En dag, en fattig pojke som hette Mahmoud, han sålde varor från dörr till dörr för att betala skolans avgifter . Han hade endast en mynt i sin ficka och han var hungrig. Han beslutade att han skulle be om en måltid i nästa hus. Han skämdes för att be om mat när en ung kvinna öppnade dörren. I stället för en måltid bad han om en dryck vatten. Hon tyckte han såg hungrig och gav honom ett stort glas mjölk. Han drack det långsamt, och frågade sedan:
”Hur mycket är jag skyldig dig?”
Hon svarade:
”Du inte är skyldig mig något, mamma har lärt oss att aldrig acceptera lönen för en vänlighet.”
Han sa då…
”Tack från mitt hjärta.”
Den lilla pojken gick sin väg , han kände inte bara sig starkare fysiskt, men hans tro på Gud och människan blev stark också, han hade varit redo att ge upp hoppet. Flera år senare blev den unga kvinna väldigt sjuk och hennes hälsa låg kritiskt till och med hennes ekonomi va kritiskt. Läkarna kunde inte hjälpa henne ,de skickade henne slutligen till den stora staden, där de kallade i specialister att studera hennes sällsynta sjukdom. Dr Mahmoud , kallades in för samråd. När han hörde namnet på den stad hon kom ifrån, fylldes ett konstigt ljus hans ögon. Genast gick han ner i korridoren av sjukhuset till hennes rum. Klädd i sin läkare uniform, han gick in för att se henne. Han kände igen henne på en gång. Han gick tillbaka till samrådets rum fast besluten att göra sitt bästa för att rädda hennes liv. Från den dagen gav han särskild uppmärksamhet på fallet. Efter en lång kamp, var slaget vunnet. Dr Mahmoud begärde verksamheten kontoret att skicka räkningen till honom på kvinnans behandling . Han tittade på den och sedan skrev han något på kanten och räkningen skickades vidare till hennes rum. Hon fruktade för att öppna den, för hon var säker på att det skulle ta resten av hennes liv att betala tillbaks räkningen. Slutligen tittade hon och något fångade hennes uppmärksamhet på sidan av räkningen.
Hon läser dessa ord…
”Betald i full med ett glas mjölk” (undertecknad) Dr Mahmoud .
Glädjetårar översvämmade hennes ögon som hennes glada hjärta bad:
”Tack, Gud, som din kärlek har spridit sig utomlands genom människors hjärtan och händer.”
(Inspirerad av en annan historia) – Skriven av Fatima Mourtada