Mitt hedersförtryck

DN förvånar mig ibland, ibland har de bra artiklar som öppnar upp för diskussion och får en att tänka till lite. Förrut hade de en serie om invandringen och SFI. Nu har de en serie om hedersförtryck, sedd ur mannens synvinkel. Ena gången handlade det om en homosexuell kille, nu handlar det om en arabisk irakier som “tvingades” gifta sig. Läser man kommentarerna så ser man att folk verkar tro att bara invandrare har vissa krav när det gäller giftermål och sex. Man menar att det hör till den svenska kulturen att ha sex öppet och att välja och byta partner. Är det verkligen så? Är det bara muslimerna som menar att man ska ha sex med en person och inte byta partner hejvillt?

Killen i berättelsen, Ahmed, är kär i en turkiska men tvingas åka till Irak för att gifta sig. Hör man hans berättelse, där han hävdar att det är arabisk sed, så måste man även höra min berättelse. Den kommer inte gillas av dem som är emot mångkulturen och emot islam:

Jag är runt 30 år gammal nu, jag har några systrar och några bröder. Min ena Syster, låt oss kalla henne för Zeinab, fick besök av fyra friare, hon valde att säga nej till alla. En av dem träffade hon i månader, och insåg då att han inte var något för henne. En dag var hon och familjen på besök i  Syrien och där träffade hon en bekant till familjen, hon gifte sig med honom efter 4 dagar. Inga hot, inget tvång utan hennes val. Innan hon reste gav jag henne rådet att träffa på honom, komma tillbaka hit, tänka över saken, och sedan åka dit och träffa honom igen för att se hur det kändes. Hon lyssnade inte. Hon gifte sig och jag har själv problem med killen ifråga, men det var hennes val, inte hennes föräldrars eller mitt eller släktens.

Min yngre bror gjorde samma sak, han skulle träffa en släkting, och han fick samma råd, men i hans fall gick det två dagar innan han var förlovad. Han har haft flera tjejer som var intresserade av honom här i Sverige, men han valde detta. Han har nu två söta flickor och även om jag märker av att han har problem med sin fru ibland, så verkar han vara glad åt sitt liv.

En syster, låt oss kalla henne Amne, är över 26 år gammal, en rätt gammal ålder för en kvinna att vara ogift bland oss, men gång på gång har hon vägrat träffa någon. Nu står en friare och vill träffa henne i Syrien, hon har ena gången sagt nej andra gången sagt ja. Jag vet inte om det blir av, men de friare som kommit för att se henne har hon vägrat träffa eller velat lära känna. Ingen tvingade henne till motsatsen.

Min yngre syster, låt oss kalla henne för Isra, har efter min övertalning av pappan, fått åka till London och pluggat där. Hon är ogift och det är upp till henne.

Jag själv har vägrat gifta mig tills jag hittar Fru Bahlool. Ingen har hotat, ingen har varnat och ingen har tvingat någon av oss.

Är min kultur skild från den kultur som dessa irakier har? Knappast. Dock handlar det i slutändan om värderingar och om att förstå islam ordentligt. Profeten Muhammed har gång på gång förklarat att ingen får gifta sig mot sin vilja. Att föräldrar tar fram personer de anser kan passa sina barn, är helt naturligt och inga problem med det. Enligt artikeln så verkar man få intrycket av att en kille kan ligga runt medan tjejen inte får, det är förbjudet för bägge parter. Att hävda något annat är bara ren och rama lögn. Att vissa föräldrar föredrar att vara hårdare mot flickan än killen har inget med islam eller ens med arabisk kultur att göra, men handlar om familjens värderingar. Vi har ju i Sverige många svenskar som vägrar ha sex med invandrare, vissa andra föredrar invandrare. Det är väl helt naturligt att folk har olika preferenser..

SD och andra smårassar som kommenterar, verkar tro att alla i Sverige, alla vita svenskar, delar samma värderingar och åsikter. Är det verkligen så?

”De tvingade mig leva med fel kvinna” – DN.se.