Är shiiterna ansvariga för mordet på al Hussein (a.s)?
De flesta av dessa källor är sunni källor. Det här är en gammal anklagelse, som skapades av Ahlul Bayts (a.s) fiender, för att få bort skulden, som ledde till revolter, och problem för dem, det här var ett sätt att slå två flugor med en smäll, å ena sidan rädda sig undan folkets vrede och samtidigt angripa dem, som alltid varit på Ahlul Bayts (a.s) sida, shiiterna.
Kan man skuldbelägga shiiterna för Husseins (a.s) mord? Vem var ansarig för tragedin som drabbade Profetens (saw) familj?
1. De som hävdar detta, motsäger sig själva. Shia betyder följare. Hur kan man följa en ledare, men samtidigt vara emot honom?, en följare kämpar för sin Imam, inte emot honom.
2. Nästan alla historiker har förmedlat att när Imam al Hussein (a.s) lämnade Mecka för att bege sig till Kufa, så skrev Yazid ett brev till Kufas guvernör, Ubaidullah ibn Ziyad, och beordrade honom att kapa av huvudet på Imam al Hussein (a.s) eller ta honom som slav, och Ibn Ziyad mördade al Hussein (a.s) och skickade hans huvud till Yazid (al Zahabi, volym 3, sida 305), så även denna sunni källa, visar att Yazid, var den som låg bakom tragedin vid Kerbala.
3. De flesta som slogs mot al Hussein (a.s) under slaget, var från Kufa, men det betyder inte att de alla var shias. Staden hade anhängare till Yazid, anhängare till Hussein (a.s, shias då alltså) och anhängare till andra fraktioner.
Ibn Abil-Hadid, den kände sunnitiske historikern, skriver:
“Muawiya förklarade att vem som än förmedlade en hadith om Abu Turabs (Ali a.s) fördelar (dygder) och hans familjs, så är hans blod inte skyddat (alltså får spillas). Denna regel kostade Kufaborna mest, då det fanns många shias som bodde i Kufa. Muawiya utnämnde Ziad ibn Abih, som guvernör över Kufa, så han kunde döda Kufas shiiter eller skicka dem till exil. Som resultat av detta, så lämnade de mest kända shias i Kufa, staden.” (Ibn Abil-Hadid, volym 11, sida 44), dessa händelser skedde 7 år före tragedin vid Kerbala.
4. Här följer namnen på de mest kända mördarna vid Kerbala. Omar ibn Saad, Shimr ibn Ziljoshan, Shabaath ibn Rebee, hajjar ibn Abjad, Amr ibn Hajjaj, Harmala ibn Kahel. Dessa är bland de personer som stod upp emot Imam Ali (a.s) som under sitt styre försökte stoppa Salat al Tarawih, att bes i grupp, då det stred mot Profetens tradition, och skrek: “Omars tradition har förbisetts, Omars tradition har förbisetts” (Ibn Abil-Hadid, volym 12, sida 283), kan man kalla dessa personer, som gick emot Ali och Hussain (a.s) för shias?
5. Vi har Imam al Husseins (a.s) egna ord, som aldrig sade att de som deltog i brottet vid Kerbala, var hans shias. Han sa inte heller att de var hans exanhängare, utan han sa de var Abu Sufiyans anhängare (Yazids farfar). På Ashuradagen, när han såg dem på väg att anfalla hans tält, så skrek han till dem:
“Åh ve er, Shiat (följare) till Abu Sufiyans barn. Om ni inte följer någon religion eller fruktar domedagen, så bete er åtminstone manligt i denna värld.”
(Al Kharazmi, volym 2, sida 38)
6. De som deltog i mordet, sa inte heller att de var Husseins (a.s) anhängare. De sa istället: “Sannerligen slåss vi mot dig, på grund av vårt hat för din far” (al Qondoozi, sida 346). De kallade äeven Imam al Hussein (a.s) en lögnare: “Åh Hussein, åh lögnare, åh son till en lögnare!” (Ibn Athir, volym 4, sida 67)
7. Vilken anhängare, skulle mörda sin ledares barn? Vilken anhängare, skulle ta sin häst, och rida på sin ledares bröstkorg? Vem skulle göra sådant och skrika:
“Vi raserade hans bröstkorg och hans rygg”
(Ibn Athir, volym 4, sida 80)
8. Den avlidne Sayyid Muhsin al Amin, sade:
“Må Gud förbjuda” Att mördarna av Imam al Hussein (a.s) skulle ha varit hans shias. Några av dem som deltog i mordet, var giriga personer, utan religion, andra hade gett sitt trohetslöfte till onda män, vissa följde enbart sina ledare, som lurades av kärleken för denna värld, men ibland dem fanns inga shias, eller älskare av Ahlul Bayt (a.s).
(Ayanu shia, volym 1, sida 585)
Fler sunnikällor som säger att Yazid mördade al Hussein bin Ali (a.s)
Källorna är många men här kommer några av de främsta:
Tareekh Al-Tabari, volume 3 ; 13, V. 6; 267, V.7;11, V.11;538.
al-Imamah wal Siyaasah 1/155
Al-khasa’is Al-Khubra 2/236
al-Budayah wal-Nihayah by Ibn Katheer; 6/265
al-Kaamil by ibn Al-Atheer 6/234
Tareekh Al-Ya’qoobi 6/251
Tareekh Al-Khulafaa by Al-Soyoti 209
Morouj Al-Dgahab by Al-Mas’oodi 3/71
al-Akhbaar Al-Tiwaal by Al-Daynori 65.
Shatharaat ibn Al-Imad Al-Hanbali 1/168
Fath Al-Basri 13/70
Rasaa’il ibn Hazim 2/140
Osd Al-Ghaabah 3/243.