Detta är fortsättningen på inlägget Två Martyer, här tar jag upp de resterande tre martyer inom shiaislam som gjort sig ett namn genom att ge sitt blod för islam.
Martyrdöden har en spciell plats inom just shiaislam. Enligt shiamuslimerna så dog alla imamer martyrdöden, om de inte mördades med ett svärd medan de var böjda i bön till Allah, som Ali, eller om de mördades med gift som Hassan, så led alla imamer, förutom den siste vår Mehdi, vår Messias, martyrdöden på ett våldsamt sätt.
Shahid al Thalith (den tredje martyren)
Qazi Zai-ud Din Nurullah Shustari, Amir Sayyid. (1549-1610) Var den tredje martyren och författare av boken Majalis ul Mumineen, De Troendes sammankomster.
Han var en duktig jurist och lärd på sin tid. Han föddes i Shushtar, en stad i dagens Iran. Han var ättling till Profeten Muhammed och ansågs som den viktigaste lärd på den tiden. Både hans far och farfar var kända lärda inom shiaislam och de utbildade honom. År 1584 flyttade han till Mogulkungadömet i Indien. På den tiden härskade Akbar över Mogulimperiet och han fick stor respekt hos denne furste, för att han stoppade ett uppror i Kashmirområdet.
När han kom tillbaka från Kashmir till Akbars hov, så utnämndes han till överhuvud för domarkåren.
Akbar var känd för att ha haft stor tolerans för olika religioner och inriktningar. När Akbar dog tog Jehangir över och denne var mera ”ortodox”. Grupperingar som avskydde att ha en shiamuslim som överdomare, började konspirera. Man använde hans bok ”Rättfärdigande av sanningen” som bevis mot honom. Man utfärdade en fatwa (religiöst dekret) som gjorde honom till en kafir, en otrogen. Därmed var Jehangir tvungen att döma honom till döden.
I boken Det stora Mogulimperiet, tar man upp denna händelse:
Han dömde både sikhernas guru Arjan och shiamuslimen Qadi Nurullah Shushtari till döden och det visade hur stor skillnad det var mellan honom och Akbar. På den tiden var Nurullah Shustari 70 år gammal och man mördade honom genom att piska honom till döds. Sen den dagen är han känd som den tredje martyren. Hans grav finns i Agra och har sen dess varit en viktig vallfärdsgrav.
Hans grav i Indien
Shahid al Rabi (Den fjärde Martyren)
Mirza Muhammed Kamil Dehlavi var den fjärde martyren och författaren av boken Nuzhat ithna Ashariya. Denna bok var ett svar på Shah Abdul Aziz Dehlavis bok Tauhfa Ithan Ashari (en sunnibok som varnade för shiaislam)och på grund av denna bok förgiftades Mirza Muhammed Kamil Dehlavi av ledaren för Jhajhar, i nuvarande Indien.
Shahid Khamis (Den femte martyren)
Ayatollah Sayyid Muhammed Baqir al Sadr (1935-1980) var en av de ledande teologerna inom shiaislam. Han skapade Al Dawapartiet, ett parti som bekämpade Saddam Hussain. Han är svärfar till Muqtada al Sadr, ledaren för Mehdiarmén, en grupp som slogs mot USAs trupper och har ett stort folkligt stöd. Muhammed Baqir al Sadr var kusin till Muhammed Sadeq al Sadr och Musa al Sadr.
Muhammed Baqir al Sadr skrev några av de mest progressiva böckerna om islamisk ekonomi och filosofi. Han fängslades ofta och torterades i Saddams fängelser, men fortsatte ändå sin kamp mot regimen.
År 1977 fängslades han och släpptes två år senare för att sättas i husarrest. 1980 mördades han och hans syster bint al Huda. Hans kusin Muhammed Sadeq al Sadr mördades några år senare av Saddam. Deras uppriktiga kamp och ståndaktighet mot förtryckaren Saddam ledde till att man än idag minns dem och deras dåd. När Saddam Hussain hängdes några år sedan, då skrek vakterna ”Länge leve Muhammed Baqir al Sadr”.
