Jag såg min framtid gå i strimlor utan att kunna göra något.
Varje gång jag kollade på min klocka, värkte mitt hjärta. Helt plötsligt kom min mormor i mina tankar. Varje gång hon gick igenom problem ropade hon med känslor; Ya saheb al-Zaman!
Härifrån utan någon kännedom av ordets betydelse ropade jag från hela mitt hjärta; Min mormors saheb al-Zaman, om du hjälper mig så lovar jag att jag ska lära mig hur man ska be och kommer alltid be den i tid.
Helt plötsligt dyker en man som såg att ha bra anseende och ett ansikte som strålade. Han sade till chauffören; Starta bilen! Och bilen startades direkt. Sedan sade han till chauffören; Skynda dig! Därefter tittade han på mig och sade;
“Vi uppfyllde vårt löfte, nu är det din tur att uppfylla ditt löfte.”
Jag var i chocktillstånd och fick rysningar av det han sade. Sen såg jag inget spår av honom längre. Och från den dagen har jag hållit mitt löfte att jag ska lära mig bönen och be den i tid.
av Mohammed Khoei
