Den utvalde

Ett gammalt inlägg jag publicerar igen:

Den historielösa världen vi lever i, inser inte att många fel har begåtts och begås, för att vi inte känner till vår historia. När du diskuterar ämnet judeutrotning och inte vill tro på vad läraren eller skolan lär dig, då är du en revisionist. När du vägrar tro på USAs uppsåt i kampen mot muslimerna, då är du en terrorist. När du vägrar tro på myten om de ofelbara vännerna till Profeten Muhammed, då är du en kafir, en murtad och en rafidi.

Redan samma dag som Profeten Muhammed (saw) mötte folket för att kalla dem till Islam, så utnämnde han en viss person till sin ställföreträdare och efterträdare. Vem var denna person? Var det en av Profetens vänner? Var det kanske en av Profetens fruar? Jag har för ofta fått höra att man inte ska diskutera det här..för det leder till misämja, man ska inte titta in i historien, för historien är svart, mörk och man borde sitta och be till Allah istället. Varför kan man inte göra både och? Varför kan man inte be till Allah, göra rätt och samtidigt forska i historien?

Allt vi lärt oss, har vi fått genom att följa vissa personers exempel, råd och uppmaningar. Här kommer historien om den utvalde, ledaren, brodern, svärsonen, adoptivsonen; här kommer berättelsen om mannen som skulle efterträda Profeten (saw)…här kommer historien om Ali. Mannen som redan i början av islams spridning utnämndes till att efterträda Profeten Muhammed vid dennes död.

Profeten hade just fått sitt första budskap från Allah, genom ängeln Gabriel. Gabriel uppmanade honom att tala till sina släktingar:

”And warn your close tribe (Quran 26:214
Och varna din närmaste klan (Koranen 26:214)

Profeten var rädd att göra det då kom Gabriel igen och uppmanade honom att lyda annars blir han straffad.
Berättelsen återfinns i ett av sunniislams största och mäktigaste historieverk, Tarikh Tabari. Enligt kedjan av berättare så bad Profeten Muhammed Ali att tillaga mat, maten skulle egentligen bara räcka åt en person, men räckte åt över 40 av Muhammeds (saw) närmaste släktingar.

Innan Profeten kunde tala till dem efter maten, så avbröts han av sin farbror Abu Lahab och männen gick utan att de fick höra Allahs budskap. Nästa dag bad Profeten Muhammed sin kusin Ali att än en gång tillaga mat och bjöd in sina släktingar ånyo.

När de var klara talade Muhammed (saw):

”Oh ättlingar till Abd al Muttalib, jag känner inte till någon ung man bland araberna som kommit med något bättre bland araberna åt sitt folk än det jag kommit med. Jag har med mig det bästa av den här världen och nästa värld, eftersom Allah befallit mig att samla er och uppmana er följa honom. Vem av er kommer hjälpa mig i min mission, så han blir min bror, min verkställare (Wasi), min efterträdare (Kalif) bland er? Alla satt kvar och enbart Ali, som var yngst i skaran, ställde sig upp och sa jag kommer vara din hjälpare oh Allahs Profet. Han (Profeten) la sin hand på min nacke och sade: Det här är min bror, min verkställare, min efterträdare bland er, så lyssna till honom och lyd honom. De stod upp skrattandes och sade till Abu Talib (Alis far) Han har befallit dig att lyda din egen son och att lyda honom. (1)

Den här händelsen tas upp av sunniter som:
Muhammad Ibn Is’haq, Ibn Abu Hatem, and Ibn Mardawayh.

Även orientalister nämner händelsen däribland:

T. Carlyle, E. Gibbon, J. Davenport, och W.Irving.

Som vi ser, så bestämde alltså Profeten Muhammed saw, redan i början av islams förkunnelse till människorna, att vi skulle vara shias, följare/anhängare, av Ali. När vi väljer att följa Ali, då är det för att Profeten och Allah beordrat oss att göra det. Vår syn är att de är ofelbara och när vi följer Ali och de tolv imamerna, då är det för att de inte gjorde eller följde något som gick emot Allah eller dennes Profet.

Nästa berättelse i Tarikh al Tabari, sunniislams främsta historieverk lyder:

Zakariyya ibn Yahya al Darir berättade i en kedja från Affan ibn Muslim:

En man sade till Ali: ” Oh de troendes ledare, hur blev du din kusins efterträdare med exkludering av dina farbröder?” Ali sade då: ”Ehm, Ehm, Ehm” tills allas nackar lyftes och allas öron spetsades och sade då: ”Profeten bjöd in alla i Banu Abd al Muttalib (Alis och Muhammeds klan), inklusive hans närmaste släktingar, för att bjuda dem äta lammkött och att dricka lite mjölk. Han förberedde även lite vete åt dem och de åt tills de blev mätta medan maten och mjölken fortfarande såg orörda ut.

Sedan bad han för ett dricksglas och de drack tills de inte kunde dricka mera, medan drickan förblev såsom den var som om ingen hade rört den och som om de inte hade druckit något alls.

Sedan sa han: Banu abd al Muttalib, jag har skickats till hela mänskligheten i allmänhet och särskillt till er. Nu när ni sett vad ni har sett, vem av er kommer att svära lojalitetslöftet till mig, att bli min broder, min följeslagare och min arvinge? Inte en enda av dem ställde sig upp, så jag gjorde det och jag var den yngste på mötet. Profeten sa, sitt ner. Han repeterade det han hade sagt tre gånger och varje gång ställde jag mig upp och varje gång bad han mig att sätta mig ner. På tredje gången slog han sin hand på min. På det här viset blev jag min kusins efterträdare på bekostnad av mina farbröder. (2)

---

Källhänsvisning:

Sunnikällor

(1)
Sunni References:
(1) History of al-Tabari, English version, v6, pp 88-91
(2) History of Ibn Athir, v2, p62
(3) History of Ibn Asakir, v1, p85
(4) Tafsir al-Durr al-Manthoor, by al-Hafidh Jalaluddin al-Suyuti, v5, p97
(5) Tafsir al-Khazin, by Ala’uddin al-Shafi’i, v3, p371
(6) Shawahid al-Tanzil, by al-Hasakani, v1, p371
(7) Kanz al-Ummal, by al-Muttaqi al-Hindi, v15, p15, pp 100-117
(8) al-Sirah al-Halabiyah, v1, p311
(9) Dala’il al-Nabawiyyah, by al-Baihaqi, v1, pp 428-430
(10) al-Mukhtasar, by Abul Fida, v1, pp 116-117
(11) Life of Muhammad, by Hasan Haykal, p104 (First Arabic Edition only. In
the second edition the last sentence of Prophet is deleted.)
(12) Tahdhib al-Athar, v4, pp 62-63.

(2)History of al-Tabari, English version, v6, pp 91-92