Sheikh Abbas al Qummi (R.A.)
Efter flera timmars förhandlingar, hade den lärde och tryckaren kommit överens om ett avtal. När den lärde höll på att överlämna manuskriptet, så ändrade han sig plötsligt och då lämnade han den förvånade tryckaren och gick därifrån. Efter drygt ett år, kom han tillbaka och tryckaren frågade då om beteendet ett år tidigare. Den lärde förklarade då, att han hade sammanställt en bok med bön och duas för varje dag under ett år, men att han själv inte hade utfört dessa, så han gick hem ett år tidigare, för att utföra alla böner och alla duas under ett år. Den förbryllade tryckaren tog emot manuskriptet och kunde nog inte ana att det skulle snart vara en av de mest kända och mest lästa böckerna i den shiitiska världen.
Abbas al Qummi föddes i staden Qom i Iran år 1294 Hijra. Hans mor var en mycket troende moder, som sägs ha gjort det till plikt att alltid vara i wudhu när hon födde barnet mat. När han var 22 år gammal, reste han till Najaf där han studerade under den tidens största lärda, inklusive Akund Khurasani, Sayyid Muhammad Kadhim Tabatabai, Mirza Hussain Noori och Sheikh Taqi Shirazi.
Ahlul Bayts (a.s) hadithers skribent. Sheikh Abbas al Qummi är författaren av mästerverket bland duas, Mafatih al Jinan (Nycklarna till himlen). Han var experte när det gällde hadither. Det är därför han kallas allmänt för Muhaddith al Qummi (hadithförmedlaren). Andra välkända verk han skrivit är Manazil al Akhira och Safinatul Bihar. Han var en mycket troende man och en stor älskare av Profeten (saw) och hans heliga familj (a.s). Såpass var hans tro och övertygelse, att han en dag när hans son var sjuk, så tog han ett glas vatten, och efter att ha mixat vattnet med sitt finger, så gav han glaset till sin son och sa drick min son, du kommer må snart bättre, för med denna hand har jag skrivit många hadither (traditioner) tillhörande Ahlul Bayt (a.s).
En av de äldre lärda i Najaf sade en gång till Abbas al Qummi: “Min fot gör ont hela tiden, var snäll och be för mig.” Sheikhen svarade: ” Ifall jag ber för dig, så kanske min bön inte blir besvarad, då jag kanske sagt något syndfullt i det förgångna. Dock, jag kommer lägga min hand över din fot, för med denna hand har jag skrivit många hadither av Ahlul Bayt (a.s) och inshaa Allah Imam al Sadiq (a.s) kommer leda till helning.” Han masserade foten med sin hand och smärtorna försvann omedelbart.
När han började sammanställa Mafatih, så rådde några lärda honom att använda sig av sina stora kunskaper för att skriva förklarande texter i de klara böckerna, som till exempel Kifayah och Makasib av Sheikh al Ansari, istället. “Sitter du och skriver bara en bok om duas?” Undrade de. Han svarade dem: “Jag kommer fortsätta skriva Mafatih och jag har tillägnad dess belöning till Fatimah al Zahraahs (a.s) själ, och med hennes välsignelse, kommer det bli Mafatih al Jinan, nycklarna till Paradiset.”
En dag satt han vid kyrkogården Wadi al Salaam i Najaf, där många stora personligheter hade varit begravna. Då såg han att några personer just hade begravt en man, plötsligt för en liten kort stund, lyftes slöjorna inför hans ögon och han såg änglar som gick ned från himlen med piskor av eld som de började slå den döde mannen med. Han började skrika ut i smärta, men ingen av de sörjande kunde höra eller se något ovanligt; där fanns en man som satt vid graven och läste Koranen och en annan som delade ut dadlar och frukter, och en annan som grät men ingen såg vad som hade hänt med den döde. Det han dock såg, fick honom att insjukna och må dåligt i en vecka.
År 1359 dog Sheikh Abbas i staden Najaf.
Källa: “Karamat wa Hikayate Ashiqane Khuda” – “Miracles and Anecdotes of the Close Servants of Allah”, pp 61-64.