Abu Dharr
Abu Dharr var en av de största vännerna till Ahlul Bayt. Han dog under kalifen Uthmans styre. Han brukade gå ut varje dag och påminna folk om att de borde sluta roffa åt sig, att de ska leva som Profeten och Ahlul Bayt, att de styrande var korrupta. NÅgot som inte gillades, de bröt hans ben och skickade honom från kalifens område till Muawiya och tillbaka, de de var rädda för hans tunga, som fick dem att se dåliga ut i muslimernas ögon.
Han skickades ut till exil, ut i öknen, där han dog (en annan story) Abu Dharr sa:
“Min proviant och mina besparningar under den noble Profetens (saw), tid, var alltid 3 kg dadlar. Så länge som jag lever, ska jag inte äga mera än denna kvantitet.”
Ata sade att han såg Abu Dharr göra bön, iklädd ett gammalt plagg, och jag frågade om han inte hade ett bättre och nyare?
“Om jag hade ett, så hade du sett mig i det”. Svarade han, jag gav det andra till min brorson som var i större nöd än jag.”
“Vid Gud, du är i behov själv!”
Svarade Ata.
Han reste sitt huvud mot skyn och bönade:
“Oh Allah, sannerligen är jag i behov, i behov av Din förlåtelse.”
Sedan vände han sig mot mig och sa, “Det verkar som om du anser denna värld som något viktigt och betydelsefull. Förutom detta plagg som du ser nu på mig, har jag ett till, som är exklusivt för moskén, vidare har jag några getter, som ger mig mjölk, lite mat, en box gjord av trä, som jag har mina ägodelar i och en fru som underlättar för mig genom att hon lagar mat, vad för belöning skulle vara större än den jag äger?”
Några personer sa till Abu Dharr,
“Önskar du inte att köpa lite mark för dig själv, såsom andra har gjort?”
Abu Dharr svarade:
“Vad för slags behov har jag av att bli en aristokrat eller en adlig?, en liten drink mjölk och lite vatten varje dag och en liten del vete varje vecka är tillräckligt för mig.”
Källa:
Paighambar Wa Yaran, Volume 1, Page 47; Aayan al-Shiaa, Page 329 – 347