Ayatollah Burujerdi (R.A.)
Det har återberättats om den stora Marja, Ayatollah Muhammed Hussein Burujerdi (död 1961) att han hade avgett ett löfte, att om han någonsin yttrade ett olämpligt ord när han var sur, så skulle han fasta ett helt år (för att träna sin själ).
Han sa själv om sig:
”Innan jag kom till Qom, så brukade jag höra Änglarnas röster, men efter att jag anlände hit och blev upptagen med att inneha rollen som Marja, så förlorade jag denna välsignelse.”
Ayatollah Burujerdi var en Marja med många referenser som högtstående Marja, däribland av Imam Ali (a.s) själv. Allahmah Nahwandi återberättar följande incident:
”När den avlidne Ayatollah Burujerdi kom till Mashad, gav jag honom min plats i helgedomen – det betyder jag bad honom att leda bönen och jag stod bakom honom, utav respekt. Samma år, blev jag välsignad med möjligheten att få åka till Najaf al Ashraf. Den stora Ayatollan Sayyid Abul Hasan Isfahani, som var böneledare i helgedomen till Imam Ali (a.s) insisterade att jag skulle leda bönen. Jag blev mycket förvånad att en storslagen personlighet som Ayatollah Isfahani, till vem vår tids Imam (a.s) hade skrivit ett brev med texten -Irkhas Nafsaka-, alltså gör dig tillgänglig för folket -wajal majlisataka fi al dahliz- och sitt på gatan utanför ditt hem (så folk med lätthet kan dra nytta av dina kunskaper) -Waqdhi hawaji- nas och fullborda folkets behov -nahnu nansuruka- vi kommer hjälpa dig, att denna man lät mig stå och leda bönen medan han stod bakom mig.
Jag var fortfarande förvånad att en så storslagen lärd, följde mig i bönen. När jag skulle börja takbir, hörde jag Imam Alis (a.s) röst, som kom från hans heliga grav:
”Du visade min son Burujerdi respekt, så vi har även hedrat dig och respekterat dig, genom att låta Sayyid Abul Hassan Isfahani be bakom dig.”
Ayatollah Burujerdi hade avgett ett löfte om att han skulle träna sin själ, med hjälp av fasta, om han yttrade något olämpligt när han var irriterad. En dag satt han och undervisade en klass. På den tiden hade han en pondus och speciell värdighet. En student började argumentera mot honom och Sayyid Burujerdi besvarade hans frågor. Fråga efter fråga besvarades, men till slut fick Ayatollah Burujerdi nog och svarade med en ilsken ton, det räcker unge man, var tyst nu!”
När han insåg vad han hade gjort, så fort han avslutade sin klass, kallade han studenten till sig och inför hela klassen, bugade han och kysste studentens hand och gav honom en mantel och 500 Tuman (rätt stor summa på den tiden) och sade då: ”förlåt Burujerdis misstag! Jag förstår inte hur min själs tyglar slapp ifrån mina händer och hur jag kunde kräva av dig att vara tyst inför hela klassen.”
Från nästa dag började Ayatollan att fasta, enbart för att han yttrat ett hårt ord, ett ord som inte var baktal eller en lögn.
Källa:
Taken from the speech of Haj Agha Hashimi Najhad, as quoted in “Karamat wa Hikayate Ashiqane Khuda” – “Miracles and Anecdotes of the Close Servants of Allah”.