En kvinna satt och väntade på flygplatsen en sen natt, hon hade många långa timmar framför sig så hon gick till flygplatsbutiken och inhandlade sig en bok och en stor påse kakor. Hon var helt uppslukad av boken men såg ändå att mannen sidan om henne tog en eller två kakor från påsen mellan dem, hon försökte med all tålamod undvika att skapa en scen, så hon lät bli att kommentera eller svara honom. Hon fortsatte äta kakorna och tittade på klockan medan denna kaktjuv fortsatte äta på hennes kakor.
Ju fler minuter som fortlöp, desto surare blev hon och hon tänkte “Hade jag inte varit en så snäll person, så hade jag gett honom en blåtira”. Med varje kaka som hon tog, tog även han en kaka och när det bara fanns en enda kaka kvar, undrade hon vad han skulle göra nu då. Med ett stort leende på sina läppar, tog mannen den sista kakan och bröt den i två halvor och erbjöd henne ena halvan.
Damen tog ena halvan och tänkte “wow, att han ens vågar och han är så oförskämd varför var han inte ens tacksam??”
Hon kunde inte minnas en dag då hon varit så irriterad på en person och suckade med lättnad när man ropade upp hennes flyg. Hon tog upp sina saker och gick mot sitt flyg, hon vägrade att titta tillbaka på den tjuvaktige och otacksamme mannen. När hon gick på flyget och satte sig ner i sin stol, försökte hon hitta sin bok som nästan var utläst. När hon letade i sin väska, såg hon förvånat påsen med kakor hon hade köpt.
“Om mina kakor är här, då måste de kakor jag ätit med mannen varit hans och han var den som ville dela!!”
För sent för att gå av och be om ursäkt insåg hon, att det var hon som var den oförskämde, den otacksamme, det var hon som var kaktjuven…