Det var en gång, en sittande visdom gammal man vid kanten av en sjö. Mannen satt och kollade på hur lugn och finn sjön var. Då märkte han något! Han märkte en skorpion som hade ramlat in i sjön och som misslyckande försöker få sig ut ur vattnet.
Den gamla mannen bestämde sig då att rädda skorpionen. Mannen sträckte fram handen, men då bet skorpionen honom. Han drog tillbaks sin hand skrikande av hur ont det gjorde. Det dröjde inte ens en minut tills mannen försökte för andra gången hjälpa skorpionen igen på liknande sätt. Men blev biten och skrek igen. Återigen ville mannen försöka för tredje gången men …
På nära håll satt en pojke, nyfiket kollande på vad som pågår mellan den gamla mannen och skorpionen. Då ropade pojken till den gamla mannen innan det tredje försöket:
”Oh du gamla man, blev du inte biten vid första och andra försöket med att hjälpa skorpionen? Varför vill du ge ett tredje försök?”
Den gamla mannen ignorerade pojken och fortsatte med ett ytterligare försök tills han lyckades rädda skorpionen från att drunkna. Sedan rörde sig den gamla mannen mot killen, la handen över pojkens axel och sa:
”Oh du pojk, skorpionen har bitningen i sin personlighet och jag har medkännandet och kärleksfullheten i min personlighet. Varför vill du då att jag tillåter skorpionens personlighet ta över min personlighet?”
Skorpioner sticker med sin svans, de biter inte…