Imam Jafar al Sadiq

Den sjätte Imamen i shiaislam. Han mördades 25:e i månaden Shawwal, som infaller 15 Oktober 2009.
En av de viktigaste personerna under sin tid, då två av de fyra sunnitiska imamerna var hans studenter. Han hade över 4000 studenter som studerade under honom. Han skapade den jafaritiska lagskolan, den shiitiska lagskolan som shiamuslimerna följer.

Namn Jaafar, hans titel är As-Sadiq, den sannfärdige.
Hans far var Muhammed Baqir, den femte imamen, hans mor var Umm-e-Farwa. Född 17:de i månaden Rabia år 702, mördad år 765.
Kalifen som lät mörda honom var Al Mansur, en av Abbassidernas största och mäktigaste kalifer. Hans grav fanns i Jannatul Baqi i Saudiarabien, en grav som förstördes av wahabiterna i början av 1900-talet.
Hans far Muhammed al Baqir kallades för ”den som dissekrerar kunskap” och även för Bahar al Ulluum, kunskapens ocean. Detta hjälpte mycket i att förbereda och utveckla jafar al Sadiq för att bli en källa för kunskap och vetenskap.

Efter Jannat ul Baqis förstörelse är det här allt som är kvar av gravarna.

En berättelse om Jafar al Sadiq, förmedlad genom Sufyan al Thawri, lyder så här:
En dag kom Sufyan för att möta Jafar och såg att Jafar hade en konstig blick. Så han frågade imamen vad det var som hade hänt?
Imamen svarade:

”Jag hade förbjudit människorna från att gå upp till taken (platta tak där man kan vistas på sommaren). En dag kom jag hem och såg en av mina kvinnliga tjänarinnor, som hade tagit hand om ett av mina barn, klättra uppför stegen med barnet i sina händer. När hon hörde mig komma in, såg hon på mig och blev så förskräckt att hon tappade barnet. Barnet hamnade på golvet och dog. Det är därför jag har detta uppsyn som du lagt märke till. Jag ser inte ut så här på grund av att barnet dog, men istället för att jag skapade en fruktan hos kvinnan, en fruktan som hon fick för hon trodde jag skulle straffa henne. Jag valde dock att frige henne för Allahs skull.”

Detta visar i korta drag imamens person och karaktär. Vem av oss skulle ens tänka på att förlåta dem som skadat oss eller inte lyssnat på oss?

Imamen förgiftades med hjälp av vindruvor men även i sin död gav han lärdom åt sina anhängare.

Hans kände vän Abu Basir, gick till imamens hus för att ge sina kondoleanser till imamens familj och medan han var där, så fick han höra att medan imamen led av förgifningen, så hade han bett sin familj att samlas runt honom. ”Sannerligen kommer vår förbön (tawassul) för de som inte tar bönen på allvar, aldrig hjälpa”.

Imamen brydde sig inte om dem som aldrig bad, för de tillhörde en helt annan kategori, men hans ord riktades mot sina shias, dessa anhängare till hans familj som inte tog bönen på allvar. Han var klar på den punkten, att han och de andra Ahlul Bayts förbön och medling inte kommer att hjälpa de shias som inte bad ordentligt, de som inte tog bönen på allvar.

Så vi som säger vi är shias, vi som säger vi är Alis partisaner, vi som säger oss följa Hassan och Husssain, vi som skryter om vår kärlek för Zain al Abidin, we vi som skryter om Muhammed al Baqir och vi som idag tänker på Jafar al Sadiq, då han mötte sin skapare, vi måste fråga oss, ber vi rätt? Följer vi islam rätt? Eller har vi tagit denna religion på skämt?