Lärdom från en myra
En morgon satt Ahmed och tittade i timmar på en liten myra som bar på en stor fjäder. Gång på gång kom något i vägen för myran, och efter någon stunds väntan vid olika hinder, hittade myran en lösning och fortsatte sin färd.
En gång kom myran till en öppning i marken som var runt 1 cm bred, efter att ha funderat lite, lade myran fjädern över öppningen, gick över fjärden och sedan på andra sidan, tog myran upp fjärden och fortsatte sin värd.
Ahmed fascinerades av myrans genialitet, ett av Allahs minsta skapelser. Det förstärkte skapelsens underverk. Här gick en liten insekt, men som med hjälp av en logisk hjärna, kunde utforska, hitta och lösa saker. Men denna myra, som människan, har även sina svagheter.
Till slut kom myran till sin vägs ände – en blomsterbädd vid kanten och vid den ett litet hål som var öppningen till dess boning. Här mötte myran sin överman. Hur kunde hon få in den stora fjärden in i det lilla hålet? Det kunde myran inte, så, efter alla problem, lämnade myran fjärden vid ingången och gick in i sitt hem.
Myran hade inte tänkt efter, efter alla problem, och efter att ha hittat lösning på alla möjliga problem, lämnades fjärden bara så där.
Myran hade inte tänkt genom problemet ordentligt innan det började resan och då var fjäder inget annat än en börda på slutet. Hade myran ”tänkt efter före”, då hade det inte behövt slösa bort så mycket tid på en fjäder som inte var till någon större nytta utan tvärtom bara fylld av problem och strapatser.
Är inte våra liv rätt lika? Vi oroar oss över vår familj, över pengar och över arbetet; vi oroar oss över våra hem och alla möjliga saker. Alla dessa är bördor – saker vi plockar på oss under livets gång och vi flyttar dem och rör på dem runt de hinder som dyker upp i våra liv, enbart för att till slut inse, att vid vägens ände, är alla dessa saker utan någon som helst nytta och vi kan inte ta dem med oss till vår framtida boning.