Aba Abdallahs gäster
Som ni alla vet så vallfärdar väldigt många till Karbala under al arbaeen (fyrtionde dagen) stora och små, unga och gamla, kvinnor och män. Denna händelse utspelade sig för ett par år sedan.
Tre unga män vallfärdar från en annan stad, det är en bra bit till karbala. Det lär åtminstone ta ett par dagar, men det är inget som hindrar dessa tre unga män. Nu har de gått flera timmar, de börjar bli lite hungriga så de stannar upp för att ta en tugga. “Alhamdolillah” säger killarna innan de beger sig mätta och belåtna för att fortsätta vallfärda.
Nu är det ganska sent på kvällen och killarna har gått i princip hela dagen. Därmed bestämmer de sig för att försöka hitta någon som kan erbjuda de nånstans att övernatta. Saddam förlora sin post för bara ett par år sedan och det går inte att lita på vem som helst. Men killarna finner en man som erbjuder sitt hem. Han ger de mat, maten är av hög kvalitet, de får duscha och slå sig till ro, känna sig hemma helt enkelt.
Men nu är det dags att be, mannen påminner de att det är dags att be och killarna responderar “alldeles strax”. Killarna börjar verkligen känna sig hemma, alla tar fram sina mobiler och börja skicka ringsignaler till varandra, spela spel, skratta högt. Detta tär på mannens tålamod men han väljer att ge de lite mer tid. Hela tiden så tänker han att “nu kommer de att be… nu kommer de att be”, men icke, fortfarande sitter de där och skrattet blir bara högre och högre. Nu tog tålamodet slut och han går för att konfrontera de.
Mannen blev så less på de, inte nog med att de valde att skjuta upp bönen men att de även satt där och spelade spel och höll på med ringsignaler, så han bad de att lämna hans hus. Killarna blir helt tagna, nu är det väldigt sent och de känner inte till området, vart ska de ta vägen, vart ska de sova. Hur som haver så blev de utkastade.
Mannen är fortfarande uppe i varv men han väljer att gå och lägga sig. I drömmen får han fin besök, det är nämligen aba abdillah. Imam Hussein as talar om för mannen att detta var mina gäster som du kastade ut mitt i natten. “Åh aba abdillah, de satt och spela spel och skratta”. “Det spelar ingen roll, de är här för min skull, det är mina gäster och du behandlar de på det viset, jag vill att du hämtar de nu”. Men jag vet inte vart de är förklarar mannen. Iman Hussein as förklarar exakt var de är.
Mannen begär sig mitt i natten för att hämta de, han knackar på en dörr som tillhör ett hus där killarna skall vara. Dörren öppnas och mannen förklarar att det skall finnas tre killar som precis har kommit, “jag vill att du ropar ut de” säger mannen. Killarna kommer ut och ser mannen “Inte nog med att du kasta ut oss, har du följt efter oss hela vägen hit? Vad är det du vill oss?” Säger en av killarna. Mannen säger att han vill att de följer med honom hem, killarna skrattar och ber honom att gå sin väg. Då väljer mannen att förklara vad som precis har inträffat, killarna brister ut i gråt, de gråter och gråter. “Gjorde verkligen aba abdillah det där för vår skull. Jag lovar att jag aldrig skall skjuta upp bönen igen” sa killarna samtidigt som de valde att följa mannen hem.
Denna historia fick jag höra från Sheikh Abdul rodha al maash för väldigt längesen.
/Tack Jawad Zoulfikar