Yazid var närvarande i Ommayyidernas moské i Damaskus, Syrien. Talaren sa något fel om Profeten (saw), något som inte var rätt, bara för att behaga Yazid. Imam Sajjad (a.s) kom med Jalal från fängelset och sade: Åh talare,Allahs ilska kommer drabba dig för detta du säger bara för att behaga folket.
Då krävde Imam Sajjad (a.s) av Yazid<L.A> att han borde låta honom tala. Yazid vägrade , men folket i moskén sa åt honom att låta honom gå på predikstolen eftersom en fånge kunde inte säga något mot honom. Yazid sade; ni känner dem inte de är fast i kunskap och de är inte rädda, Imam Sajjad (a.s) gick till predikstolen och levererade en lång och omfattande predikan, där Imam Sajjad (a.s) sade efter att ha prisat Allah;
”Åh folk! De som känner till mig, vet vem jag är, och de som inte känner till mig, känn igen mig. Jag är Meckas och Medinas son. Jag är son till Safa och Marwah. Jag är son till Han som upphöjdes och som steg så högt, att han kom längre upp än Sidratul Muntaha höjderna (slutet på sju himlarna). Han kom så nära sin Herre att deras avstånd mellan varandra var mindre än två båglängder. Jag är son till Han som änglarna i paradiset, bad i par, bakom. Jag är son till Han som mördades orättfärdigt. Jag är son till Han som halshöggs från nacken. Jag är son till Han som inte gavs vatten tills hans sista andetag. Jag är son till Han som rullade i sitt eget blod vid Kerbalas sand. Jag är son till Han vars turban och mantel stals. Jag är son till Han över den änglarna i Paradiset grät. Jag är son till Han som sattes på toppen av ett spjut och presenterades som gåva. Jag är son till Han vars kvinnor fördes som fångar från Irak till Syrien.
Åh Folk! Lovprisad vare Allah, som testade oss stadigt och begåvade oss med vägledningens kunskap, rättvisa och fromhet. Sättet Han gav vilseledningens tecken till våra fiender. Allah tilldelade oss Ahlul Bayt (a.s) sex privilegier. Han skänkte oss, kunskap, tålamod, mod, generositet, och kärlek och respekt för oss i de troendes hjärtan.
Imamen fortsatte säga sådana meningar, tills rastlöshet syntes i de närvarandes ansikten. Yazid, för att bibehålla kontrollen, gav tecken till böneutroparna att kalla till bön. Imamen sa: Jag bekänner mig till samma som ni bekänner er till, när Profetens (saw) profetskap nämndes i Adhaan (böneutropet), frågade Imamen (a.s) Yazid, om Profeten (saw) var hans förfader eller Imamens (a.s) förfader? Om du säger att han var din förfader då är du en lögnare och ifall du säger han var min förfader, så säg mig varför slog du ihjäl min far och tillfångatog våra kvinnliga släktingar? Sedan vände Han sig mot de närvarande och sade: ”Åh män! Finns någon ibland er vars förfader var den heliga Profeten (saw)? Då började åhörarna att gråta och klaga högt.
Källa:
When the skies wept the blood pg 168/169..