Hotellets många trappor

Tre vänner anlände vid New York city en dag.
De bestämde sig för att bo på ett hotell under tiden dem var där. Men det visade sig att deras rum låg på 60.e våningen. Hotellets policy var att varje kväll efter 24.00 stängs hissarna av diverse säkerhetsskäl. Så dagen därpå, de tre vännerna hyrde en bil och gick ut för att utforska staden.

De njöt av filmer, konserter och annat under hela dagen. Vid ett tillfälle, mindes de att de måste komma tillbaka till hotellet före kl 12. Men! Dem kom tyvärr försent…

Hissarna stängdes ju. Det fanns inget annat sätt att ta sig tillbaka till sitt rum utan att ta trapporna hela vägen upp. Plötsligt, fick en av dem en idé. Han sade “För de första 20 våningarna kommer jag att köra på skämt som kommer hålla oss igång.

Sedan kommer en annan ta tag i visdom berättelser för de kommande 20 våningar. Därefter kommer vi att täcka de övriga 20 våningar med sorgliga historier. ” Så steg för steg, satte de igång med historierna . Med skratt och glädje nådde de den 20: e våningen. Nu började en annan vän med historier fulla av visdom. Så lärde de sig en hel del ända fram dem uppnådde den 40: e våningen.

Nu var det dags för de sorgliga historier. Så började den tredje vän med “Min första sorgliga historia är att jag lämnade nyckeln till rummet i bilen.”

Lärdom för oss ♥: Nu, vad är poängen med denna berättelse? Denna berättelse liknar vår livscykel. Under de första 20 åren av vårt liv tillbringar vi de åt skämt, slöseri av tid, skoj osv. Dvs “njutelse” av ungdomen med andra ord.

Sedan, efter dem 20 åren, tar vi tag i det materialstiska och LIVET. Man gifter sig, skaffar barn och det är vid den tiden då man använder sin visdom. Sedan, när vi når 40 års åldern inser vi äntligen de vita hårstrån och börjar tänka att livet håller på att gå mot sitt slut.

Etik och Moral ♥: Det är bättre att vi börjar våra liv i början som UNGA genom att minnas döden snarare än att förbereda för det i slutet av våra liv när en stor del inte kommer orka dyrka Allah åtminstone.

Imam Sadiq(A) sade: ”Detta liv (hayat) liknar havets vatten, ju mer den törstige människan dricker ur den desto törstigare blir hon; tills törsten dödar henne.”