Hur dog Profeten Muhammed (f.v.h)
En av de mest återkommande frågorna, gäller ifall Profeten Muhammed (f.v.h) dog en naturlig död, eller om han bragts om livet. I dagarna ser vi hur Yassir al Habib, sprider en version. Det jag kommit fram till är att shiiterna har tre versioner om den heliga Profetens (f.v.h) död:
1. Profeten (f.v.h) dog en naturlig död
2. Profeten (f.v.h) förgiftades av en judinna (likadan version finns hos sunniterna)
3. Proften (f.v.h) mördades i en komplott av Aisha och hennes medhjälpare.
Shiiter som sunniter har överlag, haft åsikten att Profeten (f.v.h) dog av förgiftning, en förgiftning han fick genom att äta av mat som en judisk kvinna tillrett åt honom efter slaget vid Khaibar.
Ett problem som finns med detta är att de återberättelser (hadither) som finns om det, nämner att den judiska kvinnan säger, att i hennes tro, så kan en profet inte bli dödad av människor, då han är skyddad av Gud, och om Profeten är en vanlig dödlig och ej skyddad av Gud, då kan han bli mördad av giftet.
Så om vi ska tro på hennes uttalande, så kommer vi ifrågasätta att Profeten (f.v.h) är Allahs sändebud, även Koranen säger, att Muhammed (f.v.h) är skyddad från folkets konspirationer.
I shia hadither återfinner vi Imam al Sadiqs (a.s) som säger:
“Ingen av oss dör, utan att ha blivit mördad av svärdet eller giftet.”
Problemet med denna återberättelse är:
1. Den är Mursal (kedjan av återberättare är inte fullständig)
2. Den talar med all säkerhet om de 12 Imamerna (a.s), det är bevisad av en annan hadith från al Hassan (a.s), som talar om Imamerna och han säger:“Det finns ingen av oss, som inte blir förgiftad eller ihjälslagen.”
(Bihar al Anwar, 27:216)
Sedan har vi en återberättelse, som vi finner i Tafsir al Ayyashi, som säger att Profeten (f.v.h) förgiftades av sina två fruar, Aisha och Hafsa. Problemet med denna återberättelse är:
1. Det finns bara en enda återberättelse med denna anklagelse.
2. Den är mursal (kedjan av återberättare är inte fullständig, därmed är den svag)
3. Det är inte våra lärdas åsikt (inte majoritetens i alla fall).
4. Majoriteten av våra lärda, (baserad på autentiska hadither) menar att Ahlul Kitabs (bokens folk) kött inte är halal. Dock är det halal för sunniterna. Så hur kan vår Profet (f.v.h) acceptera kött som är tillagat av en jude?
Vi kan inte döma någon för mord, utifrån denna återberättelse för att enligt Sharialagarna, kan man enbart dömas för mord, ifall man funnits skyldig enligt dessa punkter:
1. Två ärliga manliga vittnen, ger sitt vittnesmål, (bara för att en berättelse är känd och spridd bland våra lärda, betyder inte det att den är sann. Enligt vår lagskola är inte något som är känt, något man kan döma efter och inte nåt religiöst bevis.
2. Mördaren erkänner att han eller hon begått mordet.
Ingen av dessa två punkter stämmer överens med Aisha eller Hafsa. Det stämmer dock att Aisha gav medicin till Profeten Muhammed (f.v.h.) enligt de två mest kända hadith böckerna, Bukhari och Muslim:
“’Aisha said: we gave him (pbuh) medicine while he was ill. He (pbuh) kept signalling to us not to give him the medicine. We thought it to be the dislike of an ill person for taking medicine. When he woke up he (pbuh) said: ‘did I not prohibit you from giving me medicine?’ We said: ‘we thought it was the dislike of the patient for medicine’. He said: ‘everyone in the house should take from the medicine while I watch them, except for Abbas (the Prophet’s uncle) because he was not present (when the medicine was being given to the Prophet pbuh)”.
: قالت عَائِشَةُ لَدَدْنَاهُ في مَرَضِهِ فَجَعَلَ يُشِيرُ إِلَيْنَا أَنْ لَا تَلُدُّونِي فَقُلْنَا كَرَاهِيَةُ الْمَرِيضِ لِلدَّوَاءِ فلما أَفَاقَ قال أَلَمْ أَنْهَكُمْ أَنْ تَلُدُّونِي قُلْنَا كَرَاهِيَةَ الْمَرِيضِ لِلدَّوَاءِ فقال لَا يَبْقَى أَحَدٌ في الْبَيْتِ إلا لُدَّ وأنا أَنْظُرُ إلا الْعَبَّاسَ فإنه لم يَشْهَدْكُمْ.
“Aisha sade: vi gav honom (f.v.h) medicin medan han var sjuk. Han (f.v.h) fortsatte ge oss signaler om att inte ge honom medicin. Vi trodde det var en sjuk persons ogillande av medicin (därför han inte ville ha det). När han vaknade upp, sa han (f.v.h): “förbjöd jag inte er att ge mig medicin?” Vi svarade: vi trodde det var en patients ogillande av att ta medicin (som fick honom att vara ovillig). Han sade: “alla i huset bör ta av medicinen medan jag tittar på dem, förutom Abbas (Profetens f.v.h, farbror), för han var inte närvarande (när medicinen gavs till Muhammed f.v..h).
Problemen med denna återberättelse:
1. Hadithen säger inte att det är gift (så inget erkännande)
2. Denna berättelse återfinns inte i shia böckerna.
3. Innehållet i denna hadith är problematisk. Varför skulle Profeten (f.v.h) straffa alla i hushållet förutom Abbas, genom att tvinga dem dricka medicinen? Ifall det nu var gift, då borde de ju alla ha dött av den?
Andra problem med att Profeten (f.v.h) blev förgiftad:
Om någon är förgiftad, då borde han ju dö rätt snart efter att ha fått i sig giftet, som i fallet med Imam al Hassan (a.s), inte vänta i 4 år. Dock säger våra imamer (a.s) att bara för att en hadith går emot vårt förstånd, ska det inte betyda att den är osann. De menar att vi ska vänta tills vår Imam (a.s) kommer förklara det åt oss.
Allah talar i Koranen om dem som försökt tidigare att mörda Profeten och inte lyckats:
“De hade nämligen satt sig något i sinnet som de inte kunde genomföra.”
Koranen 9:74
Så mest sannolikt var det så att Profeten (f.v.h) dog av naturliga orsaker och var inte förgiftad.
Våra klassiska lärdas syn
Sheikh al Sadooq i sin bok Itiqadat al Imamiyya sida 109:
واعتقادنا في النبي صلى الله عليه وآله وسلم أنه سم في غزوة خيبر ، فما زالت هذه الأكلة تعاده حتى قطعت أبهره فمات منها
“Vår tro, gällande Profeten (f.v.h) är att han förgiftades under Khaibar kampanjen, giftet fortsatte vara skadligt tills det skar av hans aorta och han dog av dess effekter.”
En av våra största lärda, säger detta och vi kan inte anta att han hittade på det utan han måste ha haft rapporter om det här från våra Imamer (a.s).
Sheikh al Mufid rättar inte detta i sin bok Tashih al Itiqadat, även då han “korrigerade” al Sadooqs åsikter, att alla Imamer dog martyrdöden. Det tyder på att han höll med om att Profeten (f.v.h) dog på det viset som al Sadooq, hävdade.
Sheikh al Mufid i sin Muqniah, sida 456:
[ 1 ] باب نسب رسول الله صلى الله عليه وآله وتاريخ مولده، ووفاته، وموضع الشريف عليه الصلاة والسلام (1) رسول الله صلى الله عليه وآله (2) محمد بن عبد الله بن عبد المطلب بن هاشم بن عبد مناف، سيد المرسلين، وخاتم النبيين صلى الله عليه وآله الطاهرين، كنيته أبو القاسم. ولد بمكة، يوم الجمعة، السابع عشر من ربيع الاول (3) في عام الفيل. وصدع بالرسالة في اليوم (4) السابع والعشرين من رجب، وله عليه السلام أربعون سنة. وقبض بالمدينة مسموما يوم الاثنين (5) لليلتين بقيتا من صفر، سنة عشر من هجرته (6)، وهو ابن ثلاث وستين سنة.
…han togs (dog/dödad) i Medina av gift…
Sheikh al Tusi i sin bok Tahdhib al Ahkam, volym 6, sida 3:
“och han togs (dödad/mördad) i Medina av gift.
Delar togs från Sheikh Mansour Leghaeis svar på frågan. Andra delare hittades i olika böcker osv.